”Glädjen och lättnaden här hemma var rätt stor när de antog manuset” - Intervju med Elin Säfström

Förra året debuterade Elin Säfström med En väktares bekännelser, en humoristisk fantasyroman med fokus på nordisk folktro. Nu är hon tillbaka med den fristående fortsättningen Visheten vaknar. Här kan du läsa min recension av boken och här är en intervju med författaren själv, Elin Säfström:

Beskriv Visheten vaknar med en mening!
En trollspäckad saga om en vanlig tonåring och hennes något ovanliga vardag.

Vad är det bästa med att vara författare?
Att jag har en någorlunda rumsren ursäkt för att hämningslöst frossa i mina egenhändigt ihopdiktade fantasivärldar.

Var hämtar du inspiration till ditt skrivande?
Ofta från tv-serier eller filmer. En väktares bekännelser är exempelvis inspirerad av serien The Grim – som jag förresten inte ens tyckte något vidare om.

Vad var det svåraste med att skriva Visheten vaknar?
Att få sista fjärdedelen att gå ihop och att där försöka trycka in ”mer spänning”, enligt ordagrann instruktion från min förläggare.

Hur lång tid tog det att skriva boken och hur gick processen till?

Från början till slut tog det ca ett år. Jag började så smått medan jag fortfarande var i redigeringsprocessen med En väktares bekännelser, men det var väldigt svårt att fokusera på ett nytt manus när det gamla fortfarande var i gungning. Då utgivningen var ett faktum kunde jag äntligen börja jobba på allvar med Visheten vaknar. När jag till slut fick ihop ett råmanus, skickade jag in det till förlaget, som sedan fick ta ställning till om de ö.h.t. ville ge ut det – jag hade alltså inte skrivit kontrakt på boken, utan det fanns mer en ömsesidig förhoppning från min och förlagets sida om att det skulle bli en fortsättning på En väktares bekännelser. Glädjen och lättnaden här hemma var rätt stor när de antog manuset. Sedan började det riktigt jobbiga: Att tillsammans med mina två redaktörer stöta och blöta texten så att den till slut blev någotsånär sammanhängande och i slutändan inte hälften så klumpig som den var när jag lämnade in mitt råmanus. Jag har lärt mig att man som relativt nybakad författare är helt hjälplös utan uppbackning av erfarna proffs.

Dina böcker innehåller en unik mix av vardag, humor, folktro och fantasy. Hur får du allt att gå ihop?

Genom att jag själv vill ha lite av varje, både när jag läser och när jag skriver, tror jag. Det overkliga och suggestiva är helt meningslöst utan ett rejält stänk kontrasterande vardag. Och det känns som om hela upplägget med tomtar och troll är så vansinnigt att man nästan måste skämta lite om det för att man på något plan ska kunna acceptera det absurda. Det blir som ett kontrakt med läsaren: ”Både du och jag vet att allt det här är helt galet, men det är skrivet med lite humor och distans, så det kan vi förhoppningsvis köpa.”

Vad är ditt bästa skrivtips?

Elin Säfström
Foto: Ola Kjelbye

Jag säger som Elisabeth Östnäs (som skrivit den utmärkta trilogin Sagan om Turid): Skriv varje dag och hela tiden. Man måste ha en jädrans massa skrivmil under västen för att det till slut ska resultera i något läsbart – eller rentav läsvärt. Så vänta inte på att inspirationen ska infinna sig eller att någon fulländad idé ska spontanuppstå ur tomma intet. Skriv bara.

Ett grymt boktips för ungdomar?
Okej, jag vet att det här är överflödigt, men jag vill ändå nämna det för fullständighets skull: Harry Potter. Det var de böckerna som fick mig att vilja börja skriva en gång i världen. Med det sagt så vill jag rekommendera The Dark Tower-serien av Stephen King och allt som Christina Lindström skrivit.

Hur ser dina framtida skrivplaner ut? Det blir väl en uppföljare?!
Jag håller på att skriva en del tre och jag vet att förlaget gärna ger ut den – ifall den blir tillräckligt bra. Så det får jag se till att den blir. No pressure, liksom.