onsdag 30 september 2015

Bokmässan 2015

Jag har inte hunnit skriva det här inlägget pga av mycket i skolan, men bättre sent än aldrig.

I lördags kväll kom jag hem från en överväldigande dag på bokmässan i Göteborg. Det var en fantastiskt rolig, men utmattande dag. Det var min förstå gång på bokmässan, så jag hade inte så bra koll på allt , men nu har jag fått några tips inför nästa år. För ja, självklart ska jag dit nästa år igen.

Jag åkte tåg från Stockholm till Göteborg på fredagkvällen tillsammans med mamma. Det gick enkelt och smidigt, förutom att vi råkade glömma vår middag hemma och trots att vi läste om "gourmetmat" på deras hemsida hade de inget annat än sallad, lite mackor, yoghurt och godis på tåget. Vad som lät som en lyxig restaurangvagn var en lucka i väggen... Så eftersom att jag är glutenintolerant fick jag en näringsrik middag innehållande en liten yoghurt och två supersmå glutenfria knäckebrödsskivor de hade gömda i ett skåp...

Väl framme på hotellet åt vi en (riktig) middag på ca 15 minuter. Klockan 22 var man riktigt hungrig... Och trött. Ändå vaknade jag onödigt tidigt på lördag morgon. Vi åt frukost och åkte sedan spårvagn till mässan och vad smidigt det var jämfört med Tunnelbanor och bussar i Stockholm.

Väl på mässan blev jag överväldigad. Jag hade förstått att det skulle vara stort, men trots storleken så fylldes i princip varenda yta upp av människor. Så mycket folk, så stort och så mycket böcker. Först blev jag nästan stressad, trodde väl aldrig att jag skulle hitta runt, men efter ett tag gav det sig. Jag såg fler bokbloggare jag kände igen, lyssnade på intervjuer och fick några böcker signerade. Det var riktigt roligt och en så häftig upplevelse. Att bara se andra som gillar böcker lika mycket som jag.

Först lyssnade jag på en kort intervju med Katarina von Bredow där hon berättade om hur hon hittar inspiration och varför hon skriver om vissa ämnen. Sedan lyssnade jag på en intervju av Tova som bloggar på Bokugglan med Alex Haridi som skrivit Huset mittemot. Det var intressant. Han har jobbat som manusförfattare och han berättade om varför han skrev en bok istället för ett manus och skillnaderna. Det var intressant och en ny vinkel. Det var roligt att höra Alex Haridi prata, han var verkligen uppriktig och rolig. Härligt!

Jag lyssnade även på en författarstafett med Lisa Bjärbo, Moa Eriksson Sandberg, Salla Simukka och Katarina von Bredow där de intervjuade varandra. Det var roligt, men gick fort. Det var intressant hur de olika författarna tänkt kring karaktärer och utveckling och avslöjande i böckerna.

Senare lyssnade jag på Marta Söderberg, aktuell med Athena, som jag läser just nu. Verkar spännande och annorlunda och det gör även författaren och hennes tankar. Det var dock en kort intervju, men nu är jag ännu mer intresserad av Marta Söderbergs böcker. Jag hann också med att lyssna på Mia Öström och Maja Hjerzell som berättade lite om sina respektive nyutgivna böcker. Jag har precis läst Skuggsommar av Mia Öström och det var intressant att höra vad hon tänker om huvudpersonen och vad boken egentligen faktiskt handlar om, vad själva tanken är. Hon berättade också om sin skrivprocess.

Och mellan alla intervjuerna hann vi faktiskt gå lite på mässgolvet, men jag och mamma hade ett strikt schema och jag släpade runt henne genom varenda intressant monter. Vi hade knappt tid för lunch, men jag njöt i fulla drag. Att bara planlöst vandra bland böcker och andra bokälskare gör man ju inte varje dag. Fast tillslut blev jag faktiskt nöjd och då hann vi kolla på lite böcker till mamma. Generöst av mig, va?


Jag köpte Släppa taget och Djupa Ro och tog även bilder med författarna. (Bilden med Lisa blev dock inte bra, jag ser helknäpp ut och det nöjet tänker jag inte ge er). Jag tog också bild med författarparet Hjorth Rosenfeldt, då mina föräldrar gillar deras böcker.

På något mystiskt sätt var jag nöjd eller bara helt slut en timme innan vi behövde gå för att hinna med tåget (!), så vi tog oss mot stationen. Tåget gick hem på kvällen och när vi åkt ett tag skulle vi hämta middag som vi beställt hemifrån. Det var bara det att det strulat till sig med beställningen, så de hade inte inte fått med sig något glutenfritt. Jag hade skojat med mamma innan om att vi skulle ta med något att äta in case of med tanke på resan till Göteborg, men det gjorde vi inte.

Att dessutom alla andra maträtter innehöll gluten gjorde att jag återigen fick äta en så där näringsrik måltid som dagen innan: Yoghurt, och den här gången lite juice och chips också. Och nej, chips är inte gått när man måste äta det för att bli mätt. Som tur var fanns andra halvan av familjen på plats på station när vi kom fram och hade med sig mat till mig, så återigen blev det middag klockan tio på kvällen. Ingen bra vana...



Den här resan har innehållit många spännande och annorlunda moment och varit väldigt rolig och är något jag gärna gör om, fast med matsäck. :)

fredag 25 september 2015

Mot bokmässan!

Nu sitter jag på tåget påväg mot min första bokmässa. Jag och mamma har en ungefär 3 timmar lång resa framför oss. Det här är som sagt min första bokmässa och jag vet inte riktigt hur allt fungerar och vad man kan göra, men det är riktigt spännande. Jag har kollat lite på intervjuer och sådant jag vill gå på, men oj så mycket det finns! Planen är väl att gå på lite intervjuer och resten får ge sig när jag väl är där.


onsdag 23 september 2015

"Skuggsommar"

Av Mia Öström

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 186 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-15
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Skuggsommar
Annat:

Handling: Rakel är tretton år och bor tillsammans med en mamma som mår dåligt och därför ska hon tillbringa sommaren på en ö långt ute i havet tillsammans med sin kusin och hennes familj. Det är bara att hon och kusinen har vuxit ifrån varandra och är inte bra vänner alls trots att de var som systrar förut. Rakel är beredd på den värsta sommaren någonsin, men när hon träffar två tvillingar på bryggan vid hopptornet förändras allt. Tvillingarna vill lära henne dyka och hon ska få vara med i eras hoppklubb om hon klarar tre uppdrag. Det är bara det att uppdragen blir svårare och farligare och Rakel förändras mycket. Rakel inser att tvillingarna inte är så snälla som det först verkade och det är något som inte stämmer.

Omdöme: Jag är lite kluven efter att ha läst den här boken. Det är inte någon originell historia, ganska vanlig och platt, men ändå är det något som gör att jag vill höja den här boken till skyarna. Handlingen är som sagt inget särskilt. Den är förutsägbar och ganska platt och inte särskilt händelserik egentligen. Visst, det händer saker, men jag förstår ändå inte riktigt grejen med boken. Vad den egentligen handlar om. Är det vänskap, övernaturliga saker eller något helt annat?

Bokens språk är lättläst och man kommer in i det direkt. Boken är riktigt snabbläst tack vare ett enkelt, inte så utvecklat språk, som någonstans ändå får mig att gilla boken mer. Något mystiskt över hela boken, alltså... Boken har väldigt korta kapitel, vilket är bra, speciellt när jag var tvungen att akutaläsa boken innan Bokmässan. Boken har verkligen den riktiga sommarkänslan tack vare språket. Det är mysig och enkel läsning.

Karaktärer finns det inte så mycket att säga om. Vanliga, men dock lite udda, vilket gör hela boken lite mer mystisk och man undrar verkligen vad den går ut på. Jag gillade Rakel, men hon förändrades så mycket, vilket jag inte gillade. Jag måste bara säga att bokens omslag är helt fantastiskt. Så mystiskt, fint och det var faktiskt det som gjorde att fick upp ögonen för boken från början. Riktigt bra gjort, det är någon riktigt obehaglig med också mysig känsla över det, liksom hela boken.

Betyg:



måndag 21 september 2015

"Efter Alaska"

Av John Green

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2005 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 310 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Ingen serie, men författaren har skrivit flera liknande böcker
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Looking for Alaska
Annat: Gavs ut 2007 som "Var är Alaska".

Handling: Miles Halter börjar tröttna på sin tillvaro och kompisarna som inte är hans kompisar. Han läser självbiografier av kända människor och lär sig deras sista ord. Miles bestämmer sig för att gå de sista skolåren på  en internatskola i Alabama, för att söka efter sitt Stora Kanske. Där träffar han Översten, ett geni som avskyr rikemansbarnen, Takumi, Lara och Alaska. Alaska, den mest fantastiska tjejen Miles har mött. Hon är rolig, smart, mystisk, har ett rum fullt med böcker och Miles blir snabbt förälskad. Miles har aldrig varit lyckligare, tills allt tar en oväntad vändning. Det värsta tänkbara har hänt och Miles klandrar sig själv samtidigt som han försöker förstå vad som egentligen hände och hitta vägen ut ur lidandets labyrint.

Omdöme: Efter Alaska lämnar mig frågande, gråtande, några gånger klokare och någonstans lite leende. Det är en fin och tänkvärd bok med ett (som vanligt av John Green) fint och bra budskap och en unik handling. Den här boken gav många blandade känslor och satte igång tankarna. Den gör mig som bara John Greens böcker kan göra - Mållös. För jag vet inte vad jag tycker. Jag tyckte om boken, men jag vet inte varför.

John Green skriver minnesvärda böcker och han har ett unikt sätt med språk, upplägg, karaktärer och handling. Handlingen är speciell och de udda delarna gör allt. Karaktärerna, religionslektionerna, busen, sista orden och vänskapen. Bokens miljö, en internatskola, blir så mysig och rolig. Det är kul att läsa om en internatskola, det är en sån sammanhållning mellan vännerna. Boken följer John Green-mönstret, en lite nördig kille blir hopplöst förälskad i en ouppnåelig tjej, vilket kan ses som trist, men jag gillar det. Boken berör och är sorglig, på en lagom nivå. Det är också mycket humor.

