söndag 2 juli 2017

Harry Potter och Fången från Azkaban

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Harry potter och Fången från Azkaban är tredje boken i J. K. Rowlings succéserie. Här möter vi Harry Potter innan hans tredje skolår på Hogwarts, då han flyr från familjen Dursley efter att ha råkat bruka magi. När Harry möter trolldomsministern är han säker på att han ska bli relegerad, eller ännu värre - skickad till Azkaban, men Fudge verkar tvärtom lättad över att se Harry och senare går det upp för Harry varför - den ökände Sirius Black har lyckats bryta sig ut från Azkaban och nu är han påväg mot Hogwarts. 

Harrys möjligheter att besöka trollkarlsbyn Hogsmeade försvinner, och dementorerna som vaktar slottet påverkar Harry till att svimma, vilket Malfoy tar varenda chans att göra sig lustig över. Dessutom tar professor Trelawney, läraren i spådomskonst, varje tillfälle att tala om för Harry att hon ser att han kommer dö. Harry är trött på dementorer som förstör Quidditch-matcher och Trelawneys förutsägelser och trots allas förmaningar tar han fallet med Black i egna händer, men faran är närmare än han trott...

""I år ska vi gå igenom grundmetoderna i spådomskonst. Första terminen ägnas åt läsning av teblad. Nästa termin går vi vidare till kiromanti - konsten att spå i händer. Förresten, lilla vän", sade hon hastigt och tittade på Parvati Patil, "ta dig i akt för en rödhårig man."
   Parvati kastade en förskräckt bild på Ron, som satt bakom henne, och skyndade sig att maka bort sin stol från honom.
   "Under försommarterminen", fortsatte professor Trelawney, "ska vi syssla med kristallkulan - om vi har hunnit bli färdiga med eldvarslen till dess. Tyvärr kommer lektionerna att inställas i februari på grund av en elak influensaepidemi. Jag kommer själv att tappa rösten. Och vid påsktiden kommer en av er att lämna oss för alltid"
   En mycket spänd tystnad följde på det sista uttalandet, men professor Trelawney verkade inte medveten om det."
s. 133

* * * 

Att skriva den här recensionen känns onödigt, för Harry Potter är troligen en av de mest analyserade och kritikerrosade serier som skrivits. Och jag kan inte säga annat än att det stämmer. Harry Potter är fantastisk, förstaklassig läsning. En sådan här recension är inte bara onödig, utan även svår, att skriva eftersom Harry Potter är så mycket en serie. En bok är nästan ingenting utan de andra, utan det är serien som helhet som är magisk. 

Men Fången från Azkaban är en bra bok. I början var jag dock besviken, för det tog lång tid innan själva huvuddelen kring Sirius Black kom igång. Så här i efterhand är det dock inget jag ser som negativt, utan tvärtom älskar jag hur det snabbare och snabbare drog ihop sig och blev allvar och man plötsligt pumpades med ny, omvälvande och förvirrande information. Det var verkligen aktiv och medryckande läsningen i bokens andra halva.

Det som gör Harry Potter unik är mångfalden som döljer sig innanför böckernas pärmar, inte minst innanför pärmarna på Fången från Azkaban. Det är en bok om så mycket mer än trollkarlar och häxor, men också än Sirius Black och farliga, magiska djur och det är det som gör att man aldrig tröttnar. För i grund och botten bygger åtminstone de tre första böckerna i serien på lite samma idé. Vardagen på Hogwarts störs av något ondskefullt och Harry Potter och hans vänner tar saken i egna händer.

Men sanningen är att det är ett fungerande koncept. Det blir inte tråkigt att läsa om ytterligare ett delvis helt vanligt skolår på Hogwarts, för det finns inget vanligt med Hogwarts. Jag har redan sagt det här i tidigare recensioner, men det tål att upprepas: J. K. Rowling har gjort ett helt fantastiskt jobb med att bygga upp sitt England fyllt med magi. Det är en så fascinerande och väl genomtänkt värld, och trots att den är fantasifull på så många sätt känns den så verklig. Och det är unikt. Världen Rowling byggt upp är felfri. 

Något annat jag tänker på när jag läser boken är hur snäll den är. Jag är inte säker, men jag tror inte att det finns ett enda riktigt svärord i den. Det är så himla härlig, mysig och vänlig läsning. Visst, personer dör och skadas och ondska finns, men det är ändå en så idyllisk liten bubbla över boken, och det känns ganska befriande och framför allt unikt. Vissa saker är rent ut sagt skrämmande, men ändå känns boken aldrig läskig eller obehaglig.

Det är bra, för det gör också att den riktar sig till en bredare publik. Visserligen är böckerna tjocka, men jag kan tänka mig att det här är en perfekt högläsningsbok för många barn. För världen är helt underbar och de läskiga delarna mildras effektivt utan att det känns fånigt. Språket är även ganska enkelt och trots att boken är lång flyger sidorna förbi. Kapitlen är visserligen längre än vad jag föredrar, men det fungerar just tack vare den ständiga spänningen och viljan att få veta mer, få läs vidare. 

En sak jag tänkte på var dock det här med budskap. Den här boken, liksom de andra i serien, fokuserar främst på den här fantasivärlden. Men vänskap, mod och vänlighet är andra saker som får stor plats. Trots det finns det inget riktigt djup i boken. Det är inte en sådan där bok som skrivs utifrån ett budskap, utan dem har bara fått komma till naturligt. Jag gillar det, för ofta när man läser böckerna uppenbart skrivna utifrån ett budskap kan saker och ting kännas krystade, men det gör de aldrig här, vilket är bra.

Jag älskar även humorn. Det är skojiga Sir Cardogan, stackars Neville Longbottom som alltid hamnar i trubbel och en massa annat, och jag blir nästan avundsjuk på den roliga skolgång Harry Potter och hans vänner har. De hamnar i så många komiska situationer och att dem får sådan stor plats gör boken rik. Det är både spänning, mysterier, vänskap, sorg och humor och det blir en så härlig och positiv mix. Det är verkligen en bok att läsa när man vill bli uppmuntrad och fängslad. 

Handlingen här kom som sagt igång ganska sent och först var jag lite orolig för att den här boken inte skulle hålla måttet. Men det gör den. Jag förundras öer J. K. Rowlings författarskicklighet. Hon lämnar ständigt små ledtrådar och lurar en fram och tillbaka och lyckas alltid förvåna en med slutet. Och hon binder ihop dåtid och nutid på ett bra sätt. För boken handlar mycket om kopplingen mellan dem och när man väl får reda på hur saker hänger ihop är det inga problem att se tecknen, trots att man inte såg dem alls tidigare. Och att känna sig lurad betyder verkligen att författaren lyckats. 

Nu har jag redan skrivit på tok för mycket, men fortfarande knappt nämnt karaktärerna. Man får ständigt träffa nya personer och de flesta tidigare följer också med. Men trots det har jag sällan problem med att hålla isär några av dem, vilket är unikt. Alla är intressanta och unika och jag gillar de flesta. Ja, även Malfoy på något underligt sätt. Men det jag gillar mest är den härliga mixen mellan karaktärer. Det är elever, lärare, Hagrid, djur, spöken... Och trots att många relationer känns overkliga är de så fina att det inte spelar någon roll. 

Harry Potter och Fången från Azkaban bevisar det jag redan visste: Harry Potter är förstaklassig läsning. Det här är en minst lika bra bok som sina föregångare och jag älskar hur J. K. Rowling så skickligt skapar spänning och förvåning och binder ihop nutid med dåtid. Men det bästa är känslan jag får av boken. Det är så positiv läsning, och inte ens de läskiga situationerna skräms, för boken är så vänlig och mysig i sin stil. 

Betyg: 
    

Författare: J. K. Rowling
Förlag: Tiden (numera Rabén & Sjögren)
Utgivningsår: 2001 (original: 1999)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 532 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Harry Potter, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Andra delar i serien: Harry Potter och... De Vises StenHemligheternas kammare, Den flammande bägaren, Fenixordern, Halvblodsprinsen, Dödsrelikerna, Det fördömda barnet. 
Annat: -

Länkar:
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.

I Oktober ges den ut på nytt med illustrationer och finns då hos Adlibris, Bokus och CDON.

Boken i E-boksformat finns på Bokus


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie