fredag 1 september 2017

Midnattskronan

Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar 

Midnattskronan, bok nummer två i Glastronen, fantasyserien om det stenkalla lönnmördaren Celaena Sardothien skriven av amerikanska Sarah J. Maas. I slutet av Glastronen bestämmer sig Celaena på att gå med på uppdraget om att bli kungens kämpe och numera är det hennes vardag att expediera människor han vill ha ur sin väg. Men Celaena kan inte riktigt förlika sig med sitt uppdrag och spelar istället ett uppdrag som försätter både henne själv och alla hon håller nära i fara.

När hon och Chaol dessutom börjar komma varandra närmare blir det ännu värre, och när hennes senaste lönnmördaruppdrag visar sig vara en tidigare vän blir det till att ta några tuffa beslut. Samtidigt händer märkliga saker på glasslottet och Celaena fortsätter i hemlighet att ta reda på mer saker om magin och urdriket, och kommer några riktigt hotfulla sanningar på spåret. Och det visar sig att kanske är allt inte vad hon trott och kanske finns det fortfarande en chans att rädda världen. Men det är svårt att veta vem som är vän och vem som är fiende...

Kungen viftade med handen mot henne och eftermiddagssolen glimtade till i ringen av obsidian. ”Är ditt ärende uträttat?"
   Celaena sträckte ner sin behandskade hand i säcken och kastade det avhuggna huvudet åt hans håll. Ingen sa något när det motbjudande, ruttnande köttet dunsade mot marmorn. Huvudet stannade vid podiets fot med de mjölkvita ögonen stirrande upp mot den snirkliga lampkronan av glas ovanför dem.
   Dorian rätade på sig och vände bort blicken. Chaol bara stirrade på henne.
   ”Han gjorde motstånd”, sa Celaena.
s. 14

* * *

Efter Glastronen trodde jag inte att det kunde bli så bra igen, men Midnattskronan lever upp till alla förväntningar. För det är fantastisk läsning. Den är lite bredare än den tidigare boken, vilket gör den bra på ett helt annat, helt nytt sätt. Jag älskar att magi fortsätter spela en roll, och den rollen har dessutom blivit lite större nu, vilket är en fördel. Jag gillar också att relationer får en större roll, och J. Maas skriver på ett sätt som verkligen engagerar och får mig medryckt. 

Sarah J. Maas berättar dessutom sin berättelse på ett så skickligt sätt, för boken blir aldrig tråkig. Den är ständigt spännande och läsningenär beroendeframkallande. Man vill bara fortsätta läsa! Klassiskt, men ack så svårt att lyckas, så en eloge för det! Det gör ju läsningen så mycket trevligare, positivare och lättsammare. Boken är skriven på ett väldigt underhållande sätt. Även om den är främst spännande så är den även fylld av mycket humor. Man får helt enkelt lite av allt när man läser, vilket är underbart.

Det är mycket tack vare Celaena - vår fantastiska huvudperson och främsta berättare. Hon har en så himla härlig attityd och jag fullkomligt älskar henne. Hon är så fräck, så smart, så rolig och en sådan förebild. Hon är unik i sitt slag och jag är verkligen imponerad av hur väl framställd hennes karaktär är, för hon känns så äkta. Hur en kallblodig lönnmördare som visar sig ha ett större hjärta än många nu kan kännas äkta?! Som sagt - Så skickligt gjort!

Vem som berättar varierar dock ganska ofta, vilket jag skulle säga är en fördel. Bland annat så gör det handlingen ännu bredare, då man kan in på fler sidospår från både Chaols och Dorians håll. Samtidigt är det lite jobbigt, då ingenting hinner bli klart, så nu måste man vänta till nästa bok... Gaah! Chaol och Dorian är också grymma karaktärer. De är unika och helt klart ovanliga, men de känns ändå så verkliga, och att lyckas med att framställa någon så är verkligen proffsigt! 

Jag gillar också relationerna som blir djupare och viktigare i den här boken. De är alla så fina och verklighetstrogna och man blir så glad av att läsa om den. Det är en så hoppfull stämning boken igenom, bortsett från vissa små detaljer (!), och det är mycket tack vare all vänskap och all kärlek. Ta bara relationen mellan Celaena och Nehemia, eller Celaena och Chaol. Jag blir nästan avundsjuk, och det är nog det främsta beviset på att man lyckats.

Så är det ju bara bok nummer två i en serie om minst sex böcker, och det fullkomligt kryllar av cliffhangers, boken igenom. Delvis jobbigt, men samtidigt effektivt för att behålla åtminstone min näsa i boken mycket längre än vad jag egentligen borde. Det går knappt att sluta läsa, för det är ständigt så spännande att man bara måste ha mer. Slutet bär ju självfallet på den största cliffhangern av dem alla och nu måste jag bara ha nästa bok! För övrigt är alla cliffhangers välgjorda. De känns aldrig fåniga eller tillgjorda - som när det egentligen inte alls händer något spännande eller så, utan de är verkligen igenomtänkta, och det är ett stort plus! 

Midnattskronan är lyckad på alla sätt och jag fortsätter imponeras av Sarah J. Maas och jag är fortfarande så fascinerad av den värld hon byggt upp att jag knappt kan släppa boken. Alla hemska/underbara cliffhangers har också en del i det hela... Det som utmärker den här boken är den breda och engagerande handlingen, magins roll och de många fina relationer som växer fram. Tillsammans blir de sakerna en bok svår att släppa, som jag kommer minnas. 

Betyg: 
   

Författare: Sarah J. Maas
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 (original: 2013) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 416 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Glastronen, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Crown of Midnight
Andra delar i serien: Glastronen, Eldens arvtagareSkuggornas drottning, Empire of Storms, Tower of Dawn, *Untitled*
Annat: 

Länkar: 
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-boksformat finns på Adlibris och Bokus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)