söndag 27 november 2016

Första advent

Idag är det första advent, och därmed bara fyra veckor kvar till julafton. Och tre veckor till min födelsedag, hehe... Igår bakade jag och familjen lussebullar. Både ägg- och glutenfria, och resultatet blev verkligen förvånansvärt bra. Supergoda och saftiga, och jag som inte brukar vara så förtjust i lussebullar.

Det är så mycket i veckorna just nu, så på helgerna händer nästan ingenting. Då bara vilar jag, och pluggar... Det är bara några veckor kvar till terminens slut, och ännu mindre tid tills betygen ska vara satta, så det är nu alla arbeten måste bli klara. Jag kämpar med en egen låt på musiken, och en bilduppgift. Vi har även muntliga nationella prov, den här och nästa vecka. Det är skönt att man dock inte behöver plugga till dem, men de tar sin tid...

Hur det går med läsningen är dock en annan historia.

Och det är verkligen synd! Jag läser så lite just nu. Det beror nog mest på de böcker jag läser. Dels läser jag en bok på engelska. Den är riktigt bra, men det går alltid segt när det inte är svenska. Som omväxling började jag läsa Den gröna cirkeln, som verkligen lät spännande, men just nu känns den mest allmänt konstig och även den är seg... Vi får se hur det går, men jag känner inte riktigt för att släppa de här böckerna, utan jag tar mig hellre igenom dem. Det får ta den tid det tar!

Slutligen vill jag önska er en trevlig första advent. Hos mig har vi faktiskt ett tunt, tunt lager snö, så det känns ju passande. Vi hörs!

onsdag 23 november 2016

Bokutgivning 2017

Hej på er!

Nu har Modernistas vinter/vårkatalog kommit, och det är mycket härliga böcker på gång. Här hittar ni den. Sedan har vi dessutom många andra förlag som också lagt ut sin tidiga vårutgivning. Spännande! Här kommer nu en låååång lista med början av 2017:s bokutgivning. Klicka på titlarna för att läsa mer om böckerna! Bilderna kommer från förlagens hemsidor. 

11 januari:
"Tusende våningen" av Katharine McGee
Det är inte enbart att boken utspelar sig i framtid som gör mig intresserad, även om det låter riktigt spännande. Utan det är titeln och den spännande texten. Måste läsas!

17 januari: 
"Dödens märken" av Veronica Roth 
Del ett i Veronica Roths nya duologi och vi får ta del av den samtidigt som resten av världen. Hur coolt?! Jag vet inte så mycket om den, mer än att omslaget är sjukt snyggt och det är Veronica Roth. 

20 januari:
"Om du såg mig nu" av Sofia Nordin
Fjärde boken i Sofia Nordins postapokalyptiska serie. En serie som jag bara läser för att jag läst de andra böckerna, och för att det är enkel läsning. Ganska tråkig, men en intressant kombination mellan vardag och nästan dystopi. 

27 januari:
"Den utvalda" av Kiera Cass
Den här serien är underbar. Inte bara tack vare en unik handling, ett fantastiskt språk och fina karaktärer. Utan även för att böckerna kommer ut så tätt, så väntan blir aldrig särskilt lång, vilket är underbart! 

"Lögnernas träd" av Frances Hardinge
Liksom de flesta andra böcker i den här listan är den här för mig helt okänd. Men den låter verkligen bra och speciell. Dels att den tycks utspela sig på 1800-talet, men dessutom låter handling urhäftig!

Januari:
"Diabolic" av S. J. Kincaid
Science fiction, lite nya världar och rymden är väl inget jag har något emot. Det här kan bli något jag läser, men också något som prioriteras bort. Spännande låter den dock, men kanske lite för nytänkande, om ni förstår vad jag menar. 

8 februari:
"Våra kemiska hjärtan" av Krystal Sutherland
Mest bara för att det står "John Green möter Rainbow Rowell", och för att det låter som en störtskön och mysig och okomplicerad bok, som nog kan vara riktigt underhållande att läsa. Eller så blir det sorgligt...

24 februari:
"Den flammande skuggan" av Jonathan Stroud
Det här är nog den (just nu) bästa övernaturliga serien. Det är helt fantastiskt hur detaljerad värld Stroud byggt upp och jag slutar aldrig fascineras av spökjägarna. Det ligger verkligen så mycket energi bakom serien och jag älskar den verkligen! Lättsam och speciell. 

10 mars:
"Den sista stjärnan" av Rick Yancey
Den avslutande delen i en nytänkande dystopisk trilogi. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Första boken var bland det bästa jag läst och andra boken var en rejäl besvikelse. Skönt att dock få ett avslut, så får vi se om saker blir uppklarade. 

11 mars:
"Jorden vaknar" av Madeleine Bäck
Uppföljaren till "Vattnet drar", som jag totaldissade. Så varför ska jag läsa den här? Det kan man ju undra... Men jag vill alltid tro att det finns en chans, och saker blir bättre. Oftast. Vi får se...

22 mars:
"Vita tigern" av Christin Ljungqvist
Kanske är jag lite stor för den här boken, men förhoppningsvis inte. Svenska böcker är alltid intressanta, och förhoppningsvis blir det bra. Den låter i alla fall riktigt spännande och speciellt, så det här blir nog bra. 

24 mars:
"Den mörkaste delen av skogen" av Holly Black
Den här boken är helt okänd för mig, men den låter verkligen som något att läsa. Kanske är jag lite för gammal för den, men den låter verkligen speciell. En unik mix mellan saga och verklighet på något sätt. Kan nog bli bra!

"Tappa greppet" av Katarina von Bredow
En fristående uppföljare till Släppa taget låter riktigt bra. Den var riktigt bra. Varken för barnslig eller för vuxen, utan det var karaktärer i min ålder, vilket var bra. Är den här lika bra är jag nöjd. 

21 april:
"De utvalda" av Henrik Fexeus
Det här låter oenkligen intressant och spännande med en för mig helt okänd författare. Det här blir nog bra. Jag är verkligen nyfiken, för det är lite oklart vad det faktiskt ska bli. Vilken genre osv. Spännande!

25 april:
"Allegiant" av Veronica Roth (POCKET)
Enligt Bokus.se ska Allegiant ges ut på svenska i pocket då, men jag vet inte om man kan lita på det... Jag har väntat på det sedan år 2014! Jag förstår inte vad som hänt. Boken behövs verkligen i min hylla...

"Four" av Veronica Roth (POCKET)
Pocket där med, men vi får väl se hur det blir med den saken... Först skulle den komma ut 2014, sedan 2015, 2016 och nu 2017...

April:
"Minnen av vatten" av Emmi Itäranta 
En finsk dystopi som jag inte hört något om tidigare. Den låter verkligen intressant och så aktuell. Den handlar om global uppvärmning, krig och vatten. Spännande och förmodligen viktig läsning. 

Maj: 
"Midnattskronan" av Sarah J. Maas 
Del två i Glastronen-serien och gud vad jag längtar. Dock blir det till att vänta ändå till maj, vilket ju är tråkigt... Jag vet inte vad mer jag ska säga. Har ni inte läst Glastronen än - Gör det! Det är fantasy utöver det vanliga. 


Vilka böcker ser ni mest fram emot? Kanske har ni hittat något mer spännande? 

söndag 20 november 2016

Det var ett tag sedan, eller...?

Hörni! Hallå på er! Det känns verkligen som att det var en evighet sedan jag bloggade, men det kan nog mest bero på att de flesta inlägg jag publicerat skrevs för ett tag sedan. Eller ja, det senaste var nog för ungefär en vecka sedan. Just nu har jag inte alls särskilt mycket bra idéer till blogginlägg, vilket är tråkigt. Tiden räcker helt enkelt inte till, och då blir det mest recensioner.

När jag inte heller hinner läsa något blir det därför inte heller några recensioner. Kanske var det dock bättre med något annat än en recension idag dock, men självklart hade jag hoppats att jag hade en sådan att ge er, för det hade ju faktiskt inneburit att jag hunnit läsa något.

Vilket jag alltså inte har. Inte direkt i alla fall. Jag började för ett tag sedan läsa Untold av Sarah Rees Brennan. Den är bra, men det är alltid svårt att läsa på engelska, så det tar sin tid. Och det är ganska jobbigt att alltid behöva koncentrera sig så mycket när man läser. Fast samtidigt är det roligt och utmanande, men ja, det tar sin tid. 

För att återgå till mitt bloggande under all kritik ber jag om ursäkt. Men det har varit så mycket i skolan! Ytterligare en anledning till att det känns som att jag inte bloggat på en evighet. När jag bloggat har det varit inlägg om snökaoset som inte direkt var okänt för någon och att vi har rådjur i trädgården, så ni förstår nivån på mitt engagemang...

Dessvärre lär det nog fortsätta så här ett tag till. Den kommande veckan lär dock bli ganska lugn. Nu har vi muntliga nationella prov två veckor framåt, men det är ju ändå inte riktigt något att plugga till. Annars är det nog faktiskt riktigt lugnt med både prov och inlämningar. Det värsta har varit. Den här veckan hade jag en stor SO-inlämning, två prov i matte och en presentation i NO, så det blev en hel del pluggande... 

Så för att bara förtydliga hoppas jag att det går bättre den här veckan. Kanske kan jag läsa ut åtminstone en bok till innan november är över. Förhoppningsvis hörs vi på onsdag igen. Kanske med ett riktigt intressant inlägg. Den som lever får se... Godnatt på er!


torsdag 17 november 2016

"Ingenting och allting"

Av Nicola Yoon

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 300 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Everything, Everything
Annat: 

Handling: Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid - svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Även fast det här inte var alls vad jag väntat mig, är jag helt klart positivt överraskad. Jag hade väntat mig något mer i stil med TFiOS, men Ingenting och allting är i en helt annan genre. Det är en bok helt unik i sitt slag. Den är fin och berör, samtidigt som den är oväntad på många sätt. Dessutom är den så levande. Det är chattar, mail, listor och anteckningar, och det gör att det känns som så mycket mer än bara en bok. 

Det är lätt att läsa, och de fina bilderna och de särskilda inslagen gör boken väldigt underhållande. Det är verkligen som att jag är där med Maddie, mitt i hennes tuffa tonårsliv. Och den känslan är svår att få fram. Språket flyter på och är lagom enkelt. Det är mycket tankar och funderingar, men även fina dialoger och så även mycket som driver boken framåt. Och det känns som att det är Maddie, och inte Nicola Yoon som skrivit. 


Maddie och Ollys relation är fin, men samtidigt är den inte helt igenom verklig och trovärdig. Just i det här fallet kanske jag kan bortse från det, för jag är verkligen glad för Maddies skull. Deras relation är så himla söt, och de passar så bra ihop, och både Maddie och Olly är sådana där riktigt drömmiga personer. Sådana man bara vill ha i sin närhet. Bara några sidor in i boken känns det som att jag har känt Maddie hela livet, och det är skickligt gjort. 

Vi måste även prata om slutet. Det var ganska oväntat, även om tanken nog fanns i bakhuvudet hela tiden. Blev nästan lite Rapunzel-känsla över det hela. Vill inte spoila, men ni som läst förstår nog vad jag menar. Jag måste även dela med mig av ett citat som jag fullkomligt älskar. Det är så himla mäktig, trots de få orden. Dock lite spoilervarning... (Markera för att läsa) "Det var en gång en flicka vars hela liv var en lögn". Jag älskar det!

Ingenting och allting är en bok om att vara dödligt sjuk, men det är ändå den mest levande bok jag läst. Det är precis som att befinna sig mitt i ett tonårsliv med allt vad det innebär och igenkänningsfaktorn är hög, trots att Maddy är ett så unikt exempel. Nicola Yoon skriver skickligt och får mig att verkligen leva mig in i hennes värld och redan efter några sidor är jag besatt. Både av storyn och Maddy och Olly. Ingenting och allting är underbar!

Betyg: 
   

måndag 14 november 2016

"Eliten"

Av Kiera Cass

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2013/2016 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 298 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Elite
Andra delar i serien: Ceremonin, Den utvaldaKronprinsessan, The Crown + flera noveller. (Läs om dem här)
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Av de trettiofem deltagarna i Urvalet återstår nu bara sex, Eliten. Endast en kan stå som segrare, och mycket står på spel. Den som lyckas vinna prins Maxons hjärta får förutom sin drömprins ett liv i överflöd i det kungliga palatset. Men America är inte helt säker på sina känslor. När hon är med Maxon känns det så pirrigt, så bra, så rätt. Men varje gång hon ser Aspen kommer minnen av deras kärlek tillbaka. Samtidigt blir rebellattackerna mot slottet mer och mer brutala. Kommer de beröva America på alla utsikter till ett lyckligt slut?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Problemet med bokserier är att man inte kan bedöma dem enskilt, utan man måste bedöma dem tillsammans, för att bilden ska bli rättvis. The selection är en serie i världsklass, men varken Ceremonin eller Eliten är ingenting utan resten av serien. För som bok är Eliten helt ärligt... sådär. Men som serie vet jag inte när jag senast läste något lika fantastiskt! Dock är Eliten något sämre än Ceremonin, men det var väntat. 

Eliten gör sitt för serien som helhet, men utan resten av serien har jag svårt att uppskatta det jag läser, men det behöver jag inte heller. I Ceremonin var allt nytt, men nu fortsatte det bara på samma sätt, och en andra bok kan sällan överträffa den första. Eliten är spänning blandat med kärlek och dystopi. Fokus ligger på kärleken, och dystopin kommer i andra hand, på ett väldigt naturligt och unikt sätt. 

Kiera Cass skriver riktigt bra. Hon skriver om kärlek på ett lagom vuxet och utvecklat sätt. Det är inte bara fysisk kärlek, och inte heller något överdrivet psykiskt, eller vad man ska säga. Hon skriver äkta och verklighetstroget, och jag fastnar direkt, och det är lätt att känna igen sig. Boken flyter på, och språket är både enkelt och djupt, och helt enkelt perfekt. Det är en unik kombination mellan känslor, humor, action och tankar. Jag älskar det!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om karaktärer. I första boken var det många intryck och känslor fram och tillbaka, och det är likadant nu. Men nu tänker jag inte lika mycket på karaktärerna, utan jag bara följer med. Jag har blivit en del av den världen, och det är bra gjort av Cass. Jag vet egentligen inte vad jag tycker om karaktärerna och om jag gillar dem eller inte, men de känns så verkliga, så mänskliga. 

Eliten gör mig inte besviken, även om den inte är lika bra som första boken. Den gör sitt för serien, men ensam är den ingenting. Kiera Cass skriver på ett speciellt sätt, och gör sin dystopiska serie unik, genom att blanda in dystopin i bakgrunden på ett spännande sätt. Hon skriver självklart med djup och blandar humor med känslor. Och det största beviset på att Cass har lyckats: Jag blir så engagerad, och känner mig som en del av Illéa. 

Betyg: 
   

fredag 11 november 2016

Vinter?!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. November hade bara börjat när första snön kom. Eller ja, första snön... efter sommaren?! För det var ju faktiskt snö i början av året, eller?! Haha...

Men, men! Dem säger att det varit det värsta kaoset på 100 år. Jag vet inte hur ni har det där ni är, men hos mig var det som mest ca 40 centimeter snö. Herregud alltså! Det tycks ha varit värsta kaoset överallt. Själv har jag suttit hemma och varit sjuk, så jag slapp det mesta av vädret. Istället har jag suttit inne i flera dagar och pluggat, pluggat, pluggat.

Men jag har också blivit underhållen av de söta djuren. Jag vet inte hur många söta fåglar jag sett. Och igår hade vi besök av tre rådjur som grävde ner sig i snön och satt där hur länge som helst. Det är verkligen mysigt att ha sådant här sällskap! Och de är så fascinerande! En söt liten ekorre var också med. Den kom från ett träd, och grävde sig sedan genom snön och satt och grävde runt fågelbordet... 

Jag vet egentligen inte varför jag skriver. Det blev en ganska tråkig och hemskt flummig uppdatering, med tanke på att jag inte gjort någonting de senaste dagarna. Kanske har ni haft det bättre?!













tisdag 8 november 2016

"Ingen normal står i regnet och sjunger"

Av Sara Ohlsson

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 221 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Ingen normal står i regnet och sjunger
Annat: 

Handling: Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Och om kärleken är som ett elstängsel och elstängslet redan är ihop med någon och någon är ens bästa vän i hela världen. Hur gör en då? 
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag har inga förväntningar när jag öppnar boken, och inget förändras inom mig när jag slagit igen den. Det är en sorglig, men sann, sammanfattning av den här läsupplevelsen. Jag faller aldrig för den här typen av böcker så som andra kan göra. De är okej, men inget särskilt. Det är Ingen normal står i regnet och sjunger också. Den tillhör dock de bättre, beroende på något som skiljer den från de andra liknande böckerna. 

Handlingen är egentligen inte så speciell. Söt vänskap, kärleksproblem, försoning, ni vet. Det är inte så intressant, och dessutom känns inget särskilt trovärdigt, och det är svårt att relatera. Däremot måste jag berömma Sara Ohlsson för hur hon skriver om homosexualitet. Man möter det ofta i böcker, men oftast är det då mycket snack om fördomar och sådär. Här beskrivs det bara som det är; kärlek, vilken kärlek som helst. Och det är fint och speciellt. 

Det här är nog första gången jag säger att det är negativt med bokens flyt. För språket är hemskt. Jag antar att det tilltalar många, just för att det är så enkelt, men jag gillar det inte alls. Det är inget personligt mot den här boken, utan det är den här typen av böcker. Språket bygger på dialog och är platt och tråkigt. Dessutom är det så fult och även om kärleken beskrivs målande känns de inte äkta, utan det är mest svammel. 

Bokens karaktärer bara... är. De är platta och väldigt otrovärdiga. Relationerna är fina, men de känns ändå inte äkta. Allt går för enkelt och det gör att kärleken inte känns äkta alls. Dessutom kan jag inte relatera till någon av dem. Jag avskyr Ella. Jag förstod inte varför hon skulle ställa till det så för sig. Varje gång blev hon räddad, och det kändes inte alls rätt. Annars skulle jag säga att karaktärerna är ganska stereotypa för sådana här böcker. 

Jag måste dock berömma boken för omslaget. Det är så himla fint och på något sätt så himla lockande. Även titeln är fin, och texten på baksidan är verkligen intressant, men boken stämmer inte alls överens med det. Jag förväntade mig mer av en glad och härlig bok med humor, men jag blev tyvärr väldigt besviken. 

Ingen normal står i regnet och sjunger är en sådan där bok. En sådan där bok jag inte gillar. Man förstås innan att det kommer bli en sådan bok, men ändå testar man, och blir besviken. Språket är fel, karaktärerna är fel, handlingen är fel. Däremot måste jag berömma författaren för hur hon skriver om homosexualitet. Hon gör det inte till någon grej, vilket är ovanligt. Även omslaget är riktigt fint, men tyvärr ger inte boken samma härliga känslor.

Betyg:
    

lördag 5 november 2016

"Glassvärdet"

Av Victoria Aveyard

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2016 (Engelska & svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 448 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Röd drottning, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Glass Sword
Andra delar i serien: Röd drottning, Kungens fånge
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Mare Barrows blod är rött - färgen hos vanligt folk - men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en omöjlighet, en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen - vännen - som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.

Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.

Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag vill verkligen tycka om Glassvärdet. Det vill jag. Kanske kan jag det också, till viss del. Men inte så mycket som jag skulle vilja. För det är en spännande story som jag vill fascineras av. Det är speciella karaktärer och fina relationer och jag vill falla för det. Men jag gör det inte. Och jag tycker inte att det ska krävas en så stor ansträngning för att jag ska tycka om det jag läser, men ändå försöker jag, för det här är en bok man vill tycka om.

Handlingen är fantastisk på många sätt. Det är spännande intriger, mycket drama, många vändningar och allt kring makt. Det är intressant läsning, men det flyter så dåligt att jag inte kan uppskatta ens det. Handlingen känns också som ett försök att efterlikna Hungerspelen. Det är uppror, krig, makt, kärleksdrama, men det slutar bara i en blek kopia. Det är som att man tagit allt i Hungerspelen och lagt på en lite övernaturlig touch med lite krafter. 

Språket förstör allt. Det är synd, för boken har annars stor potential, men det krävs också ett bra språk. Victoria Aveyard skriver på ett intressant sätt, men det flyter så illa och lite mer dialog skulle nog varit positivt. Nu tragglar jag mig igenom boken på nästan två veckor, och när jag väl kommer till slutet har jag glömt början. Ungefär så. Jag saknar även målande beskrivningar och sånt som får en att faktiskt känna och bli engagerad. Språket är platt. 


För att återgå till min liknelse är Mare som en dålig kopia av Katniss. Hon har fått tjurigheten och kärleksdramat, men saknar Katniss syrliga humor och det som gör henne unik. Mare har ingen personlighet, inget djup. Hon leder ett form av krig, men hon känns aldrig som en naturlig ledare. Hon är mest tråkig och tragisk, men jag kan inte ens känna med henne. Man ska känna empati och samhörighet med personerna i böcker, men här sker det aldrig.

Glassvärdet har alla chanser i världen att gå hem, men ändå sker det inte. Språket förstör allt. Det är platt och har ett dåligt flyt. Handlingen är intressant, med intriger, maktspel och mängder av osannolika vändningar, och jag blir verkligen fascinerad. Men när man aldrig kan ta sig igenom boken försvinner den känslan. Till viss del känns boken även ganska vanlig, tillsammans med olika dystopier och fantasyböcker, vilket är synd. 


Betyg: 
   

onsdag 2 november 2016

Läst i oktober

Antal böcker: 4 st
"Sophies historia" av Jojo Moyes
"Stanna" av Flora Wiström
"Tårar i havet" av Ruta Sepetys
"Så har jag det nu" av Meg Rosoff

Antal sidor: 1433
Antal sidor/dag (genomsnitt): 46,2

Kommentar: Inte så mycket läst, trots så många böcker jag verkligen ville läsa. Dessutom kämpade jag (tills idag...) Glassvärdet, som aldrig tycktes ta slut. Helt okej böcker blev det ändå lästa under månaden som gått. 


Bäst  - "Minst bra":

1. Tårar i havet av Ruta Sepetys
2. Sophies historia av Jojo Moyes
3. Stanna av Flora Wiström
4. Så har jag det nu av Meg Rosoff

Mest...
Överraskande: Så har jag det nu
Sorglig: Tårar i havet 
Spännande: Tårar i havet, Sophies historia

Bästa...
Karaktär(er): Liv & Sophie - Sophies historia
Titel: Tårar i havet
Citat: “Killers aren't always assassins. Sometimes, they don't even have blood on their hands.”, “Your daughter, your sister. She is salt to the sea.”
-Tårar i havet

Annat: -