torsdag 30 april 2015

Valborg!!!

MIdag är det ju valborgsmässoafton och jag och familjen gick en snabbis till en majbrasa. Det var inte alls skönt väder för det var kallt och blåsigt, men när elden väl var tänd blev det lite skönare, men vi gick ändå hem tidigt.

Idag lade jag upp en bokrecension och det är 2 till på gång också. Det är böcker som jag läst på e-bokstjänsten "Readly".
De kommer förhoppningsvis upp en till helgen, men annars blir det också en "månadssammanfattning" av aprils läsning imorgon. 

Ha det bra, och ha en fortsatt trevlig Valborg!



måndag 27 april 2015

Week 29 – A book everyone hated but you liked

Ja, det är klart att jag inte är den enda i hela världen som gillat en bok som alla andra hatat. Och dessutom är ju hata ett väldigt starkt uttryck och så dålig boksmak har jag faktiskt inte..! :D Lyckligtvis råkar jag faktiskt ändå ha ett ganska bra svar på denna veckas "30 days":


Den här boken läste vi som ett arbete på svenskan i skolan. Alla höll hela tiden på och klagade på hur tråkig och dålig och konstig den var, men jag förstod faktiskt inte vad felet var. Jag tyckte att boken var bra, men kanske inte bland det bästa jag läst. Dock så tycker jag att vissa karaktärer var lite konstiga och kunde göra lite konstiga saker ibland, men boken var också väldigt bra, för den innehöll mycket känslor. 

Jag vet ju egentligen inte om alla verkligen hatade boken så mycket som de faktiskt sa, för alla vet väl att det inte är direkt "statushöjande" att gilla att läsa böcker och speciellt inte att gilla ett skolarbete. Så ja, jag tror att fler faktiskt inte hatade boken, för det kröp även fram lite smått i en gruppdiskussion...

Så ja, jag tycker alltså att den här boken var bra, medan många i min klass (sa åtminstone) inte gjorde det. Så klart var det några som gillade den, men de flesta ansåg att den bara var konstig och dålig...


söndag 26 april 2015

"Den unga eliten"

Av Marie Lu

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2014 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 307 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Den unga eliten, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The young elites
Andra delar i serien: Rosensällskapet, Midnattsstjärnan
Annat:

Handling: Adelina Amouteru är en av de överlevande efter den hemska sjukdomen blodfeberns tid. Många dog, medan de överlevande barnen på olika sätt märktes av sjukdomen. Adelinas hår blev silverfärgat och hon har bara ett öga. Dessa barn kallas för malfettos och där Adelina bor anser man att dem inte bör få leva och att de inte är värda någonting. Inte ens Adelinas far gillar henne och det enda han gör är att försöka hitta krafter hos henne så att hon kan vara användbar till någonting. Det finns vissa malfettos som visat sig ha speciella krafter och de kallas för Den unga eliten. Adelina har alltid beundrat dem, men hon har sedan länge gett upp kampen om att faktiskt kunna bli en av dem. För hon har ju inga krafter. Eller?

Omdöme: Den här boken förvånade mig verkligen, för jag trodde att den skulle vara mer i samma stil som Legend, men det var den inte. För det första så utspelar den sig i dåtid och för det andra så... Den här boken känns som en dystopi, även om dystopier utspelar sig i framtiden. Den liknar enligt mig många dystopier, men det finns många skillnader. Dels så brukar huvudpersonen vara en väldigt stark tjej, men här var det inte riktigt så. En annan sak är att den här boken kändes verkligen mörk... Den var riktigt sorglig och tragisk, men också spännande. Dock så hittar jag ingen riktigt glädje i den, men det gjorde den extra bra och speciell.

Boken har ett språk som är lätt att hänga med i. Berättarrösten ändras efter varje kapitel oftast och det tycker jag är bra, för då lär man känna alla karaktärerna bra. Bokens karaktärer är annorlunda mot i andra böcker. Som jag nämnde tidigare är Adelina inte lika stark som huvudpersoner i andra dystopier. Hon har mycket hat och vrede i sig och det gör att boken och även hon känns "mörka". Jag tycker som sagt inte att de gör något, för det är enligt mig ett plus, för det måste ju vara svårt att få till den känslan.