Boken har ett underbart språk. Det är både humoristiskt, djupt, fint, enkelt och sorgligt. Det annorlunda upplägget med dagar istället för kapitel och en del före och en efter "händelsen" är intressant och speciellt. Jag gillar det, det är lättare att hänga med och man får ett bättre perspektiv på tid. Med tanke på bokens titel och texten på baksida blev man inte så förvånad över handlingen. Det var ganska självklart vad som skulle hända, vilket först blev lite dumt, men sedan var det skönt. Först trodde jag inte att det skulle beröra mig alls, men om det gjorde.

Bokens karaktärer liknar tidigare böckers. Lite trist, men det är ett bra team. Osannolikt, men det blir ändå bra och verkligt. Ingen karaktär föll jag helt för, tyvärr. Miles, en smått irriterande kille, som jag inte alltid förstår. Han utvecklas mycket och jag gillar honom mer. Översten, en skön kille. Hans humor och vänskap med Alaska och Miles är fin. Alaska gillade jag inte i början. Hon var elak, irriterande och ansåg sig själv som "övermäktig". När jag fick veta mer om hennes historia och lärde känna henne förstod jag henne mer. Hon är riktigt mystisk och knäpp, smart, rolig och speciell på alla vis. Men lite fööör stort självförtroende, va?

Ibland tyckte jag att andelen alkohol och rökning kunde överdrivas lite. Jag gillade inte när Miles gick från att vara duktig till storrökare och bröt mot skolans regler. Bokens slut var bra och ljusade upp den sorgliga situationen lite. Den här boken kan nog bli riktigt bra som film.

Betyg: 


lördag 19 september 2015

10 bokrelaterade saker ni inte visste om mig

Det här inlägget har legat på vänt väldigt länge. Jag har haft riktigt svårt att komma på bra punkter och så fort jag kommit på någon har jag skrivit upp den. Det var någon gång i början av sommaren jag började, men nu är jag äntligen klar och har kommit på några punkter jag är nöjd med!

Så jag ska helt enkelt lista 10 saker som lämpligen har att göra med böcker som ni antagligen inte vet om mig. Jag tror faktiskt inte att någon visste de här sakerna innan, med undantag av några få punkter. Förlåt för sista punkten, men jag har inte kommit på något bättre på flera veckor...

1. Jag väljer alltid ett bokmärke som matchar boken så mycket som möjligt. Varning för tvångsbeteende? Nja, men jag tycker bara att det är roligt. Det är inte så att jag samlar på bokmärken, men jag gillar att göra egna och köpa speciella. Och det blir ju riktigt snyggt när man matchar. För alltså, hur rätt är inte det här?




2. Ofta innan jag börjar läsa en bok som jag är sådär lagom sugen på kollar jag sidantal innan för att sedan räkna ut när jag har kommit 1/5, 1/3, 1/2, 3/4 mm. Att räkna är alltid roligt och det hjälper mig helt ärligt att tänka att jag ska läsa 1/5 av en bok en dag om jag inte är sugen på att läsa eller det bara är en bok jag har svårt att komma in i.

3. Jag äger bara 23 böcker. Eller nej, det var fel. För jag äger en massa barnböcker. Men såhär: Jag äger bara 23 ungdomsböcker. Jag vet inte varför, men det har alltid varit naturligt för mig och min familj att låna böcker. När jag var mindre kunde jag komma hem med flera decimeter långa kvitton på böckerna jag lånat...

4. När det finns ett utdrag ur en bok på baksidan brukar jag alltid kolla när jag kommer dit i boken och istället för att läsa det i boken läser jag det på baksidan. Vet helt ärligt inte varför och det är inte så smart, för jag har märkt att man ibland förkortar utdraget...

5. Jag ska föreställa en boknörd / bokälskare / what ever och jag har aldrig varit på bokmässan. Jag är inte ens säker på att jag visste vad det var och att den fanns förrän för kanske 1 eller 2 år sedan... Men i år ska jag dit för första gången och jag är supertaggad!

6. Jag läser böcker ur de flesta genrerna och jag gillar en härlig blandning. Två genrer eller teman på böcker jag dock har väldigt svårt för är hästar och vampyrer. Jag tror faktiskt att jag nästan hatar häst- och vampyrböcker... Vet dock inte varför, men jag har aldrig varit intresserad av hästar eller vampyrer. Har inte ens läst Twilight.

7. Jag är riktigt snål när det gäller att köpa böcker. Kanske en av anledningarna till mitt smala bokutbud här hemma... Jag vet inte varför, jag tänker bara "Är det här en bok jag verkligen vill ha, tänk om den är dålig? Då är det onödigt att slösa pengar på den". Det brukar sluta med att jag köper böcker som jag redan läst och älskat... Och att handla i en fysisk bokhandel finns nästan inte, det är nätet eller inte alls.

8. Jag säger hela tiden att jag ska läsa böcker på engelska, men det blir aldrig av. Visst har jag läst några korta böcker i skolan och sedan läste jag faktiskt "Dairy of a wimpy kid" förut. Stolt! Alltså, jag vill läsa på engelska för att träna, det blir bara inte av. Nu har jag dock (hör och häpna) köpt en bok på engelska, så nu måste jag läsa den, annars har jag ju köpt den i onödan!

9. Jag går in på bokus.se i princip varje dag för att kolla om det är några nya böcker som kommit ut eller ska komma ut. Har väl inget bättre för mig. Och utöver det går jag även i bokaffärer säkert 1 gång i veckan, trots att jag redan kollat på nyheter på nätet... Självklart köper jag inga böcker heller... Men det är ju mysigt att vara omgiven av böcker.  


10. Den perfekta boken enligt mig är 350 sidor lång, skriven av en amerikansk författare, översatt till svenska och har kapitel på 4-6 sidor. Genren är antingen dystopi, "John Green" eller kärlek och vänskap. Bokens språk är enkelt, men vackert och inte så där "asså, typ, ba"-jobbigt. Boken får gärna vara djup med ett viktigt budskap, men med glimten i ögat och en del humor.


torsdag 17 september 2015

Bokmässan

Sedan några dagar har jag någon form av panik. Jag insåg plötsligt att jag ska (för första gången) åka till bokmässan om mindre än två veckor. Helt galet vad tiden går fort och det hade jag inte riktigt räknat med. Kändes som att det var långt kvar och nu har plötsligt en hel drös med böcker jag vill läsa innan för att kunna gå på intervjuer och sådant. Bra planerat alltså... Så nu blir det till att prioritera böckerna som ska läsas, för att läsa 5 böcker på dryga 1 vecka? Omöjligt. Och ett litet problem till är ju att jag faktiskt inte har någon av de här böcker... Jag har dock akutbeställt två av dem på Bokus.se, om än något motvilligt, för att hinna läsa dem.

Och för er som är intresserade i vilka böcker det rör sig om:

• Släppa taget

• Skuggsommar
• Djupa ro
• Svart som ebenholts
• Athena
• Odinsbarn (Som jag typ gett upp på redan...)

Som tidigare nämnt är det här min första bokmässa och som ni märker har jag inte särskilt bra koll på tid eller något annat. Jag tar därför tacksamt emot alla tips jag kan få för att överleva lördagen där. Speciellt tacksam blir jag om någon vet hur man kan få tag på en karta, för vad jag förstår så är mässan gigantisk.


tisdag 15 september 2015

Allegiant Teaser trailer

Idag kom den första teaser trailern för Allegiant som har premiär i mars nästa år. Det ska bli roligt att få se den och helt ärligt minns jag inte så mycket av boken. Jag vet inte varför, det blev bara lite för många nya personer och slutet chockade mig så totalt och nu minns jag inte mycket alls... Förresten, är det inte jättekonstigt att Allegiant inte har kommit ut i pocket än. Boken gavs ut på svenska för mer än ett år sedan. Från början skulle boken komma ut i pocket i augusti, sedan november och nu i... mars. Riktigt konstigt och störande, jag vill ha hela serien samlad och ska köpa den så fort som möjligt.

Nu åter till trailern, som inte är en helt "riktig" trailer utan bara en teaser trailer, alltså ganska kort. Jag tycker dock att den är riktigt bra och det är effektfulla scener man har valt ut. Och Tris frisyr är riktigt snygg, den passar henne bra och hon ser inte lika gammal ut som med frisyren i Insurgent. Hon ser ändå riktigt tuff ut och jag gillar verkligen hårstilen. Och scenen när de klättrar över stängslet ("the wall") är ju bara för effektfull och häftig.

Förresten, jag är lite förvirrad kring en sak. Ska det bli två delar av Allegiant eller är det bara en film? Jag har inte riktigt förstått och i den här trailern står det ju inget om "part 1", men jag hoppas det ska bli två delar. Jag är inte helt beredd på slutet än...

Update: Såg nu att det ska bli två filmer. Jag förstod det först inte, eftersom att del ett heter "Allegiant" och del två heter "Ascendent". Lite intressant att man valt att göra så.


måndag 14 september 2015

Hungerspelen lever än...

Idag har vi börjat ett nytt arbete i svenska och det ska bli riktigt roligt. Vi ska nämligen läsa Hungerspelen. Det passar mig riktigt bra då jag faktiskt funderat på att läsa om serien och nu får jag ju chansen. Det är roligt att få läsa om den här boken och när jag läst ut den ska jag nog recensera den här på bloggen för det har jag inte gjort tidigare.

Det är både roligt och mindre roligt att vi ska läsa Hungerspelen. Det är ju en riktigt bra bok och serie och jag är glad att alla mina kompisar ska få uppleva den i sin sanna tappning och inte som film. (Konstigt nog verkar jag dock vara ensam om att tycka att det här arbetet ska bli roligt..? :D). Tråkigare blir det dock att jag ju redan har läst boken och det är ju mycket roligare att läsa en ny bok. Fast det är ändå lite skönt att jag redan har svar på alla frågor vi ska arbeta med i samband med läsningen!

Jag tänker nog läsa om hela serien, även om jag precis har sett de två första filmerna. Som sagt, det är ju en helt annan upplevelse att läsa boken mot att se filmen. Jag tror inte jag hade tänkt recensera filmerna, men jag vet inte riktigt. Jag kanske gör en samlad recension för alla filmerna när jag har sett sista delen som har premiär om ca 2 månader! Jippie!

