Jag må den leva. Jag må den leva...
Japp, idag fyller min blogg 1 år. Känns ganska konstigt att jag har haft den så länge ändå. Min blogg har nu nått ungefär 3000 sidvisningar, vilket är mer än jag någonsin trott. Är det verkligen någon som sitter och läser vad jag skriver? Verkar faktiskt så...
Sedan jag började blogga har jag hittat andra bokbloggar och kunnat få tips på böcker som jag annars aldrig skulle ha läst, vilket är väldigt roligt. Jag har också kunnat dela med mig av mina boktips och förhoppningsvis inspirerat andra till att läsa. Något man oftast inte tänker på när man skriver (i alla fall jag) är att man hela tiden utvecklar skrivandet. Nu har jag bloggat i ett år och när jag kollar tillbaka på mina första inlägg märker jag en klar skillnad.
Här har ni ett utdrag ur min första recension (på Divergent), som jag då tyckte var jättelång och var väldigt stolt över:
"Väldigt bra bok. Jag gillade karaktärerna väldigt mycket, speciellt Beatrice. Även Four gillade jag, för han var så mystisk och intressant som karaktär. Det enda negativa jag kan komma på är att själva handlingen kom igång ganska sent, för i början var det mest som en uppbyggnad för själva handlingen sedan. Och när handlingen började på riktigt var det inte så mycket kvar av boken… Men i slutet så tyckte inte att det gjorde något ändå. Det var bra att boken innehöll en massa olika genrer, som dystopi, kärlek, spänning."
Och här ett utdrag ur min senaste recension på en bok som fick 5/5 i betyg av mig (Himlen börjar här):
"Ja, vad ska man säga! Den här boken är helt underbar. Den är självfallet galet sorglig, men ändå så kan man finna lycka i den, vilket jag tycker är skickligt gjort av författaren. Boken är verkligen händelserik och var oväntat nog ganska spännande, för man fick reda på olika hemligheter om Bailey och mamman, som gjorde att man ville läsa vidare. Boken är skriven på ett fint sätt och man får många olika tankar när man läser.
Bokens språk är helt wonderful. Det är ett sådant bra flyt, trots att språket ändå är vackert och lite "tyngre". Den här boken gick väldigt snabbt att läsa, för det var verkligen ett sådant bra flyt och man vill hela tiden läsa mer, för att få veta hur det skulle gå för Lennie. Språket är väldigt unikt och boken kan locka till tårar och nästa stund skratt.
Bokens karaktärer är även de en sort för sig. Alla karaktärerna gör en så enormt glad och de är alla väldigt roliga och intressanta. Jag gillar de små "sakerna" alla gör. Som Lennies mormor som tror att en blomma hon har visar hur Lennie mår. Och Joe, som kommer med croissanter mm och verkligen är så underbart charmig. Och Lennie, som skriver små dikter och citat på lappar och gömmer lite varstans. Hur kan en författare ens komma på en sådan sak? Alla de här sakerna gör att de känns ännu mer verkliga och det känns verkligen som att man lär känna dem."
Det är ju ganska stor skillnad, vilket känns skönt, för det betyder ju att bloggandet verkligen har varit något positivt som utvecklat mitt skrivande, min tankegång om böckers handling mm och varför författaren valt att göra på ett speciellt sätt och även hur jag ser på böckers uppbyggnad mm. Det där lät ju som värsta utvärderingen i skolan...
I dagsläget har jag inga planer på att sluta blogga, men någon gång kommer det ju ske, ingen lever ju för evigt. I början av mitt bloggande skrev jag nästan bara recensioner, men idag skriver jag mer blandade inlägg, vilket var något jag ville från början, men jag hade helt enkelt ingen inspiration. Idag har jag många idéer till inlägg och jag tycker att det blir bara roligare och roligare att blogga.
Så, återigen grattis till min blogg på ettårs-dagen och tack till alla läsare som faktiskt tycks bry sig om vad jag skriver och vill läsa!
Jag har funderat på att jag kanske ska göra en facebook-sida till min blogg, så att man lättare kan se när jag uppdaterar mm. Någon som har erfarenhet kring det? T ex, är det en sida man ska göra och ser man den som skrivit (jag då) kontos namn? Jag vill inte lämna ut efternamn, så därför undrar jag. Kommentera gärna om ni har några tips!
Sedan jag började blogga har jag hittat andra bokbloggar och kunnat få tips på böcker som jag annars aldrig skulle ha läst, vilket är väldigt roligt. Jag har också kunnat dela med mig av mina boktips och förhoppningsvis inspirerat andra till att läsa. Något man oftast inte tänker på när man skriver (i alla fall jag) är att man hela tiden utvecklar skrivandet. Nu har jag bloggat i ett år och när jag kollar tillbaka på mina första inlägg märker jag en klar skillnad.
Här har ni ett utdrag ur min första recension (på Divergent), som jag då tyckte var jättelång och var väldigt stolt över:
"Väldigt bra bok. Jag gillade karaktärerna väldigt mycket, speciellt Beatrice. Även Four gillade jag, för han var så mystisk och intressant som karaktär. Det enda negativa jag kan komma på är att själva handlingen kom igång ganska sent, för i början var det mest som en uppbyggnad för själva handlingen sedan. Och när handlingen började på riktigt var det inte så mycket kvar av boken… Men i slutet så tyckte inte att det gjorde något ändå. Det var bra att boken innehöll en massa olika genrer, som dystopi, kärlek, spänning."
Och här ett utdrag ur min senaste recension på en bok som fick 5/5 i betyg av mig (Himlen börjar här):
"Ja, vad ska man säga! Den här boken är helt underbar. Den är självfallet galet sorglig, men ändå så kan man finna lycka i den, vilket jag tycker är skickligt gjort av författaren. Boken är verkligen händelserik och var oväntat nog ganska spännande, för man fick reda på olika hemligheter om Bailey och mamman, som gjorde att man ville läsa vidare. Boken är skriven på ett fint sätt och man får många olika tankar när man läser.
Bokens språk är helt wonderful. Det är ett sådant bra flyt, trots att språket ändå är vackert och lite "tyngre". Den här boken gick väldigt snabbt att läsa, för det var verkligen ett sådant bra flyt och man vill hela tiden läsa mer, för att få veta hur det skulle gå för Lennie. Språket är väldigt unikt och boken kan locka till tårar och nästa stund skratt.
Bokens karaktärer är även de en sort för sig. Alla karaktärerna gör en så enormt glad och de är alla väldigt roliga och intressanta. Jag gillar de små "sakerna" alla gör. Som Lennies mormor som tror att en blomma hon har visar hur Lennie mår. Och Joe, som kommer med croissanter mm och verkligen är så underbart charmig. Och Lennie, som skriver små dikter och citat på lappar och gömmer lite varstans. Hur kan en författare ens komma på en sådan sak? Alla de här sakerna gör att de känns ännu mer verkliga och det känns verkligen som att man lär känna dem."
Det är ju ganska stor skillnad, vilket känns skönt, för det betyder ju att bloggandet verkligen har varit något positivt som utvecklat mitt skrivande, min tankegång om böckers handling mm och varför författaren valt att göra på ett speciellt sätt och även hur jag ser på böckers uppbyggnad mm. Det där lät ju som värsta utvärderingen i skolan...
I dagsläget har jag inga planer på att sluta blogga, men någon gång kommer det ju ske, ingen lever ju för evigt. I början av mitt bloggande skrev jag nästan bara recensioner, men idag skriver jag mer blandade inlägg, vilket var något jag ville från början, men jag hade helt enkelt ingen inspiration. Idag har jag många idéer till inlägg och jag tycker att det blir bara roligare och roligare att blogga.
Så, återigen grattis till min blogg på ettårs-dagen och tack till alla läsare som faktiskt tycks bry sig om vad jag skriver och vill läsa!
* * *
Jag har funderat på att jag kanske ska göra en facebook-sida till min blogg, så att man lättare kan se när jag uppdaterar mm. Någon som har erfarenhet kring det? T ex, är det en sida man ska göra och ser man den som skrivit (jag då) kontos namn? Jag vill inte lämna ut efternamn, så därför undrar jag. Kommentera gärna om ni har några tips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)