En sak som jag reagerade starkt på är slutet. Jag visste inte då att det här ska bli en trilogi, så jag blev väldigt "arg" och förvirrad och ledsen i slutet. Nu tycker jag ändå att det var ett helt okej slut och det stack verkligen ut. Inget blev som jag hade tänkt mig det och de sista ca 80 sidorna var verkligen hemskt sorgliga och slutet var bara så konstigt..!

Sammanfattninsvis så blev jag positivt förvånad av den här väldigt annorlunda och utstickande boken. Den har ett bra, men mörkt, språk och karaktärerna är väldigt annorlunda. Även slutet var annorlunda. Jag tycker verkligen att författaren har lyckats med att skriva en bok som man inte kommer glömma.

Betyg:



torsdag 23 april 2015

Världsbokdagen 2015 (Vinnarna i Bokjuryn 2014)

Idag, den 23 april, är det världsbokdagen. Idag kl. 10 så presenterades vinnarna i Bokjuryn 2014. Det utsågs vinnare i olika kategorier och här hittar du alla vinnarna. Här är vinnarna i kategorien "Ungdomsböcker":

1. Färglös av Chris Wooding
2. Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
3. Mördarens apa av Jakob Wegelius
4. Mördaren i parken och andra skräckberättelser av Lena Ollmark
5. Pappersstäder av John Green
6. 8 saker du aldrig skulle våga av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
7. Spring så fort du kan av Sofia Nordin
9. Ett regn av bomber av Torsten Bengtsson
10. Pinsamt eller? av Mårten Melin och Helena Bergendahl

Det är bara två av de här böckerna som jag har läst och det är Nyckeln och Pappersstäder. Här är min recension på Pappersstäder. (Nyckeln har jag inte recenserat) Jag röstade inte på någon av dessa böcker och vissa har jag inte ens hört talas om. Därför så var de flesta av de här böckerna ganska oväntade att de skulle vinna. Jag vet egentligen inte vilken bok jag hade tippat som skulle vara med på listan, men kanske "Jag ger dig solen". Jag tror dock inte att de är så många ungdomar som röstar jämfört med yngre barn och därför så blir det nog lättare för en ganska okänd bok att vinna, för det krävs inte så många röster. 

* * *

Igår kväll så fick jag lite panik för jag hade nämligen ingen bok att läsa, för jag hade läst ut alla böcker. Nyligen så läste jag ut Den unga eliten och igår Tid att dö. Jag har ännu inte recenserat dem, men jag ska nog påbörja en recension idag som kanske kommer upp i helgen. 

När man röstade till bokjuryn så fick man en gratismånad på e-boks-tjänsten Readly. Jag har ännu inte startat den, men jag kanske ska göra det nu när jag inte har något att läsa. 



måndag 20 april 2015

Week 28 – Favorite title

Den här rubriken har jag funderat mycket på och nu tycker jag att jag äntligen har kommit fram till ett bra svar. Här kommer det: (Men ha inte för höga förväntningar)

Bokens titel är enligt mig väldigt viktig, för titeln kan många gånger göra så att man får upp ögonen för en bok. Jag kan egentligen inte komma på något tråkig titel som gör en mindre intresserad för en bok. Jag kollar såklart inte bara på boktiteln om jag hittar en bok. Men det är ändå titeln och omslaget som är det första av en bok som man ser och därför måste de fånga ens intresse. Nej, nu åter till det egentliga ämnet.

Jag vet inte om jag har någon klar favorittitel på en bok, men det finns så klart vissa "sorters" titlar som jag gillar mer än andra. Dels så tycker jag om korta titlar, som tex. Legend och Champion. Nu finns det ju också många böcker som har titlar med ett ord som är något ord som man oftast inte vet vad det betyder. Det är tex. Divergent, Prodigy, Delirium och Revolt. Sådana titlar gillar jag för det sticker ut mycket och just eftersom att man inte vet vad de betyder så blir man oftast nyfiken till vad boken handlar om eftersom att en sådan titel inte ger någon ledtråd. Sedan kanske man också söker på betydelsen och då kommer man ju ihåg titeln. Andra sorters titlar som jag tycker om är de med en ganska oklar betydelse och man förstår inte riktigt vad man menar. De jag syftar på är tex. Rör mig inte och Jag ger dig solen. I Rör mig inte så förstår man ju inte riktigt. Menar dem Rör mig eller Rör mig inte? Jag ger dig solen är också en titel som är lite oklar och den gav inte direkt någon ledtråd till bokens handling, men när man hade läst boken så förstod man den bra.

Om jag nu måste välja en av dessa boktitlar så blir det nog Divergent, för jag gillar som sagt korta titlar med oklar betydelse, som man inte riktigt får någon ledtråd till handlingen av och som man kanske måste söka upp. Det är också sådana titlar som kan lägga sig på minnet.



söndag 19 april 2015

"Lockwood & CO: Den viskande dödskallen"

Av Jonathan Stroud

Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2014 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 462 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 10+
Serie: Lockwood & CO, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Lockwood & CO: De whispering skull
Andra delar i serien: Den skrikande trappan, Den ihåliga vålnaden, Den flammande skuggan
Annat:

Handling: Lucy, George och Anthony är agenter på den minsta parapsykiska agenturen Lockwood & CO. De kämpar mot besökare, skuggor och andra sorters spöken. Trots att de alltid försöker så har de ofta otur med sig och saker går fel. När de får i uppdrag att bekämpa en galen doktors spöke, blir det svårare än de trott. I det här fallet har agenturen självklart inte turen med sig och det som från början var ett enkelt uppdrag blir istället till ett detektivuppdrag på liv och död när ett väldigt farligt föremål med mystiska krafter stjäls från doktorns kista. Vem var egentligen doktorn? Vad kan egentligen föremålet göra? Och hur långt ska agenterna våga gå innan de riskerar att gå samma öde till mötes som andra som har handskats med föremålet?

Omdöme: Det här är som sagt andra delen i serien. Första boken var verkligen bra och därför hade jag en del förväntningar på den här boken. Del 1 var både läskig, spännande och rolig och från början trodde jag att det bara skulle handla om att de jagade spöken, men det visade sig att de istället behövde lösa ett mysterium och hitta en "skurk". Det brukar ju vara så att del 1 är bäst men jag tycker definitivt att den här boken höll måtten mer än väl. Det var väldigt längesedan jag läste del 1 så jag kom inte ihåg så mycket, men det gjorde inget för jag förstod bra ändå. Därför så skulle jag säga att det inte gör något om man läser böckerna i "fel" ordning, för man förstår ändå.

Det som utmärker den här boken enligt mig är att den har snabba vändningar från läskigt till roligt och sådär. Boken är skriven med ett väldigt roligt språk som är lättläst, men ändå kan vara lite läskigt ibland. Det är ett bra språk igenom hela boken och det känns inte som att några sidor bara är "utfyllnad" även fast boken är ganska lång.

Boken har väldigt roliga och intressanta som alla har olika stilar och alla är väldigt roliga och ger ofta bra svar på tal. Jag vet egentligen inte vem som är min favoritkaraktär. Alla är så underbara på sina egna sätt. En "karaktär" som gjorde mycket till boken är ett spöke som agenterna har i en burk som de stal förut. Spöket börjar prata med Lucy som kan höra det och det är ofta ganska elakt. Jag tycker ändå att det har en rolig humor och attityd och den tillför mycket till boken.

Boken har en bred målgrupp och jag tror att de från 10 år till vuxna gillar den. Boken passar lika bra till killar som tjejer. Sammanfattningsvis så tycker jag att boken är bra, spännande, läskig, rolig, har en bred målgrupp, ett bra språk, bra karaktärer... Ja, det mesta är alltså bra och just nu kommer jag inte på något negativt att säga. Det måste ju betyda att boken är bra. Även fast jag inte är jätteförtjust i fantasyböcker, så tyckte jag mycket om den här boken och serien. 

Betyg:



torsdag 16 april 2015

Sjuk och sjukt svåra sudokun

Igår och idag har jag varit hemma och varit sjuk. Det är ju alltid tråkigt att vara sjuk, men jag är bara väldigt förkyld vilket dock kan vara riktigt jobbigt. Fast lite skönt är det ändå, för när jag blir frisk blir jag förhoppningsvis helt frisk. Under hela hösten och vintern har jag nämligen gått runt och varit halvförkyld hela tiden. Jag har ibland varit snorig och haft ont i halsen, men aldrig mått så dåligt att jag varit hemma från skolan. Därför har jag inte haft tid för att återhämta mig och då blir det ju som en ond cirkel som man inte kommer ur. Så, även fast det är jobbigt att vara förkyld är det ändå lite positivt, för när jag blir frisk, vilket jag hoppas jag blir snart, kommer jag nog bli helt frisk. Och helt ärligt, så har jag inte varit sjuk på jättelänge, bara några enstaka dagar i hela sjuan och det är ju riktigt skönt. Men ja, jag antar att det faktiskt var dags för mig att bli sjuk på riktigt.

Idag har jag ägnat dagen åt att läsa, tittat på TV och gjort lite läxor. Sedan har jag också både idag och igår löst sudoku i Dagens nyheter med hjälp av pappa, som också varit hemma och varit sjuk. Sudokuna var verkligen svåra och de gick seriöst inte att lösa något annat än de på lätt nivå. Lite irriterande är det. Det är ju kul om det finns lösningar! Man behövde bara gissa sig fram hela tiden och då är det ju stor risk att det blir fel. Det slutade med att jag skrev in alla siffror som var möjliga i varje ruta. Inte för att det hjälpte särskilt mycket, men jag lyckades åtminstone hitta några rätta siffror då. Ja, jag skrev ju åtminstone i varje ruta... :) Tillslut så lyckades jag som tur var med hjälp av pappa att lösa dagens sudoku på nivån svår. Då kände jag mig väldigt duktig och det var en riktig lättnad, men inte en chans att jag testar det på nivå supersvår!

Jag hoppas att jag kan gå i skolan imorgon, för det är jobbigt och missa massor av lektioner.



tisdag 14 april 2015

"Jag ger dig solen"

Av Jandy Nelson

Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2014 (Engelska & svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 380 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I'll Give You the Sun
Annat:

Handling: Noah och Jude är tvillingar, men så olika som man kan vara. Noah är tyst och lever för att måla. Han har inga vänner fram tills Brian dyker upp. Jude är Noahs raka motsats och hon surfar med killar och är aldrig hemma. Ändå är de bästa vänner. Långsamt börjar de glida ifrån varandra mer och mer. Och något hemskt inträffar och allt förändras. Noah målar inte längre och Jude har blivit en ensamvarg. De låtsas knappt om varandra tills de tvingas samman. Då förändras allt igen. 

Omdöme: Detta är en utomordentligt fantastisk bok, vilket jag också nämnde i ett tidigare inlägg. Den har allt; språk, handling, karaktärer, ett underbart omslag... Ja, omslaget är verkligen snyggt gjort och det passar så himla bra till boken. Man kan hitta saker som boken handlar om på det och det är inte så vanligt.

Boken har ett väldigt trevligt språk som är lätt att hänga med i även om det är många beskrivningar och väldigt mycket text. Bokens berättarperspektiv skiftar då och då och samtidigt blir det som nya kapitel. Eller ja, snarare delar, för berättarperspektivet skiftar inte ens 10 gånger under boken. Det tycker jag är bra, för då är det lättare att hänga med och man lär känna karaktärerna bättre. Varann del är skriven ur Noahs perspektiv från när han var 13-14 och resten ur Judes perspektiv från när hon är 16 år. Det är en genialisk idé, för då kanske Jude tex. berättar om något som hänt för några år sedan får man sedan läsa om när det hände ur Noahs perspektiv.

Bokens karaktärer är helt underbara. Från början gillade jag inte Jude, (när hon var 13), men när man läste ur hennes perspektiv gillade jag henne mycket mer. Båda huvudpersonerna har sådan skön attityd och man blir glad när man läser. (Fast inte alltid, för boken är lite sorglig då och då :D). Jag gillar de små extragrejerna med karaktärerna. Noah tänker sig hela tiden alla händelser och hur han känner sig som målningar och då står det tex. "Självporträtt: Pojke som gömmer sig inuti pojke som gömmer sig inuti pojke". Jude har också en liten "grej" och det är att hon bygger stora delar av sitt liv och hur hon ser på saker på sin farmors bibel där det tex. står "För att undvika allvarliga sjukdomar, ha alltid en lök i fickan".

Bokens handling är väl genomtänkt och jag gillar hur författaren har lyckats väva ihop alla händelser utan att det känns overkligt. Judes och Noahs liv blir verkligen helt upp och ner och man känner verkligen med dem.

Den här boken är bland det bästa jag läst och jag rekommenderar den till både tjejer och killar från tonåren. Den passar även vuxna. Boken har ett bra språk, en bra handling och bra karaktärer. Den har många små extrasaker som utmärker den och gör den utstickande och inte till en i mängden. Det är en av anledningarna till att boken får toppbetyg av mig. 

Betyg:



måndag 13 april 2015

Week 26 – A book that changed your opinion about something + Week 27 - The most surprising plot twist or ending

Den här veckan tar jag två av "frågorna" i "30 days of books" direkt. Det av anledning att jag faktiskt inte har något svar på fråga 26. Det är en ganska svår fråga att svara på, för ofta så tänker man nog inte så mycket på åsikter och sådant när man läser. Åtminstone inte jag... Jag tror också att det är mer i böcker för vuxna som det handlar om saker man kan ha mer åsikter om. Det kan nog vara för att ungdomar har kanske ännu inte åsikter om olika saker. Okej, väldigt bra resonemang här...

Nästa fråga har jag däremot ett bra svar på och det är boken "Lina + Rymden = Tobbe" av Gustav Lingmark. Här är min recension på den. Jag valde den därför att den hade verkligen en vändning i slutet och slutet var verkligen oväntat. Jag hade hört om boken innan jag läste den att den skulle ta en vändning i slutet. Därför så funderade jag lite medan jag läste på vad det kunde vara, men jag kom verkligen inte ens nära "svaret". När jag däremot läst ut den så började jag självklart att fundera på händelserna i boken och då var det egentligen inte så svårt att tänka sig att det kunde vara något liknande med vad det var. Fast då hade jag ju ändå läst boken. Jag kan dock inte berätta så mycket mer om slutet, för då förstörs hela läsupplevelsen.



"Stad av aska"

Av Cassandra Clare

Förlag: Bonnier Carlsen                         
Utgivningsår: 2008 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 492 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The mortal instruments, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: City of ashes
Andra delar i serien: Stad av skuggor, Stad av glas, Fallna änglars stad, Förlorade själars stad, Himmelska eldens stad, City of bones (Film),
Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar


Handling: Clarys liv har vänts upp och ner på en sekund. Det visar sig att hon har en bror och att hennes pappa är en av de mest eftersökta skurken i skuggvärlden. På kuppen har hon även själv blivit en del av det hela av den anledningen att hon är skuggjägare, vilket hennes mamma, som nu ligger i en magisk koma, gjort sitt bästa för att dölja för alla.


När Clary försöker gå tillbaka till sitt normala liv igen, visar det sig att det är lättare sagt än gjort, nu när hon vet att hon är skuggjägare. Och dessutom har en ond skuggjägare till far. Vad har egentligen Valentine för planer? Är de egentligen onda? Och Simon, är han kanske mer än en vän? Varför känner då Clary ett sådant motstånd till den tanken? Handlar det om Jace?

Omdöme: Det här är enligt mig en bra fortsättning på första boken i serien. Boken är spännande och flyter på från första sidan. Författaren har verklig lyckats bra med att få en att fastna i handlingen. Hon har lyckats trassla ihop allting, både i förra boken, men också nu i andra boken. Jag tycker verkligen om delen med att Clary och Jace är syskon, för det gör verkligen hela situationen ännu mer komplicerad. Delen med att Valentine är deras pappa är också bra och jag hoppas att han kommer att ändra sig vad det gäller hans onda planer.

Boken har egentligen inte ett så komplicerat språk, men det är mycket beskrivningar som kan komplicera. Sedan gör ju alla händelser att allat kompliceras och man måste ibland stanna upp och tänka ungefär "Han är syskon med henne, han är kär i den, de var vänner, han är varulv osv". Det tycker jag är bra, för då måste man verkligen engagera sig i bokens handling.

