söndag 22 november 2015

"Revolt"

Av Suzanne Collins

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2012 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack: 336 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Hungerspelen, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mockingjay
Andra delar i serien: Balladen om sångfåglar och ormar, Hungerspelen,  Fatta eld, Filmer: The Hunger gamesCatching fire, Mockingjay part 1 & part 2 
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Katniss har överlevt Hungerspelen två gånger. Men hon är fortfarande inte i säkerhet. En revolution börjar ta form. Och det verkar som om alla är delaktiga i planeringen - alla utom Katniss. Ändå måste hon spela den viktigaste rollen i den slutgiltiga striden. Katniss måste bli deras Härmskrika, symbolen för revolten, oavsett vad det kommer att kosta henne.

Omdöme: Besvikelse. Sedan sorg, tomhet, för nu är det verkligen över. Jag läste Revolt för ca 3 år sedan och bestämde mig nu för att läsa om den. Jag mindes den verkligen inte som så mörk och fylld med sorg. Lite mer kärlek trodde jag att det var. Det är faktiskt mer kärlek och känslor i de två tidigare böckerna och då är ju det mesta bara ett skådespel. Collins ska ändå ha cred för att hon lyckas bygga upp en trovärdig historia med ett så totalt mörker utan att tråka ut mig. För det är spännande och intressant, men lite mer glädje hade inte varit dumt.


Som vanligt är språket bra när Collins skriver. Det är rått och kaxigt och samtidigt fint och humoristiskt. Även i språket finns den här dysterheten, hatet, hopplösheten och dekadensen. (Ett nytt ord jag lärt mig : / ) Det är vid många tillfällen man inte vet om man ska gråta eller skratta av bedrövelse. Som i citat längst ner. Det är ett tungt språk, men det finns också gånger då de lyses upp av hopp, humor och framgång.

Karaktärerna följer samma linje som resten av boken. De är trasiga, bedrövade, har förlorat så mycket och vet inte om det är värt att kämpa längre. Riktigt deprimerande, men någonstans finns det hopp och det är vad som gör att jag minns den här boken som så fin och hoppfull, tror jag. Det är riktigt synd om Katniss och hon har många intressanta, men jobbiga tankar. Som hur hon tänker på att så många dött på grund av henne och att hon inte förtjänar att vara lycklig. Och Peeta, jag gillar inte att (Spoiler) han aldrig blir riktigt sig själv igen. Jag saknar den ödmjuke killen som tog hand om Katniss, fast han finns delvis kvar. (Slut på spoiler). Jag tycker inte heller att det är bra att så många dör. Fast Suzanne Collins hade lite mer förnuft än Veronica Roth gällande dödsfallen...

Det är väldigt mycket sjukhus i den här boken. Katniss och andra åker in och ut från sjukhuset. Hon vandrar runt och bryr sig inte om någonting och har blivit diagnostiserad med "Mentalt desorienterad" flera gånger. Tillslut blir det lite för mycket hopplöshet och sjukdom. Och slutet gillar jag, när (Spoiler) Katniss inser att Snow har rätt om Coin och man förstår hur mycket han beundrar henne. Och Katniss väljer rätt kille! (Slut på spoiler)

För att sammanfatta: Känslorna hamnar i skymundan för hopplösheten, hatet, sorgen och mörkret. Det är mörker och sorg överallt. Handlingen, språket, karaktärerna. Men jag gillar ändå hur Collins får fram den punkten på ett inte alltför smärtsamt. Däremot hade lite mer av varan kärlek gjort den här boken ännu mer fulländad. Det är faktiskt mer kärlek i de andra böckerna och då är det inte helt äkta ens. Fast jag förstår hela tanken med alla trasiga människor, det är unikt och intressant.

Betyg:


"Ibland kommer doktor Aurelius på besök. Jag tycker om honom för han säger inte dumma saker som att jag kan känna mig fullständigt trygg eller att han vet att jag inte förstår det nu, men att jag en vacker dag kommer bli lycklig igen. Han säger inte ens att det är påväg att bli bättre i Panem nu. Han frågar bara om jag känner för att prata och när jag inte svarar så somnar han i sin stol. Jag tror faktiskt att han kommer på besök för att han behöver en tupplur. Arrangemanget fungerar för oss båda."
Sid. 302

I den här recensionen försökte jag fokusera mest på den här boken, men jag har mycket mer angående serien jag vill skriva om, så håll utkik!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)