Det här blev ju ett ganska trist inlägg, så jag bestämer att jag fortsätter skriva lite mer om Hungerspelen, närmare bestämt Mockingjay part 1, där man finner låten The hanging Tree. Den låten finns med även i boken och den är bara så fin. Så vacker, sorglig och underbar med den egendomliga texten och Jennfier Lawrence fantastiska röst, som verkligen ökar på känslorna i låten. Den är så himla mäktig och jag vill både gråta, sjunga och njuta när jag hör den. Helt enkelt en väldigt bra låt. Om någon mot förmodan inte har hört den, så råder jag er att göra det direkt. Och för att underlätta för er, så att ni inte skjuter upp det på grund av lathet, kan ni lyssna här, direkt. Det är också scenen från filmen och hela den och är också så mäktig och vacker.

Det här är faktiskt en bokserie som började år 2008 och än idag 7 år senare är den fortfarande hemskt populär bland folk i hela världen. Det är riktigt mäktigt och häftigt, men det är ändå en serie med en bred målgrupp. Både tjejer, killar, barn och vuxna läser.


söndag 13 september 2015

Mer filmatisering av böcker - Bara positivt?

I dagens samhälle finns det väldigt mycket film och på senare tid har man också börjat göra fler och fler böcker till filmer. Det har kommit upp nya genrer, som dystopier, och nya skrivsätt och unika idéer som i John Greens böcker, som passar bra som film och är nytänkande. Det är självklart riktigt roligt att de här fantastiska böckerna får mer uppmärksamhet, men ändå finns det vissa nackdelar. Jag har tänkt mycket på det där och huruvida det är bra eller mindre bra. Gör det personer mer intresserade av böcker eller underlättar det bara för dem att strunta i böckerna när det finns filmer?

Som tidigare nämnt är det roligt att fler upptäcker de fantastiska böckerna som faktiskt finns. För det är ju så många drar sig för att läsa en bok, trots att den låter hur bra som helst. Men så fort det handlar om en film är det ja direkt. Många tycker nog att det här med läsning känns ganska "ute" och att det är tråkigt och jobbigt och trots att en bok låter hur spännande som helst kommer de sig inte för att faktiskt plocka upp den. Då är det ju en väldigt enkel utväg för folk att kunna se filmen, slippa läsa boken, men ändå ta del av den fantastiska berättelse författaren vill förmedla.

Och därför är det här med filmer väldigt bra. De fina budskap och intressanta historier författare har skrivit ner förmedlas till en större publik genom filmerna. Och visst, det finns såklart dem som efter att ha sett en film väljer att plocka upp nästa bok i serien, men jag tror att andelen som hellre väntar på filmen är mycket större.

Därav en nackdel. Filmerna plockar ofta upp intresset för t ex en serie, men av, jag vet inte, lathet är det så många som trots att de är helt fast i storyn ändå inte tar upp nästa bok utan väntar på filmen istället. Självklart är det ett steg i rätt riktning när intresset finns, men det är få som vågar gå längre. Jag vet flera som älskat Divergent, men trots det gått och väntat på nästa film istället för att faktiskt läsa boken. Att se Divergent är ju inte alls samma sak som att läsa boken. Så mycket plockas bort i filmer och känslor och tankar får mycket mindre plats.

Men för alla läsare är det ju en riktigt rolig sak att kunna se filmen när man redan läst boken. Åtminstone enligt mig, för då kan man prata om de serierna man gillar med sina kompisar. Självklart är det vissa som faktiskt väljer att utmana sig själva genom att läsa en bok, trots att det finns en film. Bra jobbat till er! För man kan inte på ett rättvist sätt säga att man inte gillar t ex hungerspelen innan man läst böckerna. Filmerna är inte lika bra, men de är bland de bättre filmerna gjorda av böcker.

Därav nästa nackdel. En film kan aldrig bli precis som boken. Många scener plockas bort och tankar från karaktärerna kan inte visas på samma sätt i bara tal och gester. Ibland kan även stora händelser ändras totalt och saker som jag älskat med boken kan vara helt borta i filmen. Filmen kan ha ett helt annat budskap, trots att man inte medvetet gjort så.

Förlåt för ett något rörigt inlägg som förmodligen inte förtydligade så mycket. Jag vet inte vad slutsatsen blir, jag är kvar på ruta 1. Fast jag tycker absolut inte att man ska sluta göra filmer av böcker. Det är roligt att jämföra och bara se när man läst boken. Och att fler kan ta del av alla berättelser är ju bara plus. Och kanske, kanske att det ökar läslusten någonstans. Den kommer antagligen inte minska. Kom bara ihåg att det inte på långa vägar är samma sak att se filmen som att läsa boken. 

fredag 11 september 2015

"Maze runner: I dödens stad"

Av James Dashner

Förlag: Semic
Utgivningsår: 2011 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 331 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Maze runner, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The death cure
Andra delar i serien: I dödens labyrintI vansinnets öken, I solstormens spår, The fever code Filmer: The maze runnerThe scorch trials
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Thomas överlevde dödens labyrint. Han överlevde vansinnets öken, men nu är han trött på att vara med i WICKEDs experiment. De har tagit så mycket ifrån honom. Hans vänner, hans minnen, hans liv. Nu vill Thomas ha hämnd. Han hålls fången hos WICKED, men bestämmer sig för att han ska fly med sina vänner. Fast det verkar som om de flesta har gått över på WICKEDs sida. Kvar finns bara några få, men hur vet man vem man kan lita på i en värld där sjukdomar gör folk galna? Thomas inser att WICKED lurar överallt och han är påväg att ge upp. För vore inte allt lättare om han lät dem fortsätta med sina experiment, så att han inte behöver förlora ännu fler vänner?

Omdöme: Jag vet inte vad jag ska säga. Jag både gillar och gillar inte den här boken och serien. Det är en bra och intressant handling, men tillslut blir det lite too much. Handlingen känns ändå trovärdig och det är hela tiden väldigt spännande. Jag gillar dock de två andra böckerna mer, det händer mer och det är lite mer tänka och man kan "delta" lite själv. Ibland är det tyvärr ganska lätt att gissa vad som ska hända.


Bokens språk fullkomligt älskar jag. Det är enkelt, svårt, har bra flyt och är så fullkomligt superroligt. Bokens kapitel är ganska korta, men jag tycker det är bra, det är lätt att hänga med. Alla dialoger med Thomas, Minho, Newt och alla de andra är riktigt bra gjorda. Jag älskar hur de kan skämta och vara sarkastiska även när de håller på att bli dödade. Allt kul med ett gott skratt och det fick jag många gånger genom hela serien.

Bokens karaktärer är lite sådär. Thomas var min favorit i början av serien, men inte längre. Ni vet när man lär känna en fantastisk person och hittar en massa saker att irritera sig på? Så är det här. Hela den här hjältegrejen är bara jobbig. "Åh, Thomas räddar alla". "Jag är Thomas och jag offrar mig, jag är en hjälte och jag är slutkandidaten och bla bla bla...". Usch. I den här boken var han plötsligt superläskig också. Mordisk. Han njöt av tanken på att döda folk... Huh. Jag gillar en sak och det är om att han är rädd för att få tillbaka sina minnen, för då skulle han kanske tycka om WICKED. Han är smart och rolig också.

Vänskapen mellan Minho, Newt och Thomas gillar jag mycket. Det känns äkta även om de ofta är småelaka mot varandra. Alla tre är så himla roliga och verkar så sköna som personer. Minho är min favoitkaraktär. Han får mig ofta att skratta och han är modig och smart, men inte sådär "Jag är bäst-modig", som Thomas. Slutsatsen blir att det här är en läsvärd bok, men inte seriens bästa. Den knyter ihop historien okej, men handlingen och vissa karaktärer börjar spåra ur.

Betyg:



onsdag 9 september 2015

Månadens bokutgivning: September

Jag har tidigare gjort inlägg jag kallat "Snart kommer..." där jag skrev och berättade om lite böcker som skulle komma ut inom den närmsta tiden. Fast, helt ärligt tycker jag att de blev lite för röriga och oplanerade och jag blandade böcker från olika månader hejvilt och sedan hade jag inget att skriva om. 

Nu har jag fått en mycket bättre idé. Jag tänkte att jag varje månad ska ta och skriva upp några böcker som ges ut som jag är intresserad av. Nu är jag ute lite sent denna månad, men nästa ska jag försöka göra inlägget så snabbt som möjligt. Nu till böckerna som har getts ut eller ska ges ut nu i September. Jag har länkat till Bokus, klicka bara på titeln. Observera att datumen kan komma att ändras.

12-15 år:

4 september:
"Skuggsommar" av Mia Öström 
En bok om äventyr, spänning och vänskap. Den låter riktigt spännande och lite kuslig, men också lite mysig med sommarkänslor. 

11 september:"Amulettringen" av Anette Skåhlberg
En bok om livet och sorg som låter riktigt annorlunda och intressant. Kul med en huvudperson i min ålder också. 


Unga vuxna:

2 september:
"Som stjärnor i natten" av Jennifer Niven
Den här boken låter riktigt fin och sorglig och är en roman om vänskap, sorg och hopp. 

14 september:

"Det är dags att inte freaka ur" av Stephanie Tromly
En roman om kärlek, vänskap och sorg med en humoristisk ton som låter unik och lite mysig, men samtidigt sorglig och fin. 

16 september:"Djupa ro" av Lisa Bjärbo
Låter riktigt bra, även om den kanske passar äldre än mig lite bättre. En bok om sorg, de djupaste hemligheterna och att hålla ihop när det är som svårast. 

24 september:"Jag var här" av Gayle Forman
En fin roman om den största sorgen och att få veta om att allt man visste var så lite av sanningen. Låter riktigt sorglig, men också lite spännande och som om det kanske döljer sig lite hopp någonstans.

Det här var alltså de böckerna som finns i butik från och med den här månaden som jag vill läsa. Sedan har vi ju självklart The maze runner: The scorch trials som har biopremiär 16 september, tyvärr från 15 år... Nästa månad kommer ett nytt sånt här inlägg, förhoppningsvis lite tidigare om oktobers bokutgivning.


måndag 7 september 2015

I'm in love again...

Alltså. Åååh, guud. Igår såg jag The hunger games, vilket var väldigt länge sedan. Jag hade av någon korkad anledning fått för mig att jag tröttnat på serien. Vilket jag möjligtvis faktiskt kan ha gjort, men efter ett tags vila fanns kärleken där igen. För det är ju rena rama mästerverket som Suzanne Collins skapat. Och visst, nej, filmen är inte alls lika bra som böckerna. Så många delar saknas, men när man bara ser filmen utan att tänka på boken, så är även den helt underbar. Alla underbara citat...

"Happy Hunger games! And may the odds be ever in your favor."

"Hope. It is the only thing stronger than fear."

"So here is what you do. You win. You go home. She can't turn you down then."
"I don't think it's going to work out. Winning... Won't help in my case."
"Why not?"
"Because... Because... She came her with me." 

Jag satt och grät då och då i filmen, för den är ju så fin. Jag vet helt ärligt inte vad jag gillar bäst just nu. Divergent eller Hungerspelen. En riktigt svår fråga. Divergent är mer modern och det är mycket fokus på kärlek och vänskap och svek. Hungerspelen är mer med fokus på uppror och det är så mäktiga personer och allt. Alltså, Katniss. Jag hade glömt hur mycket jag älskar henne. För det gör jag. Hon är en så sjukt underbar människa. Hur man ens kan få de idéer hon har... Som att skjuta en pil genom äpplet och äta nattskattan... Så underbart och Katniss. Och hur hon lyckas skapa ett uppror. Tris, hon liknar mig mer, men hon kan vara rätt så tjurskallig och det gillar jag inte. Och visst, hon är med i lite av ett uppror, men inte lika mycket som Katniss.

Nu ska jag sluta jämföra dessa båda underbara serier. De är ju så olika att det inte är rättvist att jämföra dem. Men alltså, Divergent. Erkänn att man tillslut tröttnar på allt vad heter kärlek. Det blir liite för mycket. I Hungerspelen blir det aldrig något överdrivet och inga svek och lögner. Båda dessa serier har sådana fina budskap, men ack så olika de är trots, trots att de ändå är så lika. Men alltså, hela idén till Hungerspelen. Ett skådespel som tillslut blir äkta. Hur fint och sorgligt är det bara inte?
Och vad hände med att sluta jämföra..?

I alla fall. De här serierna gör saker med mitt liv. De finns hela tiden där och nämns i säkert en tredjedel av alla mina inlägg, vilket visar hur mycket jag älskar dem och vad de faktiskt betyder. Jag skulle inte säga att jag är en fangirl (usch, gillar verkligen inte det ordet), men ja, de här serierna har en stor plats i mitt liv, hjärna och hjärta.

Förresten, jag tror att jag har börjat tröttna på Divergent nu.

söndag 6 september 2015

"Som om jag vore fantastisk"

Av Sofia Nordin

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 189 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-15
Serie: En sekund i taget, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: En sekund i taget
Andra delar i serien: En sekund i taget, Spring så fort du kan, Om du såg mig nu

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Ella klarar inte av att leva ett lugnt och tryggt liv på gården med Hedvig, Ante, Malte och Nora. Hon kan bara inte leva i ovisshet mer, hon måste få veta om det finns någon annan som överlevt. Kanske i Umeå, därifrån de hörde radiosändningen? Därför bestämmer hon sig för att åka till Umeå och lyckas locka med sig Nora, som är kär i henne. Men resan blir inte så enkel som de trott och de blir en lära för livet. Ella kommer på sig själv med att tänka själviska tankar och att utnyttja Nora och det gör henne arg på någon att Nora kan titta på henne som om hon var fantastisk, när hon egentligen är en så hemsk människa.

Omdöme: Jag blev rejält besviken på den här boken. Den håller inte alls måttet efter att jag har läst de tidigare delarna. Jag tycker bokens handling är riktigt trist. De sitter i en bil på väg till Umeå och so what? Det är allt, om du lägger till lite bråk, vänskap, sjukdom och dumma tankar och förhastade idéer från alla håll.


Bokens språk är enkelt och lättläst och jag gillar det inte. Det är bara platt, trist och passar inte till handlingen. Böckerna kunde fått så mycket mer djup om de bara hade haft ett "finare" språk. Och karaktärerna gillar jag inte heller. Hedvig, hon är en helt okej karaktär. Men de andra gillar jag inte. Ella är så himla självisk, elak och korkad och jag kan bara inte annat än ogilla henne. Kanske gör hon att jag gillar den här boken ännu mindre. När jag läser om Ella blir jag ledsen. Hon är så tuff mot sig själv och gillar verkligen inte sin personlighet. Då minskar mitt ogillande lite...

I den här boken är allt ur Ellas perspektiv, på väg mot Umeå. Jag tycker det blir tråkigt efter ett tag. Man kunde väl fått några glimtar av Hedvig och de andra och hur det gick för dem på gården. Jag har hört att det är en till bok på gång och jag hoppas att det blir så, för som läget är nu känns det som att allt hänger i lösa trådar.

Betyg:

   

fredag 4 september 2015

Boktips: Tema Övernaturligt

Idag har jag tänkt göra ett blogginlägg med lite rysliga böcker som har en övernaturlig handling. För det är ju så mysigt att nu på hösten krypa när under en filt och läsa en riktigt ryslig bok och bli lite skrämd. Åtminstone så länge den inte är alltför obehaglig... Det är verkligen något fascinerande med dessa rysliga böcker. Hur jag plötsligt kan bli mörkrädd bara för att jag läser på kvällen eller inte ens våga läsa på kvällen.

Jag har märkt att det inte finns så många böcker om övernaturligheter för tonåringar, de flesta passar bäst för yngre. Det är nog för att de mest är yngre som är intresserade i att läsa sådana här böcker, men jag har ändå läst flera som passar för 13- 14-åringar åtminstone.

Ingelin Angerborns "serie"
Helt klart att de här böckerna ska in på listan. De flesta har nog hört talas om böckerna, men de är i alla fall 7 st. De handlar om tjejer i ca 12-årsåldern som är med om övernaturliga saker. De är spännande och lättlästa böcker. De är lagom rysliga och även lite sorgliga. Personligen gillar jag de 4 första böckerna bäst och Månfågel är min absoluta favorit. De här böckerna passar bäst för 10-12 år enligt mig.

Ewa christina Johanssons "serie"
Det är hittills 3 st korta, lättlästa böcker som är riktigt rysliga och obehagliga. De handlar om tre olika personer som är med om riktigt skrämmande saker. De utspelar sig under väldigt kort tid och fokus är verkligen på att få läsaren rädd! Min favorit är Anden i glaset, den var verkligen "smart" och riktigt läskig. Dessa böcker passar bra för er som är 10-14 år, men varning för att bli riktigt skrämd! Om du inte var mörkrädd tidigare lär du bli det om du läser på kvällen.

Hjärtlös av Petrus Dahlin
Maia flyttar till USA där hon föddes och nu ska de tillbaka till samma hus. Men varför lämnade de det från början och varför får Maia inte gå in i hörnrummet? Märkliga saker börjar hända. Maia kommer en obehaglig hemlighet på spåret som kommer förändra hennes liv. Om hon överlever... Det här är en rysligt spännande bok och den är smart skriven. En blandning av deckare och rysare och den är lättläst. Och guud vad skrämd jag blev när jag läste den här boken. Den är så obehaglig, men ändå riktigt bra! Boken passar för ca 11-14 år. Varning för att bli skrämd, riktigt skrämd!

Glasbarnen av Kristina Ohlsson
En serie i tre delar som handlar om tre vänner. De har en stor roll i varsin bok och de handlar om övernaturliga saker som visar sig ha en koppling till dåtiden. De är en lagom lättläst serie som är riktigt spännande och lagom läskig. Böckerna handlar inte bara om övernaturliga saker utan det finns ett djup där bakom. Min favorit är Glasbarnen, del 1. Den var så fin och sorglig och lagom läskig. Serien passar för 10-14 år.


Det här är de bästa rysarna jag läst vad jag minns, men tre böcker som inte är så läskiga med handlar om spöken är Constables och Toops kistor och kransar av Gareth P. Jones och serien Lockwood och CO av Jonathan Stroud, med hittills 2 böcker. De är roliga och mer "deckaraktiga" böcker som handlar om spöken. Visst är de lite rysliga, men mer spännande. Kom förresten på en till bok - Huset mittemot av Alex Haridi.

onsdag 2 september 2015

Månadssammanfattning: Augusti 2015

Antal böcker: 6 st
"Stad av glas" av Cassandra Clare
"Make it stort" av Emmy Abrahamson
"Anna och den franska kyssen" av Stephanie Perkins
"Pretty little liars: Lögner" av Sara Shepard
"Tredje principen" av Anna Jakobsson Lund
"Som om jag vore fantastisk" av Sofia Nordin

Kommentar: Ganska nöjd, men jag hann inte läsa så mycket som jag velat. För en gångs skull var det så bra väder, så det blev det inte så mycket läst. Motivation och lust låg inte heller på topp. Inte så många sidor, men är ändå hyfsat nöjd. Tyvärr var det många böcker som inte föll mig i smaken. Det var lika på sistaplatserna... Men också på förstaplatserna.

Antal sidor: 1767 st

Bäst  - "Minst bra":

1. Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins
2. Stad av glas av Cassandra Clare
3. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
4. Pretty little liars av Sara Shepard
5. Make it stort av Emmy Abrahamson
6. Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin

Mest...
Överraskande: Tredje principen, Anna och den franska kyssen
Sorglig: Stad av glas
Spännande: Stad av glas

Favorit...
Karaktär(er): Etienne - Anna och den franska kyssen, Jace - Stad av glas.
Titel: Tredje principen, togs upp i boken och principerna var intressanta. 
Citat: Fastnade inte för något men både Anna och den franska kyssen och Stad av glas innehöll många bra citat. Både fina, sorgliga och roliga. 

Annat: Jag har äntligen sett The maze runnerInsurgent och Cirkeln. (Länkar till recensionerna)