Bokens kapitel är ganska långa, men de går ändå väldigt snabbt att läsa, eftersom att texten flyter på bra och kapitlen slutar ofta med teasers.

Bokens karaktärer tycker jag verkligen om. Min favorit är Clary, för hon är så himla tuff och smart. Hon har verkligen hamnat i en jobbig situation, Jace med, men han visste åtminstone innan att han var skuggjägare. Jag tycker om hur författaren har fått Clary att verka, för när hon är med Simon är hon högljudd och pratar mycket. Hon är inte blyg då, men när hon är på institutet med Jace och alla andra blir hon plötsligt så "liten" och tyst och gör inte alls mycket väsen av sig. Det tycker jag är bra, för man förstår lite mer hur hon känner då.

Ibland tycker jag att vissa saker med alla nedomvärldare och hur många som blir det, är lite överdrivet, men det är ändå kul att läsa, när allas värld vänds upp och ner. Man känner verkligen med karaktärerna och förstår riktigt hur de känner och vad de tänker.

Den här boken uppfyllde mina förväntningar jag hade efter att ha läst första boken, men jag tycker ändå att vissa saker krånglades till lite för mycket med alla inblandade och det var lite onödigt när allt redan var så krångligt. Jag rekommenderar boken till du som är 12 eller äldre och gillar böcker i genren fantasy. Du som gillar att läsa lite svårare böcker gläds nog mer av den här boken än du som gillar okomplicerade böcker där man själv inte måste tänka efter hur allt hänger ihop. Bokens språk är enkelt, kapitlen är långa men går snabbt att läsa och bokens karaktärer är väldigt bra "gjorda".

Betyg:



söndag 12 april 2015

Läsuppdatering + Bokjuryn

Under påsklovet har faktiskt inte hunnit läsa mycket alls. Jag har läst 1 bok och är mitt i en annan. I fredags läste jag ut "Jag ger dig solen" av Jandy Nelson. Den tycker jag verkligen var superduperbraa. Jag började läsa den i början av veckan. I onsdags var sista dagen att rösta till Bokjuryn 2014 och i tisdags röstade jag. Då hade jag börjat läsa boken och jag tyckte redan om den mycket. Jag röstade inte på den, för det kändes lite "fel" att rösta på en bok man inte läst klart. Det ångrar jag helt klart nu i efterhand, men vad skulle jag ha gjort? Jag läste ut boken en dag försent... Jaja, jag röstade ändå på många andra böcker.

En bok som jag röstade på i Bokjuryn är "Lockwood och CO: Den skrikande trappan" av Jonathan Stroud. Jag röstade på den för att den var unik, spännande och väldigt roligt skriven. Just nu håller jag på att läsa andra delen i serien. Den heter "Den viskande dödskallen" och än så länge håller den definitivt måtten...

Alla de här böckerna tipsar jag starkt, för de är alla väldigt unika och roligt skrivna.

Näst på tur på läslistan ligger nog "Den unga eliten" av Marie Lu, som skrivit "Legend"-trilogin. Den verkar bra och väldigt spännande. Annars kan det hända att jag startar min gratismånad på e-boks-tjänsten Readly som man fick när man röstade i Bokjuryn. Då kommer jag nog utnyttja det till fullo och läsa mest därifrån. Efter det har jag inga böcker att läsa, just nu är det tomt med även låneböcker. Senare under veckan när jag förmodligen läst ut den boken också kommer det nog upp två recensioner. Om jag har tid blir det även ett "30 days-inlägg" imorgon. Vi får väl se hur mycket det blir i skolan såhär efter ett lov!

Jag hade ingen bild på "Lockwood och CO"...

Mitt 100:e inlägg! ❤️

Denna blogg har jag nu haft i nästan 9 månader och det här är mitt 100:e inlägg. Även fast jag fortfarande inte har så många läsare tycker jag att det är väldigt roligt att ha en blogg. Det är roligt när någon kommenterar och man får veta att någon faktiskt läser det man skriver!

Efter att jag har börjat blogga har jag blivit bättre på att skriva olika texter. I och med att jag skriver bokrecensioner efter att jag har läst ut en bok har jag också lärt mig att verkligen tänka på vad en bok handlar om, hur den är skriven och vad jag egentligen tycker om den. Det har gjort att jag blivit bättre på att analysera och sätta ord på mina känslor.

Att blogga har också inspirerat mig mycket på olika sätt. Till exempel så har jag börjat läsa många andra bokbloggar och då fått boktips, bloggartips och annan inspiration.

Så att blogga har utvecklat mig mycket och jag kommer definitivt fortsätta att skriva på den här bloggen. Jag hoppas också att ni fortsätter att läsa!

fredag 10 april 2015

Week 25 – A character who you can relate to the most

Under veckan har jag konstigt nog inte haft tid att skriva så mycket på bloggen. (Jag har haft påsklov...). Dock så har jag haft mycket tid till läsning. Jag har tänkt mig att jag ska göra ett "30 days-inlägg" varje måndag, men i måndags hanns det inte med. Därför blir det inlägget skrivet idag istället.

Den här frågan har jag grubblat mycket på utan att riktigt komma på ett bra svar. En av de svåraste frågorna i den här utmaningen. Självklart finns det karaktärer som man känner igen sig i under tiden av när man läser en bok, men det är sällan man verkligen kommer ihåg någon karaktär. Just nu kan jag åtminstone inte komma på någon karaktär som jag verkligen kände igen mig.

Jag läser ofta böcker där karaktärerna är 15-16 år, för de flesta böckerna som ändå passar mig med språk och svårighet är skrivna för en lite äldre målgrupp än 13-åringar. Ibland läser jag ju självklart böcker där karaktärer är 12-13 år, men de är ofta mer lättlästa och karaktärerna är inte beskrivna så mycket och man kommer ofta inte ihåg så speciellt mycket, för de är helt enkelt inte så speciella. Böckerna som handlar om 12-13-åringar är som sagt ofta mer lättlästa än böcker för lite äldre. Där är prioriteten mer handling och inte karaktärer, vilket gör att man sällan lär känna karaktärerna så mycket.

Så det jag ville säga med det här är att jag ofta inte kan relatera mycket till karaktärer i de böcker jag läser. Antingen så är personerna för "gamla" för att likna mig eller så är de i min ålder men boken går inte in på dem så mycket. Jag kan ju ändå känna igen mig i karaktärer från böcker, men ofta inte fullt ut. Just nu kommer jag inte på någon karaktär som jag verkligen tycker att jag liknar supermycket. Det kan nog vara svårt att se det själv också, för man tänker nog sällan på hur man är.

Visst hade det väl varit roligt att kunna svara Katniss, Tris eller någon annan riktigt stark, tuff och underbar karaktär på den här frågan, men det stämmer ändå inte, för de är också från en helt annan värld och har andra förutsättningar. Sedan är ju dessutom allt som dem gör arrangerat och genomtänkt, vilket kan göra dem ännu mer fantastiska.

Tris från "Divergent"

måndag 6 april 2015

"Huset mittemot"

Av Alex Haridi

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 365 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Huset mittemot
Annat:

Handling: "Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal."

Joel är tretton år och går i sjuan. Han bor i Uddviken som ligger mitt i ingenstans. Alla känner alla och alla i skolan vet vem Joel är. Just för att han bor mittemot huset där Jonathan bodde. En dag ser Joel än bil som parkerar utanför huset. Han blir nyfiken och det visar sig att bakom husets väggar finns en sanning han inte hade räknat med. Stämmer verkligen historien om Jonathan? Vems är bilen? Och hur farligt kan huset egentligen vara? 

Omdöme: Den här boken såg jag av en slump i en bokhandel och jag blev intresserad. När jag läste på baksidan lät det som att jag hade hittat en riktig rysare att läsa. Ni vet, en sådan där bok som man inte ens vågar läsa när det är mörkt. Men nej, det stämde inte och jag blev ganska besviken. Jag hade trott att boken skulle vara riktigt läskig, men det var den inte. Det var enbart i slutet som den var lite, lite läskig.

Annars tycker jag att boken var välskriven. Den var lättläst, men ändå ganska lång. Karaktärerna var egentligen inte så speciella, men jag tyckte ändå om både tex. Joel och Kalle, för de hade båda rolig humor mm. Jag gillade idén till boken mycket och jag tyckte också om att det inte bara handlade om Joel och det han gjorde utan den handlade om tex. Kalle och Joels syster och deras "problem". Det gjorde att man inte hann tröttna på handlingen, men istället kändes det ibland som att det blev för lite av "den riktiga" handlingen.

Det var enligt mig lite synd att det byttes berättarperson utan vidare mitt i kapitel. Man fick inte heller någon "varning" på det, utan man behövde verkligen hänga med hela tiden, vilket i och för sig var bra. Jag tycker bara att det blev lite rörigt.

Den här boken passar tjejer och killar från ca 11/12 år. Bokens början gillade jag inte, men sedan blev den bättre. Jag tycker att omslaget till boken är fint och lite "spöklikt". Boken är lättläst, spännande och läskig, fast ändå inte läskig. Handlingen var bra, men jag hade som sagt trott att boken skulle vara läskigare efter att ha läst på baksidan. 

Betyg:



fredag 3 april 2015

Månadssammanfattning: Mars 2015

Antal böcker: 4 st
"Isbarnen" av Camilla Lagerqvist
"Blandband" av Steven Camden
"Huset mittemot" av Alex Haridi

Kommentar: Den här månaden har jag inte hunnit läsa mycket alls, för det har varit mycket i skolan. Vi får hoppas att jag hinner läsa mer nu när jag har påsklov.

Antal sidor: 1247 st

Bäst  - "Minst bra":

1. Maze runner: I dödens labyrint av James Dasner
2. Isbarnen av Camilla Lagerqvist
3. Blandband av Steven Camden
4. Huset mittemot av Alex Haridi

Mest...
Överraskande: Blandband av Steven Camden
Sorglig: Huset mittemot av Alex Haridi
Spännande: Maze runner: I dödens labyrint av James Dashner

Favorit...
Karaktär: Tomas - Maze runner: I dödens labyrint
Citat: Huset mittemot av Alex Haridi

"Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal."

Det här citatet tycker jag är väldigt skrämmande och det känns så overkligt när det är skrivet som det är. Jag vet egentligen inte varför jag "tyckte om" det, men jag fastnade åtminstone för det.

onsdag 1 april 2015

April, april

Ja, idag är det alltså första april. Det är väl meningen att man ska lura någon idag, men det har jag inte gjort. Hur ska man egentligen lyckas lura någon? En rolig sak som hände var att vi i klassen skulle försöka "lura" vår lärare. Jag fattar dock inte vad det lurande med att ställa konstiga frågor på en lektion var. I alla fall, det var så vi skulle lura en lärare. Han fattade ju såklart att det var något vi gjorde när alla började ställa knäppa frågor, men alla fortsatte. Jag tycker det var lite synd, för vi skulle ha genomgång inför ett prov vi har imorgon och då gick en massa tid till spillo. Det var ändå lite roligt, för vår lärare han blev tillslut ganska frustrerad. Han blev inte arg, men man märkte att han blev lite frustrerad.

När det var ungefär 5 minuter kvar på lektionen blev vi klara och då sa han att vi skulle göra en utvärdering av ett arbete. Den fanns i ett dokument och vi hade fem minuter på oss och resten var läxa, för den här uppgiften skulle tydligen vara betygsgrundade. Det var nio frågor där man skulle skriva om egna åsikter och liknande och första frågan var "Läs igenom frågorna". Så jag gjorde det och när jag kommer till fråga 9 står det ungefär "Svara inte på fråga 2-8. Det här är ett test för att se om ni verkligen läste igenom innan ni började. April, april". Haha, det var ju ett roligt skämt och roligare hade det ju blivit om vi hade haft kanske en kvart på oss, för nu var det bara några som hann börja skriva lite innan vi slutade.

Vi förstörde skämtet lite för vår lärare när vi drog ut så mycket på tiden och man märkte hur han blev stressad när vi hela tiden gick ifrån ämnet. Förklaringen var alltså att han ville hinna med sitt skämt och det skulle hann ju inte göra om vi inte hann gå igenom allt. Så ja, vi lyckades ju faktiskt överlista vår lärare lite så att hans skämt inte blev så bra som de kunde ha blivit. Fast det var ju faktiskt ett ganska roligt skämt.

Har ni lurat någon eller blivit lurade idag?