"Det oändliga havet"

Av Rick Yancey

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2014 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 332 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Den femte vågen, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Infinite Sea
Andra delar i serien: Den femte vågen, Den sista stjärnan
Annat: Läst som pocket

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Hur förgör man hela jordens befolkning? Man berövar människorna deras mänsklighet. I Den femte vågen kämpade Cassie för att hitta sin lillebror. Hon lyckades, men striden mot De andra är långt ifrån över. Cassie, Ben, Ringer och deras vänner måste fortsätta kämpa mot en osynlig fiende. Men en sak är säker: De andra kommer inte att ge upp förrän hela mänskligheten är utrotad.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Efter att ha läst ut "Det oändliga havet" satt jag länge och funderade på första boken. Vad såg jag där? Hur kunde jag älska den? Var den verkligen så olik den här boken? Jag hittar ingen annan rimlig förklaring till hur jag kunde älska första boken, när den här boken inte är särskilt bra alls. Den här bokens största problem är att det inte händer något. Det är mycket mentalt och psykologiskt, men det händer ingenting på riktigt, inget som för boken och serien framåt.

Jag förstår inte varför Rick Yancey har komplicerat saker och ting så. Han har lagt för mycket fokus på symboler. I första boken var det lagom mycket, och det gjorde den unik och nytänkande, men nu blir det för mycket. Helt ärligt - det är lite trist när man kommer till stadiet "jag orkar inte försöka förstå, så jag bara läser" redan i början. Hela boken är: "Hände det på riktigt? Var det bara något som återberättades?". Författaren ska dock ha cred för slutet. Där kände jag igen stilen från "Den femte vågen", men det räcker inte när resten av boken inte håller måttet.

Trots att det blev jobbigt att läsa i början är boken ändå snabbläst. Kanske beror på att jag inte gick in så mycket på djupet, utan bara flöt med... Det är ett bra, intressant och unikt språk, men sättet boken berättas på komplicerar. Man förstår inte om saker händer på riktigt, eller om de återberättas eller bara är inbillning, vilket skapar vissa problem. Det är även svårt med de olika berättarna, för det är aldrig givet vem som är berättarröst, utan det måste man lista ut.

Ringer är klart huvudpersonen i den här boken, vilket jag var väldigt tveksam till först. Jag gillar Cassie mer, som inte alls har en lika stor roll här som i förra boken. Men faktum är att Ringer växte mycket i mina ögon under boken, vilket nog var meningen. En från början kall och brutal tjej mjuknade och blev mer mänsklig. Kom med träffande känslor och en härlig attityd. Cassie, Ben och de andra reflekterade jag inte mycket över alls, utan de bara var där. Gjorde inga särskilda intryck.

Det oändliga havet hade många förväntningar att leva upp till, och lyckades inte. Det är en svår, och faktiskt ganska meningslös, bok. Det är lite som händer, och det är först i slutet något som faktiskt påverkar serien sker. Och vägen dit är jobbig. Allt jag såg som positivt och speciellt med språket förut har överdrivits. Språket förvirrar och är alldeles för kryptiskt. Det är svårt att hänga med och förstå vad som händer. För att man ska kunna uppskatta en bok bör man kunna hänga med när saker händer, och det har författaren tyvärr misslyckats med här. Men slutet - Riktigt bra, riktigt spännande!

Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆

Sensommarens boksläpp

Augusti och september brukar alltid vara bra läsmånader. Sommaren är slut, ett nytt läsår börjar. Det blir något av en naturlig omstart, och då kommer ofta även böcker ut. Sedan har vi ju även bokmässan i slutet av september, och många gånger planeras boksläppen in till början av september, eller slutet av augusti. Så idag hade jag tänkt göra er uppmärksamma på en rad härliga böcker som släpps i augusti och september. Jag har redan skrivit om några av böckerna, när jag skrev om sommarens boksläpp, men jag bara ville göra er uppmärksamma på dessa böcker, för de kommer nog bli helt grymma! Tryck på boktiteln så kommer du till förlagets sida och information om boken.

 Bildkällor: Modernista, Rabén & Sjögren, B. Wahlströms & Adlibris

6/8: Sedan du försvann av Morgan Mattson

Jag har hört så mycket gott om den här boken. Jag hade först tänkt läsa den på engelska, men nu när den översätts tar jag väl easy way out… Och jag har även satt upp som mål att läsa ut den innan sommaren är slut! Låter riktigt somrig och härlig!

11/8: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson

Jag har faktiskt redan skrivit om den här boken, men jag nämner den igen. Den verkar ju så sjukt bra! Riktigt speciell och spännande. Kan ju dock bli värsta stolpskottet, men jag hoppas på att jag gillar den. Helt klart den längsta titeln jag sett, dessutom! Inntressant ämne också...

29/8: Tårar i havet av Ruta Sepetys

Det här är förmodligen en av de böcker jag säger att jag ska läsa, men som jag sedan kommer missa ändå. Men den låter riktigt bra och intressant. Historiska händelser som återberättas förekommer sällan, så det är lite kul. Verkar riktigt spännande, sorglig och fin. 

29/8: Vi är en av Sarah Crossan

Bara den korta texten om bokens handling är superspännande, och nu känns det som om jag bara måste läsa, även om det inte känns som att det kan bli något lyckligt slut ur det där… En unik idé och handling i alla fall! 

Bildkällor: Bokus, Bokus & B. Wahlströms

15/9: Stanna av Flora Wiström

Fler och fler internetprofiler ger ut böcker, vilket jag tycker är kul och lite intressant. ”Stanna” låter dessutom riktigt bra och sådär vanlig att den blir speciell. En sådan där skön bok man bara kan flyta igenom. Ska helt klart läsas!

15/9: Ingenting och allting av Nicola Yoon

Egentligen låter det som en sådan här bok som kommer få mig att gråta, eller så blir det inte alls så. Det finns bara ett sätt att ta reda på det! Och jag vill ju inte missa en fin kärleksroman, så… Väldigt speciell idé dessutom. Kan nog bli väldigt starkt att läsa. 

28/9: Eliten av Kiera Cass

Behöver jag ens säga något? Jag fullkomligt älskade första boken, så den här ska helt klart läsas. Bara synd med all väntan… Kanske får ta och läsa på engelska. Men om ni inte börjat läsa "The selection" än - Gör det!

Nu har jag helt klart en hel del böcker att se fram emot! Jag kommer förmodligen köpa några av dem också, åtminstone de två första, för de har jag som mål att läsa innan sommaren är slut. Tveksamt om de hinner komma till biblioteket innan dess... Jag måste även säga att det bara är böcker som jag verkligen vill läsa här. Inga tveksamma, utan bara böcker som passar min smak. Kul! Sedan finns det även en hel del gamla böcker jag vill läsa. Fortsättningar på serier mm... Som vanligt blir det till att prioritera. 

"Livet efter dig"

Av Jojo Moyes

Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 399 st
Åldersgrupp (Enligt mig): Vuxna, men även tonåringar (Ca 14+)
Serie: Me before You, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me before You
Andra delar i serien: Arvet efter dig, En andra chans
Annat: Läst som pocket, har filmatiserats

Handling: Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna. Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.
Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Redan efter ett fåtal sidor kände jag att den här boken kommer beröra mig så mycket, och recensionen kommer bli tuff att skriva. Och nu är vi här. Jag ska formulera några vettiga tankar, men det känns helt ärligt ganska omöjligt. Jag har så mycket att säga, men inget känns tillräckligt. Ja, det låter lite klyschigt, men det är sant.

När jag först bestämde mig för att läsa boken förväntade jag mig en sorglig kärleksroman, men Livet efter dig är så mycket mer. Det är en bok om livet, att leva, och förändring och kontrast. Det handlar om att vara glad för vad man har, och att våga drömma om framtiden. Att kunna göra sina egna val. Redan i prologen imponeras jag. Den ger ett avtryck och stora kontraster till resten av boken.

Boken har en lättsam ton, vilket är tur. Det är riktigt roliga beskrivningar som då och då får mig att le. Men om vi säger så här - Stekande sol, solkräm som rinner, varma metallbågar runt ögonen och salta tårar är inte så mysigt, har jag nu lärt mig. Och med en seriösare ton skulle det blivit värre. Dock var utgången ganska given, men ändå hoppades jag in i det sista. Handlingen är unik, intressant och bred, och jag slutar aldrig imponeras. Många små saker blir till något stort. Och var det bara jag som nästan började gråta vid hästkapplöpningen?

Jojo Moyes sätt att skriva påminner mycket om John Greens, och det finns inget särskilt komplicerat i språket, trots att det är en vuxenbok. Det är ett bra driv redan från början, och språket är både roligt, lättsamt och djupt och känslosamt. Det är roliga dialoger och jag verkligen älskar relationen mellan Will och Lou i början. Hans spetsiga kommentarer, och hennes lika dräpande svar. Sedan utvecklas det och språket lyckas på ett enkelt sätt ta upp svåra ämnen. Och genom allt det här fantastiska och djupa är det ändå ett så bra flyt!

Att Lou är elva och senare tolv år äldre än jag är inget problem. Hon skulle kunna vara tonåring, och inte veta vilken gymnasielinje hon ska välja istället för vad hon vill jobba med. Jag känner verkligen igen mig i henne. Alla kan nog relatera till henne, och det är väldigt skickligt av författaren. Lou är varken vuxen eller tonåring, utan bara en människa. Detsamma gäller Will, som jag hade ganska svårt att placera först. Nu är allt dock klarare! Han förändrades mycket efter olyckan, men också senare, och det var intressant.

Små detaljer gör att jag fullkomligt avgudar och förälskar mig i både Lou och Will, och ja, även Katrina, Nathan och Camilla Traynor lite smått. Från början säger Will Miss Clark, som sedan övergår i Louisa, och slutligen Clark (Vilket låter så himla charmigt och jag bara älskar det av någon anledning...). Dessa tilltal symboliserar på något sätt den ständiga förändringen i relationen mellan Lou och Will, och det är skickligt och snyggt gjort. Jag måste ju också nämna humlebyxorna - När Lou fick dem började jag nästan gråta. Så fint!

Jag ska även säga något om Jojo Moyes sätt att skriva om kärlek på. Det är så himla underbart och känns äkta. Samtidigt är det lite utstickande och ganska vågat. Det är inte lika självklart som det kan vara. Inga tydliga symboler, som kyssar, utan allt är mer symboliskt. Bara tanken på någon, vetskapen om vad den gör, något den sa, är kärlek. Det känns så äkta och är så fint. Den sortens långsamma kärlek får mig att smälta och gråta glädjetårar på ett väldigt speciellt sätt.

Livet efter dig skulle kunna vara John Greens första vuxenbok, och det är gott betyg. Det som från början tycks vara en feel-good, även innehållande sorg och kärlek, utvecklas till något så mycket mer. Det är en bok om livet. Om att ha val, kunna leva det liv man vill. Språket är djupt och lättsamt och lyckas förmedla det fantastiska budskap boken bär på. Karaktärerna är mycket äldre än jag, men det märks inte av. De är människor liksom jag, och jag har lätt att relatera. Jojo Moyes sätt att beskriva kärlek är unikt. Det är trevande och vackert, och får mig att känna så mycket. 

Betyg:
★ ★ ★ ★ ★

Just nu...

Hej! Tänkte bara snabbt kika in och uppdatera lite kring min läsning just nu. Jag skulle ha bloggat igår, men hela dagen tillbringades tillsammans med min släkt. Jag kom faktiskt inte hem förrän ca 01.15 idag! och ändå vaknade jag klockan åtta!? Idag har jag mest slappat, och ja, letat pokémons! Även jag har blivit en sådan... Sedan har jag även läst ut Det oändliga havet. Egentligen en väldigt märklig bok, men ändå snabbläst...

Den främsta anledningen till att jag inte bloggat är nog att jag läst ut Livet efter dig, och det är ganska svårt att formulera en bra recension. Det finns så mycket jag vill säga! Men nu ska jag ta tag i det, och sedan blir det nog en recension på Det oändliga havet, om inte något annat inlägg!

Så det var lite snabbuppdatering kring allt och ingenting! Vi hörs senare!

"I dina ögon"

Av Sarah Dessen

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 446 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Ingen serie, men författaren har skrivit flera liknande böcker.
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Saint Anything
Annat: 

Handling: Sydneys bror Peyton sitter i fängelse. Föräldrarna gör allt för att hjälpa honom, och Sydney, som alltid har stått i skuggan av sin storebror, blir mer och mer osynlig. Och hon känner skuld. Är det bara hon som tänker på vad Peyton har gjort, att han faktiskt har begått ett brott och förstört en annan människas liv?

När Sydney börjar i en ny skola träffar hon Layla och Mac. De är inte alls som Sydneys gamla vänner från privatskolan, och plötsligt känner hon sig sedd, för första gången på väldigt länge. Hon dras in i deras värld, och slipper de långa, ensamma eftermiddagarna framför teven. Layla och Sydney blir snabbt bästa vänner, och snart utvecklas hennes vänskap med Mac till något helt annat ...
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag var inte ens orolig när jag nu tog upp den... sjunde översatta boken av Sarah Dessen. Trots att jag redan förmodligen läst den bästa av hennes böcker vet jag att jag någonstans kommer älska, eller åtminstone gilla ganska mycket, boken. Och det gör jag. Men nej, Sarah Dessen överträffar inte sig själv. Men det är en underbar historia hon skriver. Hon följer sina mönster, och man vet alltid ungefär hur det ska bli, men ändå blir man överraskad. Dock kan jag tycka att det tog lite för lång tid innan allt kom igång, och det fanns inte samma djup i relationerna som det brukar. 

Bokens språk är det som förtrollar. Handlingen i sig behöver inte vara så unik och perfekt, för hennes sätt att skriva på kan nog ge vem som helst sprudlande glädjekänslor. Det är verkligen ett speciellt språk. Minst 400 sidor fylls, men ändå tar man sig lätt igenom. Sarah Dessen har ett så unikt sätt att skriva på. Hon lägger mycket fokus på detaljer, sådant andra skulle missa, och det är det som gör att det känns så äkta. Hon får små saker att bli stora och betydelsefulla genom sitt sätt att skriva. 

Karaktärerna är som alltid helt underbara. Dock kan det bli lite tröttsamt med de stereotyper som används i de flesta böckerna. Fast grejen är att det fungerar. Det blir inte tråkigt, för det är osannolika, men ändå klockrena relationer. Gud. Relationerna... Jag älskar dem! Hur de långsamt växer fram och de känns verkligen äkta och jag blir seriöst avundsjuk på Sydney som får en vän som Layla. Karaktärerna känns så äkta, och de har sina brister och saker som gör dem unika, och det älskar jag. 

I dina ögon är en i mängden av många böcker skrivna av Sarah Dessen. Det är svårt att sticka ut, och det gör boken inte. Men den är ändå tillräckligt bra. En intressant, dock ganska förutsägbar, handling, ett underbart, speciellt språk och minnesvärda och helt fantastiska karaktärer. Allt som behövs för en lyckad sommarläsning! Sarah Dessen kan nog inte ens överträffa sig själv efter tidigare böcker, men det är ändå okej. Det här är en av de bättre böckerna, och än tycks det inte vara slut på idéer. Det är jag glad för! 

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ☆

Jag finns numera på Goodreads!

Hallå, hallå! Tänkte bara snabbt kika in och berätta att numera kan ni hitta mig på Goodreads. Jag har inte helkoll än, men ni borde hitta mig genom att trycka här. Har ingen aning om det fungerar... I alla fall så har jag lagt in alla böcker som jag hittills läst i år där, så det blir lite konstigt. Men, men! Bloggen min har också fått lite förändring. Ändringar i layouten mm...

Gud, alltså! Förlåt för ett väldigt oengagerat inlägg. Just nu ska jag gå och göra lunch, och sedan vill jag njuta lite mer av denna fantastiska sommardag. Så, återigen förlåt! Så här tillbringades förresten förmiddagen:

Jag gick upp klockan åtta, åt frukost och sedan gick jag ut och hoppade studsmatta. Redan då var det nästan för varmt, så jag skyndade mig för att få en uthärdlig lässtund i solen. Nu kan man dö där ute. Jag klagar dock inte, jag älskar sol och värme och sommar! Får väl börja med siesta (eller hur det nu stavas!). 

Ta nu hand om er i värmen så hörs vi om några dagar!

Läsuppdatering

Såhär såg det ut igår kväll, när jag läste ut Sarah Dessens senast översatta bok. Det har ju blivit något av en sommartradition. En Sarah Dessen blir alltid läst. I dina ögon var riktigt bra, faktiskt. De första översatta var de bästa, och sedan kom några sämre, men nu går det uppåt igen! Fast alla böckerna är ju lika mysiga. Jag älskar att de utspelar sig i samma områden och att de knyter an till varandra. Kul idé, för så är det sällan! 

Bortsett från det har inte så mycket blivit läst. Jag började månaden med Vattnet drar, och det tog tid. Jag kände verkligen ingen lust till att läsa den, även om den var lättläst. Så är det ibland! Nu har jag börjat läsa Livet efter dig (Jojo Moyes). En ganska hypad bok, som nu även blivit film. Jag har hört så mycket bra om den, och jag vill verkligen läsa den för att sedan se filmen. Så nu har mamma läst ut den, och då snodde jag den! 

Hittills är boken väldigt roligt, men jag gissar att det inte kommer hålla i sig så länge till... Men jag bara älskar alla små citat och sådant. Dialogerna mellan Lou och Will är ju underbara. Han är så himla otrevlig att det blir kul, ju! Bara det här: "Jag tänkte på Will som hotat med att köra över mig med rullstolen om jag inte slutade upp med det förbannande visslandet." Jag dööör!!! Någon annan som läst och tycker något om boken?!

Bloggen fyller två år!

God morgon! Var det när jag började skriva. Nu är det väl snarare God eftermiddag. Förstår ni vad jag kämpat med det här inlägget, haha!

Vet ni vad jag insåg när jag vaknade i morse? För precis två år sedan startade jag den här bloggen. Den 16 juli 2014. Så längesedan, känns det som! Hur konstigt är det inte att jag faktiskt bloggat här i två år. På den tiden har jag dessutom bloggat väldigt regelbundet och inte tagit några uppehåll. Så jag har lagt så väldigt mycket tid på bloggen, men fortfarande känns det mest bara roligt. Nu den här veckan har jag dock inte haft så mycket inspiration, och det är ju sådant som händer då och då...

På dessa två år har jag hittills skrivit och publicerat 332 inlägg, vilket blir ett inlägg varannan eller var tredje dag. Av dessa 332 inlägg är hela 122 stycken recensioner. Hittills har jag faktiskt recenserat varenda bok jag läst, dessutom! Hur bra är inte det här?! Och ett tag till planerar jag att fortsätta, åtminstone. Vi får se hur mycket tid som blir över, men lite ska jag väl hinna blogga ändå.

Idag, till min bloggs två-årsdags ära, hade jag tänkt göra "Topp 5 - Bästa sakerna med att bokblogga". Så vi kör igång!

5. Att alltid ha någonstans där jag kan skriva av mig om mina tankar.
Många gånger är det verkligen skönt att kunna tömma ut alla tankar kring en bok eller något annat. Att bara skriva känns för mig lite meningslöst, men när jag skriver så att andra kan läsa är det en helt annan sak. Huruvida dessa filosofiska inlägg faktiskt publiceras eller inte är en annan historia. Ni anar inte hur många påbörjade inlägg om läsning i allmänhet jag har...

4. Jag har utvecklat mitt skrivande. 
Det beror ju mycket på läsningen också, men att skriva olika typer av texter, såsom recensioner och andra mera "tanke-inlägg" har gjort att jag blivit bättre på att skriva. Jag kan skriva i många olika genrer och har fått mycket lättare för att hitta rätt språk till en text.

3. Jag ser på böcker ur andra vinklar än innan jag började göra recensioner.
För tidigare tänkte jag inte särskilt mycket på hur mycket språk påverkar, om jag verkligen fått lära känna karaktärerna eller om handlingen verkligen var särskilt unik. Sådana saker lägger jag nu märke till, och då blir läsandet mer givande, och mycket intressantare!

2. Jag har hittat andra likasinnade. 
Genom att skriva har jag faktiskt hittat andra i min ålder med samma intresse som jag har. Superroligt, även om det inte direkt blivit något mer med det sedan, men, men.... Fortfarande kul att veta att fler finns! Det är alltid lika roligt att få en kommentar och kunna relatera till och förstå en person!

1. Att vara mer aktiv i att leta upp nya böcker.
Att bokblogga har gjort det till mer en grej att läsa. Och då måste man ju hänga med! Så jag har blivit mycket bättre på att kolla efter nya böcker. Jag ser vilka böcker som är populära, och jag missar sällan de mest hypade böckerna numera. Det är naturligt att hänga med i bokutgivningen numera!

Så grattis, grattis till min lilla blogg. Jag kan knappt förstå att jag fortfarande håller på. Det var mest en kul grej av prova på, men nu har det blivit en seriös grej. Och än blir ni inte av med mig!

"Stormens öga"

Av Leigh Bardugo

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 366 st
Åldersgrupp (Enligt mig):
Serie: Grisha-trilogin, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Siege and Storm
Andra delar i serien: I ljusets makt, Ur askan
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Alina flyr från Ravka, jagad av det hon gjort och aldrig kan glömma. Tillsammans med Mal forsöker hon börja ett nytt liv i ett land på andra sidan havet, men det är svart för henne att hålla sin kraft gömd och låtsas vara någon annan än Solkallaren.

Skuggmästaren har överlevt och reser sig starkare än någonsin med en ny, skräckinjagande kraft och en plan som hotar att få hela världen att rämna. Alina är den enda som kan stoppa honom. Hon återvänder till Ravka för att rädda sitt land och sitt folk, men i takt med att hennes kraft växer sjunker hon allt djupare ner i en värld av mörk magi och svåra val. Allt närmare Skuggmästaren och allt längre bort från Mal. Till slut måste hon välja mellan sitt land, sin kraft och den kärlek hon inte trodde sig kunna leva utan eller riskera att slukas av stormen som rasar kring henne.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: När jag läste första boken blev jag så positivt överraskad. Nu är allt om möjligt ännu bättre! Det är fantasy på hög nivå, men ändå är det lättläst och allt faller sig så naturligt. Jag bara flyter med när jag läser. Det är inget konstigt med alla ord man inte ens kan uttala. Det känns helt naturligt med deras udda kläder, krafter och annorlunda liv. Vilket är väldigt skickligt. Handlingen är fasligt spännande. Allt kommer igång direkt, och den är riktigt "smart" och klurig och politisk, vilket är intressant. Och vänskapen och kärleken... I love it!

Språket är nog ändå det mest imponerande. Min erfarenhet av fantasy är att det oftast är tunga böcker, för det är så mycket som måste förklaras. Det ska sticka ut och vara annorlunda, men oftast blir det för mycket. Här är det en helt ny värld och sidorna fylls av konstiga ord jag inte kan uttala skrivna i kursiv stil. Men ändå är språket luftigt och känns nutida och vardagligt, och det är så skönt! Jag älskar dialogerna, speciellt de mellan Alina och Nikolai som är så roliga och fina. Något jag önskade är dock mer humor och skratt. Nu är allt så seriöst och det är mycket tungt och lite lycka.

Karaktärerna är helt klart något av det bästa med den här boken. Nikolai är helt klart en ny favorit. Jag älskar honom, redan från början. Liksom Alina säger är han lite märklig, för han har verkligen många olika sidor. Så charmig, smart och rolig och man vet aldrig var man har honom. Alina både gillar jag mer och mindre än i förra boken. Hon tar för sig mer och är mycket tuffare, men samtidigt gör hon ibland dumma val och det är mest läskigt kring hennes makt och kraft... Men det mesta är positivt! Mal dock. Han var den charmiga i förra boken, men nu är han den tjuriga pojkvännen. Det är okej för min del. Jag gillar honom inte, och Nikolai är så mycket bättre!

Stormens öga visar Leigh Bardugos förmåga att ta sin serie till högre nivåer än vad jag trodde var möjligt. På något sätt lyckas den här uppföljaren överträffa en mäktig första bok. Handlingen är intressant och väldigt utvecklad, inom både kärlek, svek, makt, begär och politik. Språket är det som imponerar mest, för det lyckas hållas så enkelt och naturligt, trots den komplicerade handlingen. Det är härliga och livliga dialoger, och man bara dras med. Karaktärerna är riktigt välgjorda. Man fastnar för så många, och även de mindre goda lyckas fascinera mig. Välgjort, imponerande, mäktigt!

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ☆

"Girl Online"

Av Zoe Zugg

Förlag: Penguin Books
Utgivningsår: 2014
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 346 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-15
Serie: Girl online, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Girl Online
Andra delar i serien: Girl Online on tour
Annat: Läst på engelska

Handling: Under pseudonymen Girl Online, bloggar hon om vänskap, killar, sin galna familj och de panikångestattacker som har börjat ta över hennes liv efter en bilolycka. När en pinsam video med Penny börjar spridas på internet blir räddningen att åka med föräldrarna till New York några dagar. Där träffar hon Noah och blir blixtförälskad. Men när Penny åkt tillbaka till Brighton tornar missförstånden upp sig på båda sidor om Atlanten och ett bittert krig bryter ut på sociala medier...
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag kan tänka mig att det här är en bok som fått mycket gratis publicitet, med tanke på att en känd profil skrivit den, (vilket förövrigt är jätteroligt). Helt oförtjänt är det dock inte. Girl online är en bra debutbok, främst för den höga igenkänningsfaktorn, och en modern och aktuell handling. Saker som internet och sociala medier tas upp, vilket är intressant och lärorikt. Handlingen är tyvärr overklig och känns inte trovärdig. Allt var för bra, för sött, för romantiskt. Det gjorde det svårare att relatera. 

Boken har ett ett enkelt och luftigt språk, och det är en passande bok att läsa på engelska. Det var intressant att läsa en brittisk och inte amerikansk bok. Det är många skillnader, vilket är spännande. Ibland blev språket för enformigt och många ord upprepades om och om igen, vilket blev något irriterande. Annars är flytet bra och jag gillar att man får läsa blogginlägg och sms. Det är lite unikt, och ger en luftigare text som är lätt att hänga med i.

Penny, Elliot och Noah ger mig ibland hög igenkänning, och nästa stund känns de inte verkliga alls. Pennys klumpighet kan nog många relatera till, men det överdrivs och det förstör. Noah är en drömkille. Söt och romantisk, men det känns inte heller äkta. Han är för perfekt. Penny är lättare att relatera till, i och med blogginläggen. Hennes vänskap med Elliot är fin, men den känns inte heller helt äkta. Visst, de bråkar lite, men deras vänskap är så tät och härlig. Så tror jag inte det kan vara, eller är det jag som missat något?!

Jag gillar de små ledtrådarna om att det var något som doldes osv. Det gjorde mig deltagande som läsare, och hela tiden försökte jag komma på vad det var, utan att lyckas. Hemligheten fick dock sedan handlingen att växa i mina ögon, även om allt fortfarande känns något oäkta. Pennys reaktion och att hon trodde på allt som sades på internet förstörde tyvärr lite av min bild av henne. Hon ville inte att andra skulle göra så, men gjorde själv så. Varför?

Girl Online är kärlek, vänskap, internet, igenkänning och en bra debut. En sådan bok som får mig att börja drömma. Om vänskap, storstadsresor, kärlek och att våga vara mig själv. Internetaspekterna är intressanta och lärorika, och gör boken modern. Sedan finns det mindre bra saker, som huruvida det är trovärdigt eller inte. Allt är lite för bra, och ibland lite för dåligt. Som de fina personerna och relationerna, som inte känns rakt igenom verkliga. Men för all del: en supermysig kärleksroman som ger mycket igenkänning!

Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆

"Vattnet drar"

Av Madeleine Bäck

Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 424 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Vattnet drar, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Vattnet drar
Andra delar i serien: 
Annat: 

Handling: Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det gör ont i mig att läsa den här boken. För den kunde ha blivit så bra, men det är den inte. Den är rent förfärlig, faktiskt. Handlingen är spännande och smått obehaglig. Jag gillar blandningen av fantasy och reality. Mord, naturkrafter, kärlek och brottslighet... Men det hela är ganska äckligt och det är mycket våld och sprit som förstör. Jag gillar dock hur boken skrivs ur olika perspektiv, som sedan binds ihop. Det ger mig som läsare möjlighet att ligga steget före, och det är då man verkligen kan uppskatta en bok. Fast här hjälper det dessvärre inte. 

Språket är helt klart det värsta med boken. Det är inte mycket till överdrift att säga att det förekommer minst ett grovt ord på varje sida. Och jag avskyr det! Ord jag inte ens tar i min mun fyller sidorna. Och visst, många unga känner nog igen sig och uppskattar det, men det gör inte jag. Så ska inte böcker vara! Boken är lättläst, men har ett varierande flyt. Ibland, särskilt vid fantasy-inslag, går det riktigt trögt. I början blev det dessutom rörigt när man introducerades till så många personer vars perspektiv man läser ur. Jag hade även önskat att få läsa ur enbart ungas, och inte även vuxnas, perspektiv. 

Karaktärerna har jag inte mycket alls att säga om. Grejen är att jag inte känner någon sympati. Det är alltifrån kriminella unga vuxna, en medelålders man med familjeproblem, en ung singelman som är stressad och osv... Hade det varit fler unga kanske jag hade kunnat relatera mer. Nu har jag inga likheter med någon av karaktärerna, och självklart förstörs läsupplevelsen av det. Jag slutade bry mig om dem på ungefär sida 50, för trots sina misstag förändras de inte. De har inga personligheter, och ingenting man vill minnas. 

Omslaget är förmodligen det bästa med boken. Riktigt snyggt, och först såg jag faktiskt inte vad det föreställde. Skickligt gjort! Slutligen ska vi till den viktigaste frågan: kommer jag läsa fortsättningen? Helt ärligt vet jag inte. Jag vill inte, men författaren har varit fräck och lämnat åtskilliga cliff-hangers. Det känns lite som att jag måste läsa vidare, för att kunna hjälpa de tragiska personerna att rätta till sina liv. Men en sak kan jag säga. Jag längtar inte tillbaka.  

Vattnet drar är inte den värsta boken jag läst, men troligen den största besvikelsen. Jag kan utan att ljuga säga att det bästa är omslaget. (Riktigt snyggt). Resten är dock totalt misslyckat. Handlingen kunde blivit bra, men nu är den för överdriven och våldsam och äcklig. Fylld av fula ord, våld, sprit, begär. Språket är grovt och jag avskyr att läsa det. Karaktärerna känner jag ingenting för. De går inte att relatera till, och de är så misslyckade med kriminalitet etc. att jag vill gråta. Om jag läser fortsättningen är det för att jag inte tappat hoppet om att de ska rätta till sina liv, fast kan det ens ske? Vill jag ens veta hur det ska gå?

Betyg:
★ ★ ☆ ☆ ☆

Book Lover's Tag

Hej alla läsare!

Just nu lider jag av ett lyxproblem, åtminstone för alla bokälskare. Jag har nämligen hunnit läsa sjukt mycket böcker på senaste tiden. Dock har jag inte varit lika flitig med recensionerna... Så jag har nu haft flera recensioner som ska upp. Några har redan publicerats, men hur roligt är det att bara publicera en massa recensioner? Så för ett tag sedan snokade jag rätt på en tag om böcker, närmare bestämt en tag för bokälskare. Och nu passade det sig riktigt bra att göra den här tagen (taggen?). Så vi kör igång! Och nej - jag vet inte var jag hittade den. Det var länge sedan, och jag sparade aldrig länken. Men nu vet ni i alla fall var ni hittar den!

* * *

Do you remember how you developed a love for reading?
Nej.

Haha! Men nej, jag minns inte riktigt det. Det var förmodligen för ganska länge sedan... Jag har nog faktiskt alltid gillat att läsa. Det är inget som kommit nu på senare tid. Jag kan dock gissa att mina föräldrar har ett och annat finger med i spelet. Jag minns att de läste för mig nästan varje kväll. Så redan där byggde de väl upp bokälskaren inom mig!

Jag minns också att de kunde läsa för mig och morgonen efter kunde jag fråga något i stil med: "Vad hände i boken" eller "Hur långt kom vi". Oftast somnade jag mitt i... Så då fick vi hoppa tillbaka lite nästa kväll. Kanske blev det lite för jobbigt, så jag började läsa själv istället. Det är dock bara en teori, men så kan det ju faktiskt ha börjat.

Where do you usually read?
Jag läser nästan överallt, men jag föredrar dock lugn när jag läser. Massor av prat, att teven står på eller att lyssna på musik är sådana saker som stör mig när jag läser. Ibland när jag är ledig brukar jag gå upp och äta frukost och sedan kryper jag tillbaka ner i sängen och läser en timme eller två... Så mysigt! Annars brukar jag läsa i soffan, i en solstol eller vid köksbordet. Jag sätter mig där på min stol och slänger upp benen på stolen mittemot! Konstigt position, jag vet...

Do you prefer to read one book at a time or several at once?
Helt klart en bok. Jag är verkligen en sådan där person som gör klart en sak först innan jag börjar med nästa. Det blir så rörigt annars! Detsamma gäller alltså med böcker. Jag blir bara förvirrad när jag har flera böcker på gång. Ibland kan jag dock börja läsa en bok och ta en paus för en annan, om jag inte riktigt tycker om dem. Att vänta några dagar kan då hjälpa. Och när jag läser skräckböcker läser jag oftast en annan bok bredvid, som jag kan ha på kvällarna. Lättskrämd som jag kan vara!

What is your favorite genre?
Som jag nämnde i någon annan tag (Would you rather, tror jag det var) byter jag favoritgenre väldigt ofta. Sällan har jag någon genre som jag känner så totalt för. Förut var jag dock helt såld på dystopier, men det har gått över lite nu... Tittar på min favoritlista tycks det ändå vara dystopier och annan science fiction. Lite otippat har jag även fattat tycke för fantasy, och även contemporary är en genre jag gillar.

What genre will you not read?
Jag skulle velat säga fantasy, men tydligen håller inte hela jag med om det... Jag är lite anti till fantasy med för mycket fantasy. Om ni förstår vad menar..?! Det får inte bli för mycket. Jag gillar ju den här världen! Fantasy i den här världen är bättre. Glastronen läste jag nyss, och där var det alldeles lagom mycket fantasy. Men annars - Jag läser inte så mycket skräck, men jag kan inte säga att jag inte kommer att läsa det. Det händer ibland. Böcker om hästar håller jag mig dock helt borta ifrån.

Do you have a favorite book?

Just nu har jag inte bara än utan flera olika favoritböcker. Först och främst är Hungerspelen helt klart min favoritserie. Därefter har jag flera olika favoritböcker av stand-alones. Förr eller senare exploderar jag är helt klart en av de bästa. Jag fullkomligt älskar. Boken har jag läst en gång, men filmen har jag sett flera gånger och kan den nästan utantill... Så bra! Sedan älskar jag också Jellicoe road, även om det var ett tag sedan jag läste den, och Anna och den franska kyssen. Riktigt bra böcker!

What is the worst book you've ever read?
Det här är en riktigt svår fråga. Om jag får tänka en väldigt lång stund kommer jag säkert på någon bra. Såhär direkt kan jag dock säga att Vågbitar (Hilde Hagerup) nog är av de värsta böcker jag läst ut, som jag minns. Så konstig och dålig. Bara näee... Orkar inte ens förklara. Läs den om ni vill veta (eller inte!?). För den är hemsk. Konstigt språk, konstig och tråkig handling.

What is the biggest book you've ever read?
Det här har jag faktiskt ingen aning om. Jag hittar ingen särskilt lång bok i min lista på recensioner, men jag har förmodligen läst någon lång bok. Jag skulle tro att någon Harry Potter-bok jag läst är den tjockaste boken jag läst, men jag är inte säker.

What was the last book you bought?
Senast jag köpte böcker var det tre stycken: Girl online, Förlorad ängel och Elanor & Park. Två pocketar till semestern, och Girl online har jag precis läst ut.

Which do you prefer: library books or buying books?
Jag föredrar helt klart att låna böcker, även om jag älskar att köpa böcker. Det är så snyggt att ha dem på hyllor och sådär. Men det är ju ganska onödigt att köpa en massa böcker som man läser en gång. Kanske är det inte ens en bra bok. Då är det ju bättre att låna den istället för att köpa. När det dock är en bok som bara låter superbra händer det att jag köper den. Det är ju roligt att äga de bra böckerna!

What are you reading now?
Just nu läser jag Stormens öga, del två i Grisha-trilogin. Jag har precis börjat, så jag vet inte vad det kommer bli, men första boken gillade jag mycket! Så det ska nog bli bra!

What are the disadvantages of being a book lover?
En nackdel är helt klart att böcker tar plats. Nu har jag inte riktigt det problemet, då jag inte köper så mycket böcker, men det är ju verkligen lagringsvaror. Man vill ha alla böcker, men de tar ju sådan plats, och de flesta böckerna läser man bara en gång.

En nackdel med att vara bokälskare som jag dock har mer erfarenhet av är att det, helt klart, finns alldeles för många böcker. Det finns så himla mycket jag vill läsa, men tiden finns inte. Visst, om jag bara skulle läsa de böcker som kommer ut nu skulle det nog gå. Fast samtidigt finns det många böcker man missar eller dissar, för att sedan hitta. Och det är riktigt jobbigt att hitta en tre år gammal början på en serie, som man börjar älska. Då måste man välja, och det är det värsta. Jag vill hinna läsa allt!

Som vanligt tänker jag inte tagga någon. Det känns lite som fusk, då jag ju inte blivit taggad. Fast ändå måste det ju alltid vara någon som startar?! Aja, det är bara en bra ursäkt! Ha det bra, så hörs vi snart igen!

"Glastronen"

Av Sarah J. Maas

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 400 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Glastronen, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Throne of Glass
Andra delar i serien: Midnattskronan, Eldens arvtagare, Skuggornas drottning, Empire of Storms, Tower of Dawn, *Untitled*
Annat:

Handling: I ett land i avsaknad av magi, där kungen styr med järnhand, kallas en lönnmördare till ett slott. Hon reser dit, inte för att döda kungen utan för att vinna sin frihet. Om hon besegrar tjugotre motståndare i en tävling mördare, tjuvar och soldater blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens Mästare.
Hennes namn är Celaena Sardothien.

Kronprinsen kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet kommer att beskydda henne. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet och det är där i syfte att döda. I takt med att den ena efter den andra av hennes motståndare dör förvandlas Celaenas kamp för frihet till en kamp för överlevnad, och till ett desperat försök att förgöra ondskan innan den utplånar hennes värld.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag fastnade direkt och jag är förälskad. I Adarlan, turneringen, Celaena, Dorian, Chaol och resten. Till och med urdtecknen, magin och fantasyinslagen! Att jag säger att jag älskar en fantasy-bok är faktiskt riktigt stort. Sarah J. Maas borde bli väldigt stolt! Boken kommer igång direkt, och sedan blir det inte en jobbig stund. Det är en unik och intressant handling. Spännande med turneringen, utan att det blir för våldsamt. Härlig kärlek, och en lagom stor dos fantasy! Love it!

Det faktum att det är en i princip ny värld man ska introduceras till blir inte något negativt eller jobbigt. Man dras med på ett naturligt sätt, och flytet är magiskt bra. Det är ett ärligt och äkta språk. Inga fåniga liknelser, utan direkt på. T ex tänker Celaena plötsligt: "Jag ville hänga honom i trädet" och sedan "Jag skulle vilja kyssa honom". Inget mer med det. Det är ett annorlunda och inspirerande sätt att skriva på. Det är ett riktigt bra driv och fina beskrivningar. Det kändes verkligen som att jag var med och klättrade på slottsmuren och såg festerna med egna ögon! Språket lyckas också egga upp spänningen och även dialogerna är helt fantastiska. Så roliga, känslosamma och trovärdiga. Språket är också gammaldags och vackert, trots fantasyn, vilket är intressant.

”We each survive in our own way”
”Second place is just a nice title for first loser”

Det faktum att Celaena är "den onda" har jag lite svårt att förlika mig med. Jag gillar henne från början till slut, men samtidigt vill jag inte gilla en lönnmördare. Att man ändå gör det visar hur skickligt Sarah J. Maas skriver. Det är intressant att läsa ur en "onds" perspektiv. Celaena är härlig och har en rolig attityd. Hon är modig, något fräck och självgod och vågar stå för vad hon tycker. Hon tillverkar ett vapen av hårnålar och skruvar om dörrarna så att det ska gnissla om någon kommer. Det är sådana saker som får mig att beundra henne. Hon är smart och alltid sig själv.

Dorian är mest som andra prinsar, men han känns så äkta. Relationen mellan honom och Celaena förstärker nog det lite också. Chaol är egentligen ganska bister och sådär, men man märker verkligen att Celaena gillar honom, och de har verkligen en fin och oväntad vänskap. Och han är ganska rolig! Alla relationer känns ganska otippade, vilket är kul och inspirerande. Det är fin vänskap och kärlek. Celaena gör en stor utveckling igenom boken, vilket är roligt att läsa om. Så för att sammanfatta är det många fantastiska karaktärer. De känns trovärdiga och är roliga och intressanta att följa.

Slutet var riktigt spännande, om än något svårt att hänga med i. Det blev en hel del fantasy som komplicerade, men det var intressant och grymt spännande. Och lite av en cliff-hanger, så jag längtar tills tvåan kommer på svenska! Jag kan inte säga att jag blev så förvånad över slutet, bortsett från fantasy-inslagen och det. Det gör dock ingenting, för det var mycket annat jag inte väntade mig!

Glastronen kan vara den bästa fantasy-boken jag läst. Den är fylld av magi, kärlek, action och allt är nästan för bra, men ändå känns det trovärdigt. "Glastronen" är unik, komplicerad och gammaldags, men ändå lätt att hänga med i. Handlingen är bred och spännande, och språket trollbinder. Det är vackert, enkelt, äkta och inspirerande. Celaena, Dorian, Chaol och det andra fastnar man för direkt, trots deras brister. Det talar för en skicklig författare. Celaena är en ny favorit från första sidan. Bortsett från sitt brottsregister är hon verkligen någon att se upp till! 

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ★