fredag 30 oktober 2015

"Jag, En"

Av David Levithan

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2014 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 340 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-17
Serie: Everyday, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Everyday
Andra delar i serien: Six earlier days, En annan
Annat: 

Handling: Varje dag vaknar En upp i en ny kropp. En ställs inför nya situationer, ett helt nytt sammanhang, bara för att börja om igen nästa dag. En kan aldrig fästa sig vid personer och har börjat vänja sig vid att leva på det här viset. En accepterar sitt öde och går vidare varje dag. En dag vaknar En i Justins kropp. En blir förälskad i Justins tjej Rhiannon och kommer på sig själv med att leta reda på henne nästa dag. En vet att det inte är möjligt att ha ett förhållande med en som byter kropp varje dag, men kan inte låta bli att hoppas. För kanske är det så att äkta kärlek kan övervinna allt.

 Omdöme: Efter att ha läst den här boken bekymrar jag mig på riktigt över hur dömande folk faktiskt är, även jag. Hur mycket jag än vill säga att det inte är så, är det faktiskt så att jag tänker mig En som en kille, trots att hen inte tillhör något kön. Jag känner mig som en hemsk människa och funderar på vad som gör att jag tänker "han". Antagligen kommer det eftersom att En blir kär i en tjej, och att jag tänker så är förfärligt. Den här boken har verkligen satt igång tankar kring det här med kille och tjej och hur snabbt man bara förutsätter något. Det är på sätt en riktigt smart och klurig roman som skrivits.


Språket är enkelt, men ändå fint och djupt. Jag började läsa boken på engelska (som e-bok), men gav upp då jag inte kom någon vart. Det var ändå inget svårt språk, bara att engelska i kombination med e-bok inte funkade för mig. Språket och boken innehåller mycket djupa och viktiga tankar och känslor och har målande beskrivningar. Det är lätt att hänga med och handlingen förs lagom fort framåt. Det är en intressant och helt unik handling. Ibland förvirras man lite av om det ska vara någon sorts fantasy eller inte, men annars är handlingen tipp topp.

Bokens karaktärer är helt klart centrum. Det finns ett tydligt budskap och det är om kärlek. Man blir förälskad i någons personlighet, inte utseende eller kön. Boken belyser verkligen det här. Man möter väldigt många karaktärer under bokens gång. En finns där hela tiden, men varje dag kommer nya personer, vilket blir lite speciellt och spännande. Jag tycker inte det är jobbigt, man behöver inte hålla reda på alla karaktärerna. Ena dagen finns de där, andra är de borta.

Författaren har valt att ta sin bok till ännu högre nivåer genom att ta med totalt olika personer. De är populära, andra retade, stora, små och alla har olika förutsättningar i livet. Sjukdomar, familj mm påverkar och boken visar verkligen hur olika man är, hur man kan ha det och att det är så det är. Bokens slut är inte det lyckliga slut man väntade sig, men det är också en del av boken. Det finns inget riktigt slut, utan allt är början på något nytt. De sista sidorna är både sorgliga och lyckliga.

För att sammanfatta: Jag gillar den här boken mycket. Levithan skriver sin story med ett lättsamt språk som innehåller djupa känslor och funderingar. Boken har fina och olika karaktärer och jag gillar verkligen hur författaren på ett klurigt sätt belyser de viktiga frågorna som finns. Jag gillar idén, språket och karaktärerna, men det finns många frågetecken kvar. Och ska man tolka boken som något åt "fantasy-hållet" eller inte? Kanske är det bara ett sätt att lyckas berätta historien på.

Betyg: 


onsdag 28 oktober 2015

5 anledningar: Därför är läsning ett så bra intresse

Jag är urusel på lov. Idag vaknade jag liksom de senaste dagarna sex på morgonen, och jag var pigg! Jag har ägnat förmiddagen åt att bli stamgäst på bussen eftersom att jag åkte samma (dock korta) resa 4 gånger. På nästan bara en timme! Guinness rekordbok nästa? Anledning var att jag skulle lämna min syster på fritids och något viktigt glömdes... (Alltså inte min syster, jag lovar).

Sedan tränade jag lite styrka för att jag konstigt nog hade lust och därefter duschade jag och kastade i mig lunch, för jag skulle spela in en film till ett skolarbete med några kompisar. Efter en timmes lång chattkonversation stod det klart att vi inte skulle spela in, trots att alla tidigare sagt att de kunde. Arg smiley. Nu hade några planerat in andra saker och det är alltid samma historia. Jag hade tänkt tanken flera gånger att det skulle skita sig och jag hade rätt. Gud vad tröttsamt det kan vara med grupparbeten! När man ligger på olika stor ambitionsnivå fungerar det inte. Jag ska börja göra grupparbeten själv.

Allt detta hann jag med på förmiddagen och därefter stoppade jag snabbspolningen, gjorde ingenting, läste lite ur Fatta eld, eftersom att jag bestämt att jag ska läsa om hela Hungerspelen innan jag ser filmen SOM HAR PREMIÄR OM MINDRE ÄN EN MÅNAD. Glad smiley. Nu har jag varit och handlat och nu ska jag skriva lite bokrecensioner som ligger på vänt, börja på en ny bloggheader och även göra lite skolarbete. Nu till det som jag egentligen skulle skriva om.


* * *

Jag har tänkt mycket på hur bra läsning faktiskt är som intresse. Det finns så många olika anledningar och jag kan inte för mitt liv förstå varför det inte är fler som gillar läsning! Nåväl, här är de främsta anledningarna till varför läsning är ett så bra intresse.

1. Vi börjar med något riktigt tråkigt, men ändå sant. Det är faktiskt så att en sjuttonåring som läst mycket har ett ordförråd på ca 50 000-70 000 ord, medan en sjuttonåring som inte läst, har ett ordförråd på bara 15 000 - 17 000 ord. Det här medför ju att du som läser kommer ha det mycket enklare med stavning, skrivande, läsande, pratande etc i skolan. Du kommer kunna bättre "ord" än "ba", "asså", "typ" och "liksom" för att förädla dina meningar.

2. Föreställ er en person intresserad av måleri bärande på ett staffli, färg och penslar som tar upp dessa på tåget, rasten i skolan etc. Ni förstår ju själva. Det är något man förmodligen aldrig kommer se. Därför är läsning ett så bra intresse. En bok kan man ta med sig i princip överallt utan att det blir jobbigt eller ter sig märkligt.

3. Jag lovar er att om man frågar sina föräldrar om man får gå och läsa är sannolikheten att svaret blir ja väldigt stor, jämfört med om man frågar om man får gå och kolla på TV, mobilen eller gå till datorn. Det är ju faktiskt så att läsning ses som något positivt av vuxna åtminstone. Fast akta er för att använda de här fördelarna alltför mycket. Mina föräldrar har nämligen slutat låta mig försvinna så enkelt ibland...

4. Det finns så oändligt många olika typer av böcker att välja på. Du kan läsa helt efter dina egna förutsättningar och önskningar. Det skrivs så mycket olika böcker att du någonstans kommer hitta boken som är rätt för dig. Du kan välja efter längd, ålder, genre, språk och så fort du tröttnar på en typ av bok är det bara att testa en annan!

5. Du har alltid en annan värld nära till hands om du känner att du måste fly en stund och de flesta accepterar en faktiskt när man tar upp en bok genom att inte störa eller fråga saker. Så om du bara vill vara ifred en stund kan en boks värld vara en plats att tänka på.

Jag hoppas att ni ar haft en trevligare dag än jag har haft. Fast ganska mysigt var det att vara själv hela dagen, agera duktig storasyster och läsa... Tack och hej!

måndag 26 oktober 2015

"Fangirl"

Av Rainbow Rowell

Förlag: Berghs
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 429 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Fangirl
Annat: 

Handling: Cath är ett Simon Snow-fan. Att skriva fanfiction om den otroligt populära karaktären är meningen med livet. Redan som barn uppslukades hon och tvillingsystern Wren av Simon Snow-serien. Det hjälpte dem när mamman försvann ur deras liv. Nu ska de till samma college och Wren har gjort klart för Cath att hon inte vill att de sk dela rum. Cath är utlämnad till en butter rumskompis vars kille hänger i deras rum för jämnan. Ovanpå detta en lärare i skrivarkursen som tycker fanfiction är skräp, och en snygg klasskompis som bara vill prata om ord. Och så är det pappan därhemma som hon oroar sig för. Han är känslig och skör och ovan att vara utanför sina flickor. Är Cath redo för ett eget liv utan Wren i sin närhet? Och vill hon gå vidare även om det innebär att hon måste överge Simon Snow?
-Bokens baksida

Omdöme: Jag tvekade länge innan jag faktiskt tog upp den här boken. Kanske att det inte skulle vara min typ av bok, jag är ju inte alls någon fangirl. Nu är jag glad att jag öppnade boken. Den har gett mig ett helt nytt perspektiv på allt vad fanfiction, skrivande och en massa annat är. Det är en fantastisk och unik handling. det är intressant med allt skrivande och fanfiction. En helt ny värld har öppnats för mig efter att ha läst den här boken. Förutom dessa härligt nördiga inslag är det här är en bok som belyser vänskap, sorg och kärlek och jag förundras över hur allt fick plats utan att kännas för mycket.


Boken har ett riktigt härligt språk och man lockas flera gånger till skratt. Språket är så ärligt och känns verkligen som Caths och det gör att jag verkligen gillar det. Känslor och tankar beskrivs så trovärdigt och man blir verkligen lycklig av att läsa. Språket är nördigt, fyndigt, smart, ungdomligt, roligt, vackert och väldigt målande. Jag tycker om att författaren lagt ner så mycket krut på utdragen ur Simon Snow-serien (som alltså inte är en riktig bokserie, till min besvikelse). Utdragen känns äkta och är proffsigt skrivna och dem gör mycket till helheten.

Bokens karaktärer är också riktigt fantastiska. Jag kan känna en tillhörighet med de flesta och alla är så himla härliga och utstickande. Levi alltså, han är bara helt underbar. Så charmig och häftig och hans kommentarer gav mig ofta goda skratt. Jag kan relatera mycket till Cath och även hon är en grym person. Hon utvecklas så mycket under bokens gång vilket är fint. Jag känner som sagt igen mig mycket i Cath och gillar verkligen hennes attityd och hennes nördighet för Simon Snow. Det är så mysigt att läsa om.

För att sammanfatta: En lagom nördig, smart och fyndig roman som binder ihop alla intressanta och härliga ämnen på ett proffsigt sätt. Det är ett fantastiskt språk och underbara karaktärer. Jag har fått ett helt nytt perspektiv på allt vad fangirls, fanboys och fanfiction är och den totala nörden inom mig har lockats fram... Jag liknar faktiskt delvis den här boken med John Greens böcker, och det är ett riktigt bra betyg.

Betyg:

 

lördag 24 oktober 2015

Äntligen höstlov!

Nu är det äntligen höstlov och det blir verkligen en välbehövlig paus för min del. Vi har haft så mycket i skolan den senaste tiden. Den här veckan har jag inte haft tid alls åt bloggen och jag har massor av inlägg jag ska göra nu på höstlovet. Dels flera recensioner, men också andra inlägg.

Det här lovet har jag inte planerat in något särskilt för, vilket är riktigt skönt, då jag tyvärr har mycket skolarbeten som ska lämnas in veckan efter lovet. Lite trist att inte kunna ta paus helt, men jag har ändå inte allt för mycket kvar. Det går nog bra.

Andra höstlovsplaner jag har är att läsa. Jag planerar att läsa några böcker under den här veckan och jag ska också försöka blogga mycket. Jag tänkte även förbereda lite blogginlägg inför framtiden. Det blir mycket i skolan nu i åttan och då är det svårt att hinna med allt utanför. Jag är en sådan person som prioriterar skolan framför allt och då får allt annat tyvärr lida.

Nu under lovet ska jag samla kraft för att orka med skolan fram till jullovet, som inte det är så långt borta. Bara dryga två månader bort...

Tack så länge och hoppas att ni också får ett trevligt höstlov, så hörs vi om några dagar!

måndag 19 oktober 2015

"Nylanserade uppgraderingar"..?

Hallå där!

Ni kanske inte har lagt märke det men jag har uppgraderat mina recensioner lite. Dels för mig egen skull, men mest för alla jag vet tänker läsa, men sedan inte orkar för att det är så mycket text. Alltså antagligen dem flesta, för vem har tid att läsa en smärre uppsats om språket i min nya favoritbok?Ungefär så tänkte jag när jag lanserade detta nya koncept. Jag känner mig som någon sorts urhäftig egenföretagare när jag använder de här orden alltså! Uppgraderat, lanserade. Haha!

Som ni säkert lagt märke till kan mina recensioner vara något förvirrande och ganska långa och ointressanta. Jag kan tänka mig er sitta framför skärmen och tänka: "Jamen, jag skiter väl i om du tycker att kapitlen var för långa eller inte, jag vill bara veta om du gillade, hatade eller älskade boken". Jag måste få försvara mig lite nu, för det är faktiskt inte det lättaste att skriva bokrecensioner. Jag har skrivit *letar reda på och räknar alla mina recensioner* 78 recensioner (om jag inte tappade räkningen någonstans) sedan jag började blogga. Jag är 13 år och inte utbildad i recenserande. Så nej, jag är inte någon professionell bokrecensent. Jag bara uttrycker mina tankar och känslor och ibland kommer inte riktigt poängen fram.

Nu har jag alltså hittat den optimala lösningen för det här problemet. Jag kallar den "För att sammanfatta"-punkten. (Originellt va?) Den består av några rader längst ner i mina bokrecensioner där jag ser till att poängen och min åsikt kommer fram på riktigt. Det är där jag skriver de bästa kommentarerna som får mig att verka proffsig och bara uttrycker känslor utan att basera dem på t ex språkets potential.

Den här nya punkten är alltså till för att knyta ihop recensionen och klargöra vad jag egentligen tycker om boken när jag skriver att språket var bra, karaktärerna sämre etc. Det är också en bra punkt att hoppa till direkt för dig som inte har tid, lust eller ork att traggla dig igenom mina bristfälliga och överdrivet utvecklade åsikter. De här få meningarna kämpar jag mycket med för att få fram min poäng och åsikter och där kan du direkt se vad min åsikt är angående boken.

Så varsågoda, nu har jag underlättat både för min egen och er del!

* * *

Idag såg jag förresten en sneak-peek på "Shadowhunters", tv-serien baserad på The mortal instrument som har premiär i början av nästa år. Det ser riktigt bra ut, men vad är grejen med att skuggjägarna... flyger? Jag tycker att de flesta skådespelarna passar ganska bra, men Jace alltså. Hade tänkt mig honom som brunhårig. Här hittar ni videon.

lördag 17 oktober 2015

"Hungerspelen"

Av Suzanne Collins

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008 (Engelska) 2011 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 317 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Hungerspelen, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Hunger games
Andra delar i serien: Fatta eldRevolt, Filmer: The Hunger gamesCatching fireMockingjay part 1 & part 2
Annat: Omläsning (Jag lovar att jag har läst serien förut, för ca tre år sedan, närmare bestämt). 

Handling: Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

-Bonnier Carlsen

Omdöme: Min relation med Hungerspelen har pendlat lite upp och ner och runt, runt. Ungefär som Katniss relation med Peeta. Först älskade jag boken, sedan började jag tveka, såg alla brister och nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Fast innerst inne fanns kärleken där hela tiden. Så min slutsats är att ja, jag älskar den här boken. Jag känner redan nu att det här blir en svårskriven recension...


Man kan inte säga annat än att handlingen är helt unik. Det är en intressant samhällskildring och en underhållande handling, samtidigt som stora känslor som kärlek, sorg och vänskap beskrivs på ett målande och trovärdigt sätt. Boken är så himla spännande och alla roliga och träffande dialoger och scener har inte förlorat sin betydelse trots att jag kan många utantill. Miljöer och känslor beskrivs så fint och man känner verkligen att man är där när man läser. Trots en ganska brutal handling känns det inte som att det går helt över styr någon gång, vilket är skickligt gjort.

Bokens språk är fint och samtidigt ganska torrt och kaxigt. Det är en intressant blandning och det här språket tilltalar mycket och ger ett riktigt bra flyt. Spänningen stiger och det kommer nya vändningar i handlingen hela tiden som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken. Boken har både träffande, förvånande och roliga citat och de är alldeles för många för att jag ska nämna några här. Ta bara intervjun med Peeta innan spelen... Katniss attityd och egenskaper gör läsningen väldigt intressant och underhållande.

Karaktärerna då. Katniss, så ocharmig att hon blir charmig och hon är så rolig, smart och modig. Jag tycker om Katniss mycket innan spelen. Hennes relation med Haymitch är så rolig. Under spelen möter man nya sidor av henne och då gillar jag henne ännu mer. Där blir hon sitt rätta jag och hon är så häftig. Om jag ska beskriva henne och allt jag gillar kommer det ta en mindre evighet, men säg bara till om ni vill läsa, jag har skrivit mer än ett A4 om henne i en skoluppgift... Och Peeta, gud vad jag gillar honom. Redan från början är han så charmig och jag älskar hans ödmjukhet och humor. Man kan inte annat än falla pladask. Att han visar så många förvånande sidor under spelen gör bara att han intresserar mig ännu mer.

Det finns många fina och intressanta relationer i boken som verkligen fastnar och får mig att vilja sitta och bara tänka på dem en dag eller så. De är verkligen unika, fina, underhållande och spännande relationer. Att man aldrig vet vad det är mellan Katniss och Peeta eller Haymitch och Katniss relation är bara exempel. Jag måste bara säga att jag verkligen älskar härmskrikan. En så fin symbol och mer om det har jag också skrivit i ett skolarbete. Känns dock ganska irrelevant här. Och bokens slut är även det så unikt och det betyder så mycket, bara allt som händer på några få sidor.

För att sammanfatta: Jag älskar allt med den här boken och jag hoppas att jag alltid kommer göra det, annars blir det en stor förlust i mitt liv. Språket, handlingen, karaktärerna. Allt är unikt, intressant och gör mig beroende och supernördig och får mig att seriöst stanna upp i livet för att bara tänka på det.

Betyg:

 

torsdag 15 oktober 2015

"Matchad"

Av Ally Condie

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2012 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 351 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Matchad-trilogin, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Matched
Andra delar i serien: Korsad, Utvald
Annat: 

Handling: Cassia lever i Samfundet, ett totalt kontrollerat samhälle. De bestämmer vad du ska äta, vem du ska älska, när du ska dö. Allt för mänsklighetens skull. Så att arten ska utvecklas på ett kontrollerat sätt. Cassia längtar så till dagen hon ska bli matchad med den kille hon ska leva resten av sitt liv med och hon har en väldigt tur med sin match. Hon borde vara lycklig, men ett misstag hos Samfundet leder till det som verkligen inte får hända. Cassia inser att Samfundet inte är så bra som det verkar och hon står framför stora och svåra val som kan vara avgörande för sin familj, och de andra hon älskar.

Omdöme: På mellanstadiet fick vi skriva en text om en dag i framtiden. Ungefär som jag skrev, så känns världen Ally Condie har byggt upp. Mat kommer ur en lucka, High-tech-löpband mm. Inte så realistiskt och ganska... barnsligt. Fast jag kan inte vara mer negativ mot den här boken. Idén och handlingen imponerande och fäster sig direkt. Det är en dystopi, men den skiljer sig mycket från andra dystopier. Här är romantiken i fokus, vilket jag gillar då det är ovanligt och något jag vanligtvis inte läser om så gärna, men här gillar jag det. Kärlekshistorien är så fin också.


Boken har ett väldigt trevligt språk och jag gillar också mycket hur allt utvecklas. Bokens språk är riktigt bra, men inte så utstickande. Det är lättläst och känslor och tankar beskrivs väldigt målande och realistiskt. Många dialoger är riktigt roliga och väldigt intressanta och det uppkommer djupa tankar och diskussioner, vilket jag gillar.

Karaktärerna var jag från början inte så positiv till. Cassia var så naiv och accepterade det korrupta samhälle hon lever i och längtade till att bli matchad... Fast det är lite grejen med boken, var det jobbigt. Jag ville gilla henne. Senare, när Cassia hade öppnat ögonen, gillade jag henne mycket, men hela känslan är att hon är ganska barnslig. Fast om man lever helt ovetande i ett sådant samhälle som hon kanske det blir så. Hennes utveckling gillar jag, men det känns inte så himla unikt... Ky är en fin karaktär och hur han får Cassia att öppna ögonen... Vackert.

Boken är över lag väldigt förutsägbar. Det är aldrig så att man blir förvånad, vilket var lite trist. Jag måste bara säga att jag gillar bokens omslag mycket. Bilden är så... talande. Det är verkligen rätt bild, den symboliserar bokens budskap och handling riktigt bra.

För att sammanfatta: En unik dystopi utspelad i en något för overklig värld, vilket dock snabbt glöms bort tack vare det fina språket, de färgstarka karaktärer och en utstickande handling. Bokens omslag är fint och passande och trots den något förutsägbara handlingen är boken helt underbar. Känslor och tankar beskrivs så fint och kärleken verkligen sprakar.

Betyg:



(På gränsen till 5/5)
(Känner att nästan alla mina recensioner får det betyget numera...)

tisdag 13 oktober 2015

Katnissfläta, fanfiction, läsningen just nu mm

Ibland får jag lite idéer om att jag ska klara av något bara sådär. Som en eftermiddag då jag satt och försökte lära mig att rita fina ögon. Det gick inte bra.

Nu för ett tag sedan fick jag ett litet ryck och började träna på en massa olika flätor, vilket inte gick så bra från början, men efter ett tag så... I alla fall så kom jag att tänka på Katniss Everdeens fläta när jag insåg att jag faktiskt kunde göra utbakade flätor. Så nu kämpar jag av och till med att få till den. Det är dock inte det lättaste att få den slarvig, men ändå snygg. Det närmaste jag kommit är ändå hyfsat nära, men nja. Jag har i alla fall bestämt för att klara det. 

Jag beundrar verkligen Katniss, hon är en så häftig karaktär. Hon har så många olika sidor och är bara helt underbar, även när hon anstränger sig för motsatsen... Så ja, jag är väl lite nördig gällande det här, men det är ju så mysigt att få vara lite fangirlig.


Apropå fangirling så har jag precis läst ut Rainbow Rowells "Fangirl" och jag blev verkligen positivt överraskad. Jag trodde att det skulle bli trist med fanfiction och allt, men icke då. Tvärtom har den här boken gjort mig något intresserad av fanfiction. Att läsa den här boken har öppnat upp en helt ny värld för mig och det är roligt. Dock blev jag nästan lite ledsen när jag sökte och insåg att Simon Snow bara är en fiktiv bokserie... Hade varit kul att läsa, men extra häftigt att Rowell har skrivit som en hel bok inuti boken... Vilket jobb alltså.

Jag har också hunnit läsa ut Hungerspelen för andra gången. Vi läser den i skolan och i och med det tänker jag passa på att läsa om hela serien, det var ändå 2-3 år sedan. Jag kommer definitivt recensera boken senare, för det har jag inte gjort och jag anser att det är en bokserie som definitivt ska finnas på min blogg!

Nej, nu ska jag återgå till mina flätor. Eller inte, ska snarare göra lite nyttiga saker. Det lät bara bra, som för att "knyta ihop säcken". När jag har lärt mig den här flätan står Primrose fläta på tur. Lite mer utmaning där.



lördag 10 oktober 2015

"Athena"

Av Marta Söderberg

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 296 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Athena, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Athena
Andra delar i serien: -
Annat: 

Handling: Maya och Benjamin lever olika liv, båda utanför samhället och på sin vakt och ibland på fel sida om lagen. En dag förändras deras liv när de blir fångade tillsammans med ett tjugotal andra ungdomar, alla i liknande situationer. De hamnar på en hemlig agentorganisation, Athena. De lovas en andra chans, ett nytt liv. De ska genomgå träning, tester och tillslut kommer bara ett fåtal finnas kvar, som får en ny chans. Maya bestämmer sig för att inte lita på någon utan hålla sig för sig själv, men ändå blir hon tillslut vän med Benjamin. De är tveksamma till Athenas metoder och inser att allt kanske inte är så bra som det verkar. Athena kräver större och större uppoffringar av ungdomarna, men är det värt att såra de man älskar för att kanske få en ny chans?

Omdöme: 
Efter en något seg början som inte la sig i mitt minne särskilt länge utvecklas boken snabbt till en unik dystopi. Man är liksom karaktärerna väldigt ovetande om vad Athena egentligen är och vad det är för värld boken utspelar sig i. Det är något störande, men samtidigt intressant och annorlunda att inte alltid vara steget före. Handlingen har ett högt tempo och det är intressant med alla tester, träning och annat. 

Bokens språk är djupt och lagom svårt. Känslor och tankar beskrivs på ett bra sätt och jag gillar Mayas berättaröst mycket. Benjamins är jag däremot inte lika förtjust i. Boken har ett bra flyt och det är lätt att hänga med trots ett svårare språk. Kapitlen är lagom i längd och det är intressant att det växlar mellan Mayas och Benjamins perspektiv. Ibland växlar det för mycket, varje kapitel hade varit bättre än byten mitt i kapitel.

Bokens karaktärer är riktigt välgjorda och jag gillar sättet de presenteras på. Man får inte veta helt och hållet hur de egentligen är och det gör att man ofta upptäcker nya sidor och annat hos dem. Maya är en väldigt intressant karaktär. Författaren har gjort henne så stark och utstickande. Hon är verkligen tuff, smart, rolig och modig. Fast hennes historia känns lite överdriven delvis. Elias är en sådan där karaktär som man inte riktigt vet var man har. Jag kan inte sluta tänka på om han verkligen är "ond". Författaren låter honom göra saker som känns helt otippade och det gör en ännu mer förvirrad. Att man inte riktigt vet vad det är mellan Maya och Benjamin eller Maya och Elias gör mig också förvirrad, men det är riktigt intressant. 

För att sammanfatta: En unik dystopi som lämnar många frågetecken efter sig. Det är intressanta vinklar och en nytänkande handling skriven med ett utmanande och intressant språk. Karaktärerna är intressanta och unika och man inte lära känna alla deras sidor, vilket väcker intresse. Det är genialt av författaren att lämna saker olösta och skapa frågetecken. 

Betyg: 
    

(På gränsen till 5/5 stjärnor)

torsdag 8 oktober 2015

Månadens bokutgivning: Oktober

Jag har tyvärr inte hittat många böcker jag är intresserad av att läsa som kommer ut nu i oktober. Det kan vara så att bokutgivningen över lag är mindre än normalt eftersom att många författare och förlag vill få böckerna klara till bokmässan. Några intressanta böcker har jag ändå hittat.

12-15 år:

9 oktober:

"Amulettringen" av Anette Skåhlberg

En bok om livet och sorg som låter riktigt annorlunda och intressant. Kul med en huvudperson i min ålder också. (Fanns med i inlägget om september också, men datumet verkar ha ändrats...)


Unga vuxna:

9 oktober:

"Jag var här" av Gayle Forman
En fin roman om den största sorgen och att få veta om att allt man visste var så lite av sanningen. Låter riktigt sorglig, men också lite spännande och som om det kanske döljer sig lite hopp någonstans. (Var också med i inlägget om semtember, datumet måste ha ändrats här också...)

Det blev som sagt inte så många böcker av intresse i den här månadens bokutgivning, men jag har ändå många böcker som ska läsas. Jag brukar ändå nästan aldrig läsa böckerna när de precis kommit ut, då jag lånar de flesta böckerna på bibliotek.

måndag 5 oktober 2015

"Svart som ebenholts"

Av Salla Simukka

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015 (Finska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 168 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: Lumikki Andersson, Del 3
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Musta kuin eebenpuu
Andra delar i serien: Röd som blodVit som snö
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 


Handling: Lumikki har haft ett omtumlande år och nu verkar det som att det är lugnt. Lumikki har återgått till det normala även om tankarna kring att hon en gång hade en syster maler i bakhuvudet. Fast varför skulle alla dölja det för henne? Lumikki har fått huvudrollen i en ny version av Snövit på skolan och hon har en pojkvän hon älskar. Allt är frid och fröjd tills hon får ett skrämmande brev av en beundrare. Brevet följs av hotfullare och hotfullare meddelanden. Lumikki försöker hitta personen bakom breven och inser samtidigt att den här personen vet mer om hennes förflutna än hon själv. Kanske har beundraren svaren på hennes frågor om sitt förflutna?

Omdöme: Det som från början var en spännande och annorlunda deckare har utvecklats till något så mycket större. Jag vet inte vad jag tycker om det. Vad jag vet är att jag tycker att den här trilogin har gått rakt utför. I första boken var det ett spännande mysterium, men sedan kändes det mesta overkligt och påtvingat och böckerna blev bara underliga. Den här boken är inte särskilt spännande, det är mest annat än "beundraren" som fyller sidorna. Vad jag däremot gillar med handlingen är att det handlar både om det som sker nu, men också om Lumikkis förflutna. Fast ibland överdrivs saker.

Jag gillar inte bokens språk något vidare. Det är väldigt enkelt och lättläst, men någonstans är flytet i boken inte så bra. Boken är skriven både på ett enkelt och något som ska vara lite "vackrare" sätt, vilket blir lite konstigt och förstör flytet. Sedan tycker jag att det är störande med alla sångtexter och sådant som kommer då och då. Det gör boken mer seg och jag tycker bara de bitarna är onödiga. De tillför inget till boken.

I första delen gillade jag Lumikki mycket som karaktär, men nu vet jag inte. Från början tyckte man synd om henne, hon var riktigt smart och rolig och utstickande. Nu är hon mest märklig om jag ska vara ärlig. Hon är oärlig, inte så smart och hon är inte den här personen som vågar vara sig själv och sticka ut längre. Jag saknar den gamla Lumikki, även om hon kanske är lyckligare nu. Jag tyckte att det var intressant att läsa om hur hon vågade vara sig själv och var så listig och finurlig.

Och slutligen... (Spoiler) Det här med att Lumikkis föräldrar trodde att hon dödade sin syster kändes helskumt och där förstördes mycket av min läsupplevelse. Inte så trovärdigt. (Slut på spoiler)

För att sammanfatta: Ett avslut på en utstickande serie som inte riktigt nådde upp till förväntningarna. Det är en spännande, utstickande bok med en bred handling, men utvecklingen av handlingen och karaktärer har gått åt fel håll. Boken är ganska torr och brutal, vilket förstör min upplevelse.

Betyg:

  

lördag 3 oktober 2015

Månadssammanfattning: September 2015

Antal böcker: 6 st
"Maze runner: I dödens stad" av James Dashner
"Efter Alaska" av John Green
"Svart som ebenholts" av Salla Simukka
"Skuggsommar" av Mia Öström
"Släppa taget" av Katarina von Bredow
"Athena" av Marta Söderberg

Kommentar: Helt okej antal och många bra böcker, dock så få sidor! Svårt att rangordna, alla böcker var nästan lika bra! (Observera att Skuggsommar var jättebra trots femte plats, de andra var bara liite bättre.)

Antal sidor: 1509 st


Bäst  - "Minst bra":

1. Athena av Marta Söderberg
2. Efter Alaska av John Green
3. Maze runner: I dödens stad av James Dashner
4. Släppa taget av Katarina von Bredow
5. Skuggsommar av Mia Öström
6. Svart som ebenholts av Salla Simukka

Mest...
Överraskande: Athena
Sorglig: Efter Alaska
Spännande: Athena, Maze runner: I dödens stad

Favorit...
Karaktär(er): Alaska och Översten - Efter Alaska, Minho - Maze runner: I dödens stad
Titel: Släppa taget
Citat: Efter Alaska innehåller många bra citat, men det är för många bra för att skriva alla... 

Annat: Jag har varit på bokmässan för första gången, vilket jag skrivit mer om här. Jag har även sett om Hungerspelen och börjat läsa om första boken. 

fredag 2 oktober 2015

"Släppa taget"

Av Katarina von Bredow

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 218 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Släppa taget
Annat: 

Handling: Stella och Elsa är enäggstvillningar. Lika till utsidan, varandras raka motsats på insidan. Elsa är tystlåten, eftertänksam och håller sig i bakkanten medan Stella är utåtriktad, social och tanklös. "Du måste våga släppa taget", säger hon till Elsa. Det är sista terminen i nian och eleverna får en ny dramalärare, som vill hitta rollen inom dem, men Elsa vill verkligen inte visa sitt inre. Elsa, som varit hemligt förälskad i Elliot ett tag, bestämmer sig tillslut för att äntligen våga, innan det är för sent. Samtidigt brottas hon med tanken på vem hon egentligen är. Det är Stella som är originalet, medan hon bara är en kopia. Något måste ske, men hur långt kan man gå innan man tappar bort sig själv?

Omdöme: Egentligen finns det bara två böcker jag gillar mycket av Katarina von Bredow och det är Flyga högt och Släppa taget. De kan jag relatera mest till, huvudpersonerna är i min ålder och de har de intressantaste handlingarna. För Släppa taget har en intressant och ganska unik handling om det här med att vara tvillingar och hur mycket det kan påverka ens liv. Boken handlar också mycket om att hitta sit själv, en intressant sak.

Boken har ett språk jag gillar. Det är enkelt, men ändå inte för ungdomligt. Det är ett bra flyt och kapitlen är hyfsat okej i längd. Boken går snabbt att läsa. Att boken utspelar sig under en kort period gör det hela lite mer overkligt, men känslan av att vara kär känns trovärdig. Jag kan ofta känna igen mig i karaktärer, vilket gör boken ännu enklare att läsa.

Jag gillar att alla karaktärer är så olika och alla är de unika men ändå är de vänner och alla får vara med. Gulligt, men kanske inte så trovärdigt, fast vad vet jag om det här med att vara tvillingar? Jag gillar både Elsa och Stella. Att de är så olika men ändå kan prata om det mesta är fint. Som sagt känns inte allt helt trovärdigt, för kärlek utvecklas väl inte på en vecka? Något som man antagligen älskar eller hatar är förändringen som Elsa genomför. Jag tillhör andra delen, för jag tycker att det är väldigt konstigt och overkligt och lite fjantigt. Jag känner igen det från en annan bok som jag inte minns namnet på. Kanske någon anna av Bredows böcker? Det är ifall inget som tillför något positivt till en bok enligt mig.

För att sammanfatta: Släppa taget är en unik och intressant ungdomsroman med karaktärer man kan känna igen sig i. Man kan relatera till situationer och känslor beskrivs trovärdigt, även om vissa saker går onaturligt snabbt fram.

 Betyg: