Människors lathet skapar problem

Jag har celiaki. Kanske vet du inte vad det är, men glutenintolerans har du nog hört talas om och det är samma sak. Om jag äter gluten, som finns naturligt i vete, korn och råg, blir min tunntarm inflammerad. Tarmluddet förstörs och jag får ingen näring genom det jag äter. Att ha celiaki är inget stort problem. Visst, pastan är dubbelt så dyr som vetepasta och det mjuka brödet är ofta kompakt som en blöt tvättsvamp, men hyllorna med glutenfritt utökas kontinuerligt. Det som försvårar att leva med celiaki är folks okunskap och lathet. Att ha celiaki blev till att vara glutenintolerant, som blev till att “vara gluten”, och plötsligt har jag blivit stämplad som ett protein som gör ditt saftiga vetebröd fluffigt. Absolut, det finns större problem än att bli kallad gluten, men faktum är att folks lathet leder till problem som till slut blir allvarliga.

Så sent som i veckan fick jag återigen bevis för att problemet finns. Jag stod i kön i skolmatsalen och när jag kom fram pekade jag på köttfärsbiffen och frågade om det var gluten i den. Efter ett tydligt “nej” tog jag för mig. Mattanten hade redan vänt sig om, men när jag närmade mig tomatsåsen vände hon sig bestört mot mig. Efter en stund stod det klart att jag inte alls kunde äta biffen. Jag var ju gluten och biffen var inte gluten. Visst, det värsta som händer om jag får i mig gluten är att jag får ont i magen. Sker det flera gånger under en tid blir jag trött och illamående. Vägen till en allvarlig situation är lång, men liksom att glutenintolerant blev till “gluten”, blir pollenallergiker till “pollen” och äggallergiker till “ägg”. Min syster har en svår som i ambulans-svår äggallergi. Skulle hon utsättas för de här missförstånden kan situationen bli väldigt allvarlig och därför måste vi ta tag i problemet.

Jag vet att många slutat anstränga sig för att få andra att benämna deras sjukdom korrekt och det är synd. För om man inte upplyser andra om deras felsägningar ger man ju ett okej till att fortsätta säga fel. Jag förstår att man inte orkar säga till varje gång och så kan jag också känna. Man vill ju till exempel inte rätta sina kompisar hela tiden, och till slut vänjer man sig. Hur ska jag annars förstå mattanterna när de talar i gåtor? Men om alla som inte orkar rätta de som säger fel skulle veta vad konsekvenserna av det blir, skulle nog fler säga ifrån. Man måste sluta förlika sig med att bli kallad “gluten”, för även om man själv inte störs leder det till problem och det är de problemen som måste synliggöras för att vi ska få till en förändring.

För mattanterna i skolan är jag “gluten”. Frågar jag om det är gluten i maten och det är det svarar de nej, för maten är ju inte “gluten”, då jag som är “gluten” inte kan äta den. Andra gånger pekar de på den så kallade “glutenpastan” eller “glutensåsen” och även då blir jag förvirrad och missförstånd sker. Det är ju logiskt att jag som “gluten” ska ha “glutenpastan”, men problemet är att missförståndet skett redan från början, när “glutenintolerant” blev till “gluten”. Ber jag om hallonsylt vill jag ju inte ha sylt utan hallon och så borde det vara här också. Hemma hos mig kallar vi min pasta “glutenfri” och det fungerar alldeles utmärkt.

På dagis fanns det en tjej som enligt pedagogerna var “laktos”. Hon fick stekt potatis när vi andra fick potatismos och det var inget mer med det. Nu inser jag att det här betydde något, för lär man en fyraåring att det heter “vara laktos” och “vara gluten” är det ju nästan självklart att det sitter kvar i vuxen ålder. Jag beskyller absolut inte mina dagispedagoger, utan felet ligger hos samhället. Dagens samhälle är fyllt av okunskap och medierna är inte sena med att hänga på. Folk frågar om jag kan äta glass, fast jag är “gluten”, eller kanske “glutenallergisk”. Andra frågar hur känslig jag är, då de inte kan skilja på allergi och intolerans. Mattanterna ber mig specificera vad gluten är när jag undrar om jag kan äta maten och på teve berättar experterna om “glutenallergi”. Andra har aldrig hört talas om att vara glutenintolerant, utan för dem är den enda benämningen “gluten”. Då är det ju inte konstigt att mattanterna frågar om jag ska ha “glutenpasta”, när jag kommer till matsalen.

Även om ett missförstånd i mitt fall inte blir allvarligt handlar det om principen. För dagens samhälle är fyllt av okunskap och lathet, och de två tillsammans skapar missförstånd och problem. Att vara glutenintolerant blev till att “vara gluten” och att vara äggallergisk blev till att “vara ägg”. Tänk dagen då någon med en svår allergi står i skolmatsalen och utsätts för det som händer mig hela tiden. Då kommer ingen längre kalla mig petig eller säga att problemet är så litet att jag inte har någon rätt att klaga. Alla måste förstå problemen som uppstår när man utelämnar det mest väsentliga i orden glutenintolerans och nötallergi. Om jag är “gluten” blir min pasta “glutenpasta” och då sker missförstånd. Människors lathet skapar problem som blir allvarliga och därför måste vi vända den negativa trenden.

* * *

Det här är en krönika jag skrev i skolan i början av året. Eftersom att jag själv, liksom jag skriver, har celiaki är det här ett viktigt ämne för mig, och därför tänkte jag att jag kunde publicera här, för att sprida det viktiga budskapet! Hjälp mig gärna att sprida det ännu mer, genom att dela och upplysa andra!