Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar
Aldrig ensamma är andra boken i trilogin om Systemet. Bokserien ges ut av Annorlunda förlag, vars grundare är författaren själv - Anna Jakobsson Lund. Efter det tvära avslutet i boken innan, Tredje principen, kastas man återigen rakt in i handlingen. Man får följa Ava, Levi och Leymah, som efter tidigare prövningar nu håller ihop i sin kamp mot Systemet. Även fast Lo räddats kvarstår problem, då det visar sig att experiment utförts på henne. Levi börjar ge upp hoppet om att någon gång bli igenkänd av sin egen syster.
Samtidigt tar Ava risk efter risk i motståndet, och tvingas göra svåra val och stora uppoffringar för det hon tror på. Men var borde gränsen egentligen gå? Och det visar sig tillslut att det är någon som är dem på spåret och den personen tvekar inte till att skada dem. Men i en värld där alla har något att dölja är det svårt att veta vem den skyldige är och när sanningen väl är ute kanske den redan har vunnit.
””Effektivitet. Strävan. Likriktning. I mer än tvåhundra år har det varit Systemets ledord. Vi har byggt ordning ur kaos på det sätt som våra grundare ville.” En skarp vissling rar igång applåderna igen, men David fortsätter. ”Nu hotas vår trygghet inifrån. I Partiet, bland de högklassade, finns människor som inte drar sig för att prata om frihet. Som inte förstår att ordning byggde Systemet, och ordning upprätthåller det.”
Någon stöter till Ava på axeln. Folk ler och nickar runt henne.
”Men vi ska ta makten”, säger David. ”Ormtjusarna i Partiet kommer att ångra att de gick emot oss. Och ormarna.” Han visar tänderna i ett djuriskt leende. De mörka ögonen glimmar. ”Ormarna kommer vi att utrota.”
Rummet fylls av vilt jubel.”
s. 37
Någon stöter till Ava på axeln. Folk ler och nickar runt henne.
”Men vi ska ta makten”, säger David. ”Ormtjusarna i Partiet kommer att ångra att de gick emot oss. Och ormarna.” Han visar tänderna i ett djuriskt leende. De mörka ögonen glimmar. ”Ormarna kommer vi att utrota.”
Rummet fylls av vilt jubel.”
s. 37
* * *
Den här recensionen är egentligen inte rättvis alls mot den här boken, och det beror på att det var alldeles för längesedan jag läste första boken i serien. Kanske precis två år sedan, närmare bestämt. Och det är på tok för lång tid för vilken bokserie som helst, men kanske är det ändå snäppet värre här. För när jag kommer tillbaka in i Systemet känner jag mig precis lika vilsen som när jag öppnade första boken. Kanske finns det en tanke med att hela serien gavs ut ganska snabbt...
Men om det nu är så tycker jag det är lite synd, för en serie ska ju kunna läsas med lite uppehåll mellan böckerna utan att man tappar allt. Här fungerar det dock inte, men vad det beror på är svårt att säga. Ganska är det helt enkelt en för informativ text och för mycket fakta och karaktärer och lojaliteter hit och dit att det faktiskt inte går och inte är intressant att lägga allt på minnet. För det jag känner när jag läser är att jag faktiskt inte är riktigt intresserad av att förstå, för det blir lite för "formellt" alltsammans.
Och det är det jag har att säga om språket. Det är ganska tråkigt och väldigt mycket information och förklaringar, och de där målande beskrivningarna som engