tisdag 7 juni 2016

"Fallen ängel"

Av Becca Fitzpatrick

Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: 2009 (Engelska) 2010 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 288 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Fallen ängel, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Hush, hush
Andra delar i serien: Förlorad ängel, Noras val, Änglarnas kamp
Annat: Läst som pocket

Handling: Med sitt hånfulla leende och ögon som ser rakt igenom henne, fångar Patch omedelbart Noras uppmärksamhet. Om än mot hennes vilja och absolut mot allt bättre vetande.Men efter en rad obehagliga händelser, vet Nora inte längre vem hon kan lita på. Patch dyker upp överallt i hennes liv, och verkar dessutom veta mer om henne än till och med hennes närmaste vänner gör. Nora måste välja; ge upp sitt motstånd och bli hans eller fly så långt bort det bara går. Men när sanningen om Patch börjar gå upp för henne är det för sent att fly...
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag både älskar och halvt ogillar den här boken. Den är så klockren och allt är helt perfekt, men samtidigt gillar jag inte riktigt all romantik som har övertaget. Åtminstone inte såhär, när det samtidigt är lite skräck och obehag i bakkanten hela tiden. Det går inte riktigt ihop för mig. Det är även ganska enkelt att förutsäga vad som ska hända. Delvis... Mycket är givet redan från början, men annat kunde jag aldrig ha föreställt mig, då det var för mycket onaturligt och fantasy-aktigt. Dock är det en riktigt spännande och utstickande handling, om än något överdriven till viss del.



Becca Fitzpatrick har verkligen ett speciellt språk. Hon lyckas få till den krypande känslan av obehag och det är nästan så att jag kollar över axeln när jag läser, bara för att Noras känsla av att vara förföljd förmedlas så bra till mig som läsare. Det är talang och skicklighet! Man känner även igen språket från Ljug för mig, och likaså hela upplägget med en lite mystisk kille, som egentligen är supersnäll och sådär. Hon har helt klart en stil. Det är ett riktigt bra flyt, om än en något trög början, innan allt tog fart och mörkret sänkte sig över handlingen...

Chet (Ljug för mig) är väldigt lik Patch, vilket är lite trist, men också väldigt intressant. De har många likehetr, men ändå är de väldigt olika. Framförallt ser jag på dem på olika sätt. Jag har lite svårt att lita på Patch, kan man säga... Samtidigt är han väldigt häftig och det är spännande att läsa om honom, även om han är lite väl mystisk och läskig ibland. Men i slutet tog det säg ju bra. Nora gillar jag mycket, för hon är ganska mycket som jag vill vara. Tuff, rolig och smart är hon. Resten av karaktärerna kom man aldrig in på djupet på, men alla är speciella på sina sätt, vilket jag gillar. 


Något annat som känns igen från Ljug för mig är tempot i slutet. Först är allt långsamt och lite trevande, men i slutet händer allt på en gång. Jag vet dock inte om det förbättrar eller försämrar. Spännande och actionfyllda slut är ju roliga, men kanske hade något mildare passat bättre i det här fallet. Fortfarande är jag riktigt spänd på fortsättningen! 

Fallen ängel har samma stil som Becca Fitzpatricks bok Ljug för mig, men samtidigt är den helt annorlunda. Handlingen är unik, om än med ett liknande upplägg. Jag har lite svårt för handlingen. Svårt att få grepp på om det är fantasy eller romance som är huvudämnet. Språket är riktigt bra. När boken kommer sig är det svårt att släppa taget, för det finns en äkta känsla av obehag och ett bra flyt. Språket är helt klart Becca Fitzpatricks styrka. Liksom karaktärerna: även dem väldigt speciella och mystiska. Jag vet fortfarande inte huruvida Patch är att lita på eller inte, men det är väl meningen...


Betyg:
   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)