Halvvägs + En mitt-på-året-tag

Hej! 

Nu har ju nästan exakt halva 2017 gått och därför tänkte jag göra en liten avstämning och se hur det egentligen går med läsmålen.

Årets läsmål:

• Avsluta minst 7 av dessa serier: (Inte ett specifikt mål för i år, utan bara ett kvarstående)

✓"Me before you" av Jojo Moyes
(3/4) "Razorland-trilogin" av Ann Aguirre 
✓"Grisha-trilogin" av Leigh Bardugo
✓"The Mortal Instruments" av Cassandra Clare
(3/8) "Harry Potter" av J. K. Rowling
(2/4) "Fallen ängel" av Becca Fitzpatrick
(3/4) "The lunar chronicles" av Marissa Meyer
(2/4) "En mördares anteckningar" av Anne Cassidy
(2/3) "Lynburn Legacy-trilogin" av Sarah Rees Brennan
(2/3) "Den femte vågen av Rick Yancey

Status: 3/7
Kommentar: ... Jag blev SÅ upprörd när jag såg att Aguirre skriver en fortsättning på Razorland-trilogin. Hallå? Trilogi?! Så det här målet lär jag misslyckas med, men det är inte heller något jag jobbat något särskilt på. 

• Läsa för att det är kul, utan att känna press
Kommentar: Beror ju helt på dagsformen hur jag känner där, men visst är det väl lite press. Vill ju dock hinna läsa så mycket som möjligt, så blir ju lite moment 22...

• Läsa Harry Potter
Status: 3/8
Kommentar: Det här målet SKA jag klara, så är det. Jag ska ta tag i några av böckerna nu i sommar, om jag hinner...

• Läsa 55 böcker
Status: 32/55
Kommentar: Detta går ju strålande! Har redan klarat 58%, och bara halva året har gått. Så det känns bra, men kan ju sluta hur som helst när skolan börjar...

• Läsa 18 000 sidor
Status: 11982/18000
Kommentar: Här går det ju också riktigt bra! Nästan två tredjedelar avklarade, så jag är riktigt positiv och tror helt klart att jag kommer lyckas!

Som sagt, halva året har gått, halva året är kvar, och vad passar då bättre att göra än en "mid year book tag"? Jag hittade den från början hos Elvira, som hittade den hos Jamie. Sedan hittade jag själv en lite annorlunda version här, som jag främst utgick från. Och så översatte jag den till svenska precis som jag kände för! 

1. Årets bästa bok hittills
Jag har faktiskt bara gett sex böcker full pott i år än så länge:
• Himmelska eldens stad av Cassandra Clare
• Harry Potter och De Vises Sten av J. K. Rowling
• Dödens märken av Veronica Roth
• Harry Potter och Hemligheternas kammare av J. K. Rowling
• Lockwood & CO: Den flammande skuggan av Jonathan Stroud
• Boktjuven av Markus Zusak

Av dem är de två helt klart bästa böckerna Boktjuven och Dödens märken, men jag måste faktiskt säga Dödens märken. Det var en så positiv överraskning och jag imponeras av hur Roth lyckas lägga grunden för ytterligare en fantastisk serie. Dessutom är karaktärerna fantastiska och handlingen intressant och unik. 

2. Årets bästa uppföljare hittills
Än så länge har jag läst sju stycken uppföljare under året:
• Himmelska eldens stad av Cassandra Clare
• Hord av Ann Aguirre
• Om du såg mig nu av Sofia Nordin
• Harry Potter och Hemligheternas kammare av J. K. Rowling
• Den utvalda av Kiera Cass
• Lockwood & CO: Den flammande skuggan av Jonathan Stroud
• Harry Potter och Fången från Azkaban av J. K. Rowling

Den bästa av dem måste jag säga är Himmelska eldens stad, tätt följd av Harry Potter. Men till avslutningen på The Mortal Instruments: Det slutade precis så bra som det kunde utan att kännas falskt och jag förstår inte hur Clare lyckats producera så mycket kring skuggjägarna. Fantastiskt! 

3. En ny bok du inte läst än, men vill läsa
Åh! Det finns så många ju! Och vad räknas som ny? För det finns ju så mycket jag inte hunnit läsa ännu. En riktigt färsk bok på marknaden som jag verkligen vill läsa är dock Midnattskronan av Sarah J. Maas. Det är alltså uppföljaren till den magiska Glastronen som jag älskade. Så den ser jag fram emot. Nu även bokad på biblioteket, så snart så!

4. Mest efterlängtade bok som ges ut under årets andra halva?
Det skrev jag faktiskt ett inlägg om för inte så längesedan - eller ja, jag skrev om sex anledningar att längta till höstterminen och nämnde några böcker:
• Kungens fånge av Victoria Aveyard
• Kronprinsessan av Kiera Cass
• Visheten vaknar av Elin Säfström
• Det är för sent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly
• Eldens arvtagare av Sarah J. Maas
• Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Jag är sugen på att läsa dem alla - en ny bok av Sara Bergamark Elfgren, och dessutom första boken i en serie, låter ju superbra! Likaså den fjärde delen i The selection och uppföljaren till fantastiska En väktares bekännelser. Men den mest efterlängtade boken är ändå helt klart Det är för sent att vilja hoppa av. Jag verkligen älskade ettan (Det är dags att inte freaka ut), men nu har jag ju väntat sååå länge på fortsättningen, så den är helt klart efterlängtad!

5. Störst besvikelse
Det finns några stycken, dessvärre, men det känns lite för deppigt att göra en lista om det. Även om jag läst några mindre bra böcker, så sticker en ut, då det verkligen var en besvikelse och det är Jennifer Nivens Vända världen rätt, som jag läste för inte så längesedan. Efter att ha läst hennes succé Som stjärnor i natten förväntade jag mig något mer än det är, även om det inte är en dålig bok.

6. Störst överraskning
Helt klart Elin Säfströms debut: En väktares bekännelser. Så oväntad, men så himla bra och härlig och unik. En riktig fullträff! Behöver jag säga något mer? Läs min recension här!

7. Ny favoritförfattare (debutant eller ny för dig)
Hmm... Jag säger faktiskt Elin Säfström som ju debuterade med En väktares bekännelser förra hösten. Ja, jag har bara läst en bok av henne, men jag tyckte om den för något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Den fick mig att skratta och känna och var så lagom i alla mått mätt. Och Elin själv verkar som en sådan härlig person. Hon skriver så roligt på sina bloggar och är väldigt aktiv även bland oss bokbloggare, vilket är roligt. Det är så tydligt att hon bryr sig om sina läsare! 

8. Nyaste fiktiva crushen

Nu kommer jag vara lite tråkig, men det där med crushar är inte riktigt min grej... Så låt mig återkomma snart när jag har funderat ordentligt!

*En stund senare*

Okej! Så nu har jag kollat igenom alla böcker jag läst i år och hittat ett möjligt svar. Jag var dock först tvungen att ta reda på vad människan heter, så det är inte så himla seriöst och förmodligen inget vidare svar. Men Ethan från Tre saker jag inte vet om dig - ganska gullig, väl? Och jag gillar att han är lite sådär halvnördig och lågmäld, fast ändå cool! Passar mig bra, haha! 

9. Nyaste favoritkaraktären
Sådana här frågor är ju alltid de svåraste... Tar en ny check!

*Ännu en stund senare*

Sverige - vi har ett resultat: 

Jag har faktiskt inte fallit platt för någon karaktär på ett tag. Jessie från Tre saker jag inte vet om dig är en karaktär jag verkligen gillar, men hon är ändå ingen jag verkligen minns, så en favorit kan jag nog inte kalla henne. America från The selection tycker jag också mycket om, men det är ju inte någon ny favorit, i och med att det var för väldigt längesedan jag läste bok ett. Cyra från Dödens märken, däremot, är en sådan där karaktär jag också gillar. Men jag kommer faktiskt inte ihåg henne så bra heller, så jag måste nog ändå säga America från The selection. Det har varit lite dåligt med fantastiska karaktärer på senaste tiden...

10. En bok som fick dig att gråta
Såå svåra frågor. Uppenbarligen har jag inte riktigt några böcker som verkligen sticker ut, då jag har problem med varenda fråga. Eller så är mitt minne bara uselt. Jag gråter dessutom ganska sällan av böcker jag läser, men den senaste boken som verkligen berörde mig är Boktjuven av Markus Zusak. Det är en fantastiskt fin bok, och den skildrar så verkligt andra världskriget och Liesels berättelse berör mig verkligen. Dessutom tror jag att jag faktiskt fällde några tårar. 

11. En bok som gjorde dig glad
Den här frågan var faktiskt lite enklare att svara på och en bok jag läste i början av månaden passar faktiskt väldigt bra in här. Det är Chloe Snows dagbok: Mitt värsta år av Emma Chastain. Titeln låter ju ganska inte som att det är en bok som gör en glad, men faktum är att den gjorde det. För även om stackars Chloe råkar ut för en hel del jobbiga saker under sitt första high school-år är boken så hoppfull. Den gör mig glad för att Chloe är så positiv även när hon har det jobbigt, och för att allt tillslut blir bra trots att det inte alltid verkar som det. 

12. Favoritfilm baserad på en bok du sett i år
Att se filmer överhuvudtaget är jag riktigt dålig på, om jag ska vara helt ärlig. Jag är dessutom dålig på att minnas de filmer jag sett, men efter en snabb titt bland mina blogginlägg kan jag se att jag åtminstone inte recenserat någon film i år. Så kanske har jag inte heller sett någon bokbaserad film... Men häromdagen såg jag faktiskt Fantastiska vidunder och var man hittar dem, som ju är baserad på en bok, även om jag inte läst den... Men det kan vara den enda i år, så favorit kanske jag inte kan säga. Men bra var den väl.

13. Favoritrecension du skrivit i år
Vilken rolig fråga! Jag är extra nöjd med tre recensioner jag hittills skrivit i år och det är på Chloe Snows dagbok: Mitt värsta år, Ordbrodösen och Boktjuven. Det gemensamma för dem alla är att jag fick fram precis det jag ville säga. Jag är extra nöjd med den första tack vare den roliga tonen jag fick till, och den andra gillar jag för att den var enkel och kort men ändå "on point". Och den tredje för djupet och den välgjorda analysen, kanske delvis tack vare att jag läste den som ett skolarbete, så det var nästan tvunget. Men välja en av dem? Nej, det kan jag inte, för alla är favoriter på olika sätt.

14. Den vackraste boken du fått eller köpt i år än så länge 
Den var enkel! För jag köper (och får) väldigt sällan böcker, då jag är snål och andra inte har en susning om vad jag läser eller redan har läst och vet bättre än att välja böcker åt mig! Men en riktigt vacker bok jag faktiskt köpt i år är Den utvalda, det vill säga tredje delen i The selection av Kiera Cass. Jag verkligen älskar klänningen och färgerna och de där fåglarna i bakgrunden som ger bokomslaget en lite skrämmande känsla. Vackert!

15. Vilka böcker måste du läsa innan året är slut?
Jag vill inte använda ordet måste, för jag vet ju att jag inte kommer hinna med de böcker jag anser mig vara tvungen till att läsa. Det finns dock många böcker jag vill läsa, som Aldrig ensamma och Enda vägen, vilka är fortsättningar på Tredje principen av Anna Jakobsson Lund som jag läste för länge sedan. Jag skickade nu in inköpsförslag till biblioteket, då de bara köpte in ettan, så nu borde jag snart få tag i dem. 

Jag vill också läsa Kungens fånge när den kommer, då jag gillar att avsluta serier, och Midnattskronan och Eldens arvtagare, då det är en fantastisk serie. Även John Greens nya om den kommer ut på svenska innan 2017 är slut. Samt många, många fler...

MEN! Några böcker jag nästan måste läsa innan året är slut är de jag har kvar i Harry Potter, då jag ju faktiskt satt upp målet att läsa ut hela serien i år. Än så länge har jag läst 3 böcker, och nej, jag räknar inte med Fantastiska vidunder och var man hittar dem och de andra sådana där böckerna, utan själva kärnböcker + Det fördömda barnet! 

Gör taggen du med, vettja, och kommentera gärna i så fall!

Äntligen en ny header!

Ja, äntligen!

Jag tror den headern jag hade innan kommer från någon gång i höstas, så det var verkligen dags för en ny, lite somrigare sådan. Och jag var dessutom trött på den andra, då den egentligen var ganska tråkig. Visst, den var väl snygg och sådär, men ändå inte så rolig att titta på, kanske.

Jag vet inte riktigt, men den här headern är jag mer bekväm med just nu! Dels känns den så mycket somrigare, men också lite mer personlig, än den andra. Det är lite tydligare att det är en bokblogg nu. 

Jag vet dock inte om jag är helt färdig. Jag ska fundera lite mer på färgerna. Men jag älskar blått och enligt Elaine Eksvärds bok Snacka snyggt är jag också en havsblå personlighet, så kanske ska jag satsa på blått. Jag funderar dock på att ändra typsnittet, och något jag måste försöka korrigera är bilderna. De är väldigt suddiga nu av någon anledning. Man ser ju inte ens bilden jag tog i Harry Potter och Fenixorden på sida 1000.

Tusen sidor? Sida 1000? Ganska bra, måste jag erkänna! Men nu syns det ju inte, så det blev ju ändå inte så bra... Jag ska försöka lösa det, men under tiden behåller jag det så här! För jag är så trött på den tidigare headern...

Vad tycker ni?

"Vända världen rätt"

Av Jennifer Niven

Förlag: Gilla Böcker

Utgivningsår: 2016/2017

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 461 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 13+

Serie: -

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Holding Up the Universe

Annat: 

Handling: Alla tror att de känner Libby, hon som en gång utnämndes till Amerikas fetaste tonåring. Men har någon sett förbi hennes kropp till personen inuti? När hon nu börjar skolan igen efter år av hemundervisning, ska hon visa alla vem hon är - någon som gör precis vad hon vill. Alla tror att de känner Jack också. Kaxiga Jack, som ändå alltid håller sig väl med alla. Det ingen vet är att Jack är ansiktsblind, han känner inte ens igen sina egna bröder. Och han intalar sig att ingen behöver veta hans hemlighet - bara han håller alla på avstånd. Sedan träffar han Libby.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Tänk er en hamburgare. En helt vanlig hamburgare, med lök, gurka, ketchup och senap. Men så lägger ni till några lite mer ovanliga saker - kanske en bit halloumi och barbecuesås. Och vips så har hamburgaren blivit lite mer speciell och lyxig. Fast det är ju fortfarande bara en hamburgare och barbecuesåsen känns ju inte i varje tugga. Det är Vända världen rätt. En vanlig, amerikansk ungdomsbok, med vissa fantastiska inslag. 

Efter att ha läst Som stjärnor i natten kan jag inte uppskatta Vända världen rätt på det sätt som den är värd. För det tyvärr är en besvikelse efter Jennifer Nivens tidigare succé. Det är på många sätt en stereotyp ungdomsbok, utspelad i en stereotyp värld och det gör läsningen trist och ensidig. Relationer och händelseutvecklingen känns som tagen ur vilken bok som helst och det blir inte bra, även om saker och ting för den skull inte är dåliga.

De är bara för vanliga och för alldagliga för att boken ska kännas läsvärd. Och saker är lätta att förutsäga, vilket också gör läsningen tråkig och till en besvikelse. Räddningen är budskapet, som är fint och unikt, fast ändå lite för simpelt i sättet det framförs på. Nivens tidigare bok har ett unikt djup, och det finner jag aldrig här, och då räcker inte ett fint och viktigt budskap för att väga upp en i allmänhet alldeles för vanlig och typisk ungdomsroman.

Jag hade även vissa problem med händelseutvecklingen. Jag tycker att Libby och Jacks relation gick alldeles för snabbt fram. Startsträckan var lite för lång, och sedan gick allt alldeles för snabbt. Det förtog lite av det realistiska i boken, då deras relation snabbt kändes overklig. Men visst, de har något speciellt i och med ansiktsblindheten och att Libby är den enda som vet, så kanske är det något man bara får köpa. Men ändå - lite snabbt gick det. 

Den ovanliga sjukdomen prosopganosi och det faktum att Libby på grund av sin storlek satt fast i sitt hus är ju absolut två ytterst unika inslag. Det är dessutom två väldigt intressanta inslag - särskilt ansiktsblindheten, då det är något jag aldrig tidigare läst om. Jag tycker även att historierna bakom är intressanta och välgjorda och fördjupar boken något, men samtidigt känns de som två lite väl drastiska saker att ta till för att skapa något unikt. 

Språket är dock fantastiskt. Jennifer Niven skriver oftast varannat kapitel ur Libbys och varannat kapitel ur Jacks perspektiv, och det gör berättelsen intressantare att följa. Vi får ta del av två personers väldigt olika liv och deras tankar när deras vägar korsar varandras. Både Libby och Jack är fantastiska berättarröster, och tack vare dem flyter boken på bra. Språket är enkelt och ungdomligt, men också djupt och detaljerat, allt i en bra blandning.

Som ni kanske redan förstått är det nu jag kommer lovprisa karaktärerna. För de är inte bara fantastiska berättare, utan också så underbara människor. Utan dem vet jag inte om jag hade tyckt boken var läsvärd över huvud taget. Libby är en fantastisk förebild. Hon låter ingenting hindra henne i sina drömmar och hon låter sig inte nedslås av andras ord. Hon är så stark och så klok och får en att tvivla på och glömma allt gällande stereotyper. 

Och Jack. Jag blir så fascinerad av hans sjukdom - prosopagnosi. Det är ju hemskt, men jag har så svårt att förstå hur ett liv som ansiktsblind faktiskt är. Jag beundrar Jack för hur han löser situationen och alltid lyckats dölja för alla att han har sjukdomen. Och jag älskar honom för de sidor han visar mot sin lillebror. Jag gillar hur mycket Jack förändras under bokens gång, och även han förstärker budskapet kring stereotyper på ett intressant sätt.

Vända världen rätt är en besvikelse efter att ha läst Nivens tidigare succé. Det är en helt vanlig ungdomsroman och det gör den tråkig. Något unikt behövdes! Budskapet är räddningen. Det är viktigt, intressant och lärorikt. Men boken är ganska orealistisk och förutsägbar. Språket är dock underbart och Libby och Jack är fantastiska som berättare och personer. Men guldkornen är för få för att väga upp besvikelsen över alldagligheten. 

Betyg: 

★ ★ ★ ☆ ☆

10 OKTOBER!

10 oktober, alltså. Vet ni vad jag pratar om?


JOHN GREENS NYA BOK GES UT!


Hans senaste bok kom ut 2012, men nu är det äntligen dags för ytterligare en bok, som han dessutom har arbetat på i många år, vad jag förstått. Boken heter Turtles All the Way Down och så här beskrivs den på Goodreads:

"It all begins with a fugitive billionaire and the promise of a cash reward.
Turtles All the Way Down is about lifelong friendship, the intimacy of an unexpected reunion, Star Wars fan fiction, and tuatara. But at its heart is Aza Holmes, a young woman navigating daily existence within the ever-tightening spiral of her own thoughts.

In his long-awaited return, John Green shares Aza’s story with shattering, unflinching clarity."

Jag tror dock att jag kommer vänta tills boken översätts till svenska, men jag måste ändå säga att jag verkligen längtar tills oktober. Jag tror inte det kan bli annat än bra det här, för det är ju John Green! Det har ju dock varit alldeles för lång väntan. Ungefär fem år, alltså... Men nu är det snart dags och jag har verkligen höga förväntningar. Så vi hoppas att det blir bra!

Vad tror ni? Kan han överträffa sig själv ännu en gång?

Just nu: Böckerna i mitt liv

God morgon!

Det känns som att det var längesedan vi hördes i något annat än recensioner, men det blir ju lätt så när det är många böcker som läses... Lyxproblem, jag vet! Men jag bestämde mig för att göra ett annat inlägg idag just därför. 

Lite då och då drabbas jag nämligen av förfärliga problem. Jag kan plötsligt en dag inse att efter att jag läst ut en viss bok har jag i princip inga andra böcker att läsa. Det brukar resultera i en enomgång av alla böcker hemma och sedan en akuttur till biblioteket. En sådan fick jag göra för några dagar sedan. För visst, jag har källaren fylld av Harry Potter-böcker, men jag vill ju också läsa något nytt och aktuellt! Här kommer därför en liten uppdatering kring de böcker som just nu cirkulerar runt i mitt liv.

Vända världen rätt av Jennifer Niven

Jag läste ut den för ett tag sedan och håller just nu på att skriva en recension om den. Det var faktiskt en besvikelse, troligen mycket på grund av Som stjärnor i natten, som ju var helt otroligt fantastisk! För egentligen är det ju ingen dålig bok, bara inte ens i närheten av lika bra som författarens tidigare succé. Men mer om det i recensionen som kommer om någon dag!

Harry Potter och Fången från Azkaban av J. K. Rowling
Den är också utläst, sedan någon dag tillbaka, och väntar även den på att få en recension skriven om sig. Jag har ju satt upp ett mål för året att läsa ut hela serien, och jag har ju fortfarande en lång bit kvar, så jag ska försöka hinna med att läsa minst 2 delar till i serien i sommar. Men den här då: Det är Harry Potter, vad mer behöver man säga? Underbar och inga klagomål! Bara allmänt mysig förstaklassig läsning.

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes
Jag läste lite i den när jag var på klassresa för ett tag sedan, men sedan dess har det inte blivit något. Jag tog ju bara med den för att det är pocket, så den lär troligen få vänta och följa med på nästa pocketkrävane semester! Kanske börjar jag rent av om, för jag lär ju ha glömt bort vad jag läst. Hmm...

Unmade av Sarah Rees Brennan
En av mina akutlånade böcker, och en del i mitt ständiga projekt att avsluta serier, och här är ju faktiskt sista boken. Men den är på engelska och det är ju det som tar emot. Jag började dessutom läsa den för ett tag sedan - men då jag lånade den på biblioteket var jag tvungen att lämna tillbaka den. Ska ta tag i den igen snart... I alla fall innan juli är slut!

Flickan på hotellet av Katarina Wennstam
Den bok jag läser just nu, faktiskt. Även den ett akutlån, men verkligen ett efterlängtat sådant! Första gång jag såg den trodde jag dock inte att det var en ny bok, för den såg så... gammal ut. Eller nåt. Ja, jättekonstigt. Men den är ganska kort och en deckare, så den är nog snabbläst och fröhoppningsvis riktigt bra! Har dock inte kommit så långt ännu.

Minnet av vatten Av Emmi Itäranta

Också ett efterlängtat akutlån! 4 nomineringar och 3 vinster efter nomineringar. Det höjer ju utan tvekan mina förväntningar något enormt! Det är dessutom en dystopi, så det finns ju lite att bevisa i och med den så breda marknaden i den genren. Modernista brukar ju lyckas bra, så jag är inte så orolig. Kul med en finsk författare också!

Snacka snyggt av Elaine Eksvärd
Jag laddade faktiskt ner Nextory häromdagen, och fann bland annat den här. Jag läser så sällan faktaböcker, och kanske ska jag till och med testa att lyssna på den här som ljudbok. Jag vet inte när jag senast lyssnade på ljudbok... Men retorik är intressant, så på något sätt ska jag ta del av Eksvärds ord - hon är ju så inspirerande och rolig att lyssna på!

Svartlistad av Alyson Noël
En annan bok från Nextory. Plötsligt en dag såg jag den bara där i hyllan på Akademibokhandeln. Jag hade missat att den gavs ut helt och hållet, så det var tur att jag såg det! Jag läste del ett för ett tag sedan, och här är nu tvåan, så den ska jag försöka hinna läsa.

Timglaset av Gena Showalter
En annan e-bok, och även den en bok jag bara sprang på i bokaffären. Tror det beror på att de båda ges ut av Harper Collins, och det är det där förlaget jag ständigt glömmer att uppdatera mig kring... Men boken låter riktigt bra - jag hoppas hinna läsa den snart!

Och där har ni dem - böckerna jag beblandar mig med i nuläget! Berätta gärna om vad du läser just nu eller har i din läs- eller kanske recensionshög - kanske någon nyhet jag missat?

"Ni kommer sakna mig"

Av Moa Herngren

Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsår: 2017

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 304 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18

Serie: -

Originalspråk: Svenska

Originaltitel: Ni kommer sakna mig

Annat: 

Handling: Jag är sjutton år. Det har gåttt mindre än 24 timmar sen jag bestämde mig för att bli vuxen och jag är redan kriminell. Nu är jag på rymmen från polisen i skogen. 

När mamma åker till Dalarna med sin nya kärlek och pappa flyger till Mallorca med sin nya familj blir My ensam kvar i stan på sommarlovet. Båda föräldrarna tror att My är med den andra. Istället för att avslöja misstaget bestämmer hon sig för att dra och klara sig på egen hand. Om hon inte är önskvärd så ska de slippa henne.

Det blir startskottet på några turbulenta månader där My får lära sig allt om att överleva utan jobb och utan pengar. Hon bryter sig in i huset hon bodde i som liten i ett desperat försök att hitta tillbaka till en tryggare tillvaro. Hon bosätter sig i ett läger i skogen, befolkat av människor som vill leva utanför samhället, hamnar i händerna på knarklangare och andra som vet att utnyttja unga utsatta tjejer - men aldrig någonsin ser hon sig själv som ett offer.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det största problemet är My. Vi kommer verkligen inte överens och jag kan inte känna igen mig i henne på något plan och vi delar inga värderingar eller någonting. Och om man inte kommer överens med den person en bok kretsar kring från början till slut, är det väldigt svårt att fatta tycke för den boken. Och det är synd, för det är egentligen en väldigt intressant och viktig bok, som jag faktiskt tror är riktigt nyttig att läsa och fundera kring.

För budskapet är bra. Det är inget jag läst om tidigare och det gör boken extra viktig - den har något unikt och viktigt att berätta. Boken handlar om att hamna i fel kretsar och desperationen som kan leda dit, och jag tror att det är viktigt att förstå hur det kan ske. Tidigare förstod jag inte hur sådant skedde, men Moa Herngren har gett mig en förståelse för hur det kan gå till och det är riktigt imponerande när en bok lyckas med något sånt. 

Men ett välformulerat budskap räcker inte långt. Det är en väldigt seg och deppig bok och jag har svårt att leva mig in i världen, trots att My befinner sig i dagens Sverige. Boken känns delvis overklig och tidsperspektivet är ganska luddigt. Ibland tycks de ha gått overkligt lång tid, men sedan är det som att det bara är en natt emellan. Handlingen är intressant, men väldigt overklig och för drastisk. My har ofta lite för mycket tur och otur och det stör.

Även om inslagen med saker som de utstötta i samhället i skogen och alla andra My möter är intressanta, är de inte helt verkliga på sättet de framförs. Och att My om och om igen träffar en viss person och råkar skapa drama hos "de utstötta" nästan direkt är inte heller så realistiskt och det gör att en bok som ska kännas väldigt jordnära snabbt svävar iväg, uppåt. Och där går lite av budskapet i kras. Men boken är ändå intressant, unik och viktig. 

Jag har svårt för språket, då det är segt och svårläst på något sätt, trots att det är så enkelt. My som berättare gör boken väldigt deppig, för hon är så himla anti. En bok om det här ämnet kanske inte ska vara ljus och eufori, men jag klarar inte av den ständiga "Ååh, det är så synd om mig"-känslan som My genomsyrar boken med. Visst, det är synd om henne, men hon tar många korkade beslut, trots att hon kunde gjort på helt andra saker. 

En sådan här bok behöver ingen deppig huvudperson, för då kan den inte leda till något. Istället behövs en positiv person som kan ge hopp till andra som befinner sig i liknande situationer. Samhällets mörka sidor får vi ändå se så mycket av, och en bra twist sådär efter halva boken hade varit att My klarade sig galant i sitt nya liv. Nu bor hon på ett vandrarhem med en skum föreståndare och sjunger på gatan, utan något som helst syfte. 

Det jag saknar allra mest i Ni kommer sakna mig är just det - glädje och lite hoppfullhet. Slutet är ju inte bara mörker, men det är alltför klassiskt för att bli ihågkommet och därför kommer jag inte minnas den här boken som något annat är en anti, självupptagen tonårings berättelse om sitt deppiga liv som ju trots allt slutade bra. Det är en alltför förutsägbar bok när allt kommer omkring. Det hade behövts något mer nytänkande, även om idén är god. 

Ni kommer sakna mig bygger på en intressant idé kring ett viktigt budskap. Jag lär mig något och får en tankeställare, men läsupplevelsen är inte positiv. Det är en alltför mörk och deppig bok och redan från sida ett är jag och My oense, och sedan går det bara utför. Även om boken är intressant och viktig är den alltför overklig och istället för att kännas nära blir den avlägsen och märklig. En god idé hade behövt mer glädje, hopp och unika drag. 

Betyg: 

★ ★ ☆ ☆ ☆

"Tre saker jag inte vet om dig"

Av Julie Buxbaum

Förlag: Lavender Lit

Utgivningsår: 2016/2017

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 357 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 13+

Serie: -

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Tell me three things

Annat: 

Handling: Jessie önskar att hon och hennes pappa inte hade behövt flytta till Los Angeles. Hon vantrivs i sin nya skola, där alla känns plastiga och ingen pratar med henne, inte ens hennes nya styvbror. Då börjar mejlen från Någon Ingen komma. NI påstår sig vilja hjälpa Jessie att navigera i den vildmark som är Wood Valley high school, men Jessie är till en början skeptisk. Är det bara någon som driver med henne? När hon till slut bestämmer sig för att våga chansa dröjer det inte länge förrän hon och Någon Ingen börjar komma varandra nära. Men vem är han, egentligen? 

JAG: Berätta tre saker jag inte vet om dig. Alltså, förutom vad du heter och, tja, allt annat.

NI: okej. (1) jag gör übergoda varma ostmackor. så goda att de berättigar användningen av ordet übergoda. (2) för ett år sen var jag en helt annan person. (3) jag vet inte. kanske håller den för mig själv.

JAG: Kom igen. Du håller allt för dig själv.

NI: (3) jag gillar dig.

JAG: (3) Jag gillar dig också.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag skrattar, jag imponeras, jag är nära tårar, om och om igen. För Tre saker jag inte vet om dig är en fantastisk och fantastiskt fin bok. Den rymmer så mycket och är så härlig att läsa. Jag gillar särskilt de så levande inslagen med chattar och mejlkonversationer. De är roligt skrivna och känns äkta och gör boken till något mer än bara en saga på papper. Men det är även en bok om sorg och känslor och sådant beskrivs på ett så vackert sätt. 

Jag är avundsjuk på Jessie. Jag är avundsjuk på att Någon Ingen mejlar henne och på att de blir vänner på ett så mycket mer äkta sätt än ansikte mot ansikte. För det ligger inga ytliga värderingar bakom deras relation och det känns så hoppfullt på något sätt. Visst, det är ganska overkligt att något sådant här ska ske, men Buxbaum skriver på ett så verkligt sätt och får mig att köpa alla delar av hennes bok, på ett ytterst märkligt sätt. 

Det är en sådan där bok man inte vill ska ta slut. För även om den är delvis overklig och lite för bra så älskar jag det jag läser. Det känns ändå som en så äkta skildring av high school-livet och jag älskar den värld som byggs upp. Jag gillar boken framförallt för att den inger hopp, är verklig och underbar och rolig och unik. Handlingen är speciell, väldigt intressant och tänkvärd och återigen, det är en mångdimensionell bok som rymmer så mycket. 

Språket är härligt. Jag älskar Jessies berättarröst, för hon är så ärlig och rolig att lyssna på. Mejlen och chattarna är lyckade inslag och jag verkligen älskar språket där. Jag gillar att boken tar fart redan från början genom en mejlkonversation. Den sega starten undviks på så sätt smidigt, vilket är riktigt smart! I övrigt är språket ganska lättläst och har bra flyt. Det är även personligt, levande, djupt och fyllt av känslor som berör mig på flera plan. 

"Till: Jessie A. Holmes (jesster567@gmail.com)

Från: Någon Ingen (nagoningen@gmail.com)

Ämne: din andliga vägledare på Wood valley high school

hallå där, miss Holmes. vi har inte träffats i verkliga livet, och jag är inte säker på att vi kommer att göra det heller. [...] och därför tyckte jag att det var bäst att mejla dig under anonymitetens täckmantel. 

och ja, jag inser att jag är en tonårskille som just använde orden "anonymitetens täckmantel". så där har du det: skäl nr 1 till att du aldrig kommer få veta mitt riktiga namn. jag skulle aldrig kunna återhämta mig från skammen över att ha använt detta pretentiösa uttryck. 

"anonymitetens täckmantel"? allvarligt?

och ja, jag inser också att de flesta bara skulle ha skickat ett sms, men jag lyckades inte lista ut hur man gör det anonymt. 

jag har kollat in dig i skolan. inte på något läskigt sätt. fast att jag använder ordet "läskigt" kanske räcker för att göra mig läskig?

[...]

högaktningsfullt, Någon Ingen"

Men karaktärerna är ändå det som utmärker Tre saker jag inte vet om dig. Vi har Jessie, Ethan, Liam och en massa andra jag dessvärre glömt namnen på då jag väntade för länge med att skriva den här recensionen... Men det är en hel drös med underbara och unika personligheter. Alla karaktärer känns verkliga, utan att för den skulle vara trista stereotyper. Jag kan både relatera till och önska att jag var mer som de flesta och det är riktigt bra. 

Relationerna är fantastiska. Jessies relation med Någon Ingen är så overklig egentligen, och skulle ju bara kunna vara en bluff. Men någonstans inser man att det de två har är något äkta och jag tycker om budskapet i en relation som växer fram utan att den ena parten vet något om den andra personen bortsett från vad den berättar. Utseende spelar ingen roll, och det är fint! Jag gillar även de andra relationerna som är fina och verkliga.

Och så har vi slutet. Jag måste säga att jag nog älskar det lilla dramat som blev där i slutet och upplösningen av det hela. Det var nästan lite spännande och helt klart förvirrande när det plötsligt fanns flera möjliga svar på den eviga gåtan och så lyckades Buxbaum avsluta på precis det sättet jag önskarde Det får mig att undra om hon känner mig, men troligen är hon bara så skicklig att får mig att känna precis vad hon vill att jag ska - imponerande!

Tre saker jag inte vet om dig bygger på en unik idé. En idé som är mer än en anonym chattkamrat. Det är en bok om relationer som bygger på annat än utsida och felaktiga intryck och jag älskar budskapet. Trots den smått overkliga handlingen skriver Buxbaum äkta och övertygar mig om att allt är sant. Det är en sådan där bok man inte vill ska ta slut, för jag känner en sådan glädje och hoppfullhet när jag läser. Och karaktärerna - Topp!

Betyg: 

★ ★ ★ ★ ☆

Äntligen sommarlov!

Hörni! Nu har även jag fått sommarlov! (Känns alltid som att vi i min kommun är sist, så snälla säg till om du också får/fick lov sent...) Och i år är det lite extra speciellt, då jag går ut grundskolan. Så i höst väntar gymnasiet och det är skönt/läskigt/spännande, för jag börjar på en väldigt stor skola bland helt nya människor! 

Men innan gymnasiet börjar är det ju SOMMARLOV! Och det känns faktiskt lite overkligt att det redan är dags. Tiden har gått så snabbt, men det är verkligen skönt att skolan nu är över. I onsdags hade vi avslutningslunch och jag fick ett stipendium med en biobiljett och ett presentkort på Akademibokhandeln, vilket var jätteroligt!

Igår hade vi självaste avslutningen med betygsutdelning, och en fin ros fick jag också! Lite roligt är att på mitt kuvert med slutbetygen stod det "Lexie". Vi har tre Alexandror i klassen, så det var ju kul att för en gångs skull inte bara vara en av dem, haha! Kul att även lärarna anammat mitt smeknamn! 

I helgen var jag på klassresa i Polen och Kraków med klassen. Vi besökte bland annat Auschwitz och det var tufft. Där och då var tempot så högt och intrycken var hemma, men när man landade på hotellet och framför allt när man väl kom tillbaka till Sverige, kom allt över än. Det är så fruktansvärt det som hänt, men det var verkligen en intressant resa!

Men nu då?

Ja, nu är det ju sommarlov och idag fyller pappa år. När ni läser det här sitter jag förhoppningsvis på en restaurang i stan tillsammans med familjen för att fira honom. Under resten av dagen har jag bakat en mycket avancerad tårta i flera olika steg, som faktiskt blev riktig lyckad. Rolig att göra var den, och mycket god också! 

Men sommaren är ju lång och det finns mycket tid över och därför kommer här en liten sommarlista, med sådant jag vill/ska göra:

• Läsa minst 15 böcker
• Läsa minst 2 Harry Potter-böcker
• Blogga mycket! (Har vi tur blir det många inlägg och en ny header - välbehövligt, ju!)
• Baka och laga massor av mat!
• Odla! (Har odlat bland annat chili, tomater och potatis hela våren)
• Sola och bada
• Träna och hoppa studsmatta
• Åka utomlands med familjen
• Köpa nya kläder (för min garderob behöver verkligen lite tillskott och förnyelse)

Vad ska ni själva hitta på i sommar? Jag vill även önska er ett trevligt sommarlov, även om vi självklart kommer höras mycket framöver! Jag har två recensioner som ska skrivas och ytterligare en som ska publiceras, så eka tomt här lär det inte göra! Vi hörs snart! 

"Och varje morgon blir vägen hem längre och längre"

Av Fredrik Backman

Förlag: Forum

Utgivningsår: 2017

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 88 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 13+

Serie: -

Originalspråk: Svenska

Originaltitel: Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Annat: 

Handling: Farfar och Noah sitter på en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgård.

Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla frågor, både de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte låta bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag då han inte längre kommer att minnas henne.

Farfar inser att den värld han känner håller på att förändras. Därför vill han stanna här på bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara så stark. Men minnena blir allt svårare att fånga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svåraste av allt: ta farväl.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det finns faktiskt en lite rolig historia om hur den här boken kom till mig: Den kom en dag hem tillsammans med min mamma och hon berättade för mig att en arbetskamrat, som läst den, bett mig läsa den för att sedan recensera den. Sedan, efter att ha läst min recension, skulle hon läsa den igen. Jag är verkligen glad att jag fick låna den här boken, för det är en sådan där bok jag annars skulle missat helt, och det hade faktiskt varit synd.

Det är en av de kortaste böckerna jag läst på senare tid, och historien bakom hur den kom till är även den intressant. Det var inte alls tänkt att den skulle bli en bok från början, utan Fredrik Backman skrev bara om vad han kände och texten blev en novell på hans blogg, för att tillslut hamna här, inbunden och ute i bokhandlar. Jag tror faktiskt inte att jag läst någon novell, bortsett från i skolan, tidigare och därför var det väldigt intressant att göra det nu.

88 sidor är långt för att vara en novell, men kort för att vara en bok. Men jag kan säga så här - det här kan vara de 88 sidor jag läst med högst engagemang någonsin. Vetskapen om de få sidorna gör att det känns som att varje sida, varje mening, varje ord, är avgörande. Och att läsa noveller innebär ett speciellt sätt att läsa på. Man måste koncentrera sig och se allt och helst förstå allt som står mellan raderna också, så det är en utmanade bok att läsa.

Det är också därför jag rekommenderar den för äldre. För innehållet i sig passar alla, men för att få ut något av de 88 sidorna krävs det en viss erfarenhet och läsförståelse. Jag kände ibland att jag hade lite svårt att förstå och hänga med, men i slutet klarnade allt. Vägen dit var dock ganska svår. Novellgenren innebär ofta ett nästan hemlighetsfullt skrivsätt. "Säg allt med så få ord som möjligt" är en bra beskrivning av sättet Backman skriver på.

Men jag gillar det. För det är inte mer än 88 sidor att ta sig igenom, och att behålla fokus så länge är möjligt. I en längre bok hade det varit svårare, men den hade inte klassats som novell utan snarare som "svår bok". Det är det som är intressant med de novell-liknande böckerna. De kan vara svåra och märkliga, men de är korta och det ger en tid att hoppa fram och tillbaka och metodiskt röra sig genom handlingen, och det är det jag gillar.

Det är ett helt nytt sätt att läsa på, och just därför hade jag själv aldrig plockat upp den här boken. Men Fredrik Backman skriver inte bara svårt och hemlighetsfullt. Han skriver också simpelt. Det är en så enkel text, men ändå finns det mycket mer djupare in för den som vill, och det är det som jag fastnar för. Språket är också vackert. Backman gör fina skildringar som berör och ger boken eget liv, och lyckas ändå hålla sig på de dryga 90 sidorna. 

Det är en nästan surrealistisk bok. Den känns så overklig, men ändå så rätt och så äkta. Saker som stenarna under ankaret och "Noahnoah", för att farfadern tycker om Noahs namn dubbelt så mycket som alla andras, skulle fått mig att höja på ögonbrynen i vilken bok som helst, men här fungerar det. Det till och med passar riktigt bra och gör boken unik och intressant. Trots att den går emot vad jag tyckt förut gillar jag boken av någon anledning.

Något jag verkligen älskar är bilden av att farfadern och Noah är inuti farfaderns hjärna, som blir mindre och mindre ju längre tid som går. Och titeln är även den så himla smart. Jag kan verkligen se bilder framför mig och det är så lätt att relatera och känna och förstå vad Noah och hans farfar går igenom. Budskapet är fint och viktigt och jag älskar att det framförs med hjälp av dessa bilder och inte bara raka ord, för det är unikt och gör boken så speciell.

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en bok unik i sitt slag och jag är glad att jag läste den. Boken är fantastisk i sin genre och jag älskar språket, som är hemlighetsfullt, enkelt och vackert. Budskapet är viktigt och Backman skildrar fint och försiktigt hjärnans sjukdomar och ger sitt budskap på ett unikt sätt. Absolut, det är en energikrävande, svår bok, men ge de 88 sidorna lite extra tid - jag lovar att det är värt det!

Betyg: 

★ ★ ★ ★ ☆