"Stad av glas"

Av Cassandra Clare

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2009 (Engelska) 2014 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 587 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: The mortal instruments, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: City of glass
Andra delar i serien: Stad av skuggor, Stad av aska, Fallna änglars stad, Förlorade själars stad, Himmelska eldens stad, City of bones (Film),
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Sedan Clary mötte Jace och de andra skuggjägarna har hon hört talas om deras värld, Idris och den fantastiska staden av glas, Alicante. Efter den blodiga kampen i New York finns ingen annan möjlighet att stoppa Valentine än att ta sig till Alicante. De måste övertyga klaven om hur farlig Valentine är. Han har sin demonarmé, nu behöver han bara hitta Spegeln för att ta över skuggvärlden. Problemet för Clary är att hon inte är välkommen. Eftersom det troligen blir krig vill Jace inte ha henne där. Men Clary måste dit - där finns svaren på så många frågor. Finns det något annat sätt? Om man heter Clary Fray Fairchild Morgenstern gör det det.
-Bokens baksida

Omdöme: Det här är en helt underbar serie, och jag som egentligen inte är så förtjust i fantasy längre. Den har verkligen allt och fantasyvärlden är noggrant och intressant uppbyggd och känns trovärdig. Författaren har verkligen tänkt på allt. Bokens handling är grymt spännande och det är ofta oväntade vändningar och små "intriger" och hemligheter som avslöjas som gör att man fängslas mer. Boken innehåller mycket olika känslor, men ibland tycker jag att allt mellan Clary och Jace kan bli lite överdrivet. Fast jag gillar det ändå...

Bokens språk är bra, lagom tungt, roligt, spännande, fint... och har bra flyt. Det är egentligen inte så svårt, men boken längd kan säga något annat. Det är lite långa kapitel, men man vill ändå läsa vidare. Dialogerna är ofta roliga och smarta och kan ibland också bli känslosamma. Den här boken lockar till både skratt, tårar och spänning.

Bokens karaktärer: Amazing, Wonderful, Lovely. Jag är mer eller mindre förälskad i dem allihop. Jace är ju så cool och verkar så wow bara, men jag tycker synd om honom. Han känns så deprimerad, men man kan ju förstå varför. Clary är riktigt tuff och modig, men ibland kan hon kännas lite barnslig och naiv måste jag säga. Och alla karaktärerna har lyckosamt nog blivit tilldelade kvick och rolig humor. Jag verkligen älskar Clary och Jace-"grejen". Den tillför mycket till boken, men ibland förstår jag inte hur de tänker när de gör olika saker. Kan de inte bara vara lyckliga, liksom?

Boken är egentligen ganska förutsägbar (eller så hade jag bara för en gångs skull ett riktigt flyt och hängde med lite för bra i handlingen). T ex om (Spoiler) hur skyddsbesvärjelserna skulle stängas av, att Lynsjön var de dödligas glas/spegel och att Clary och Jace inte var syskon. (Slut på spoiler). Bokens slut gillar jag mycket och tror att det här egentligen skulle bli sista boken. Därför var det ganska fulländat, men jag är glad att det kommer 3 böcker till. Trots några brister har jag inte hjärta att ge boken mindre än full pott. Ingen bok kan ju vara helt fulländad och bristerna var ju bara småsaker. (Varför försvarar jag mig själv?)

Betyg: 
★ ★ ★ ★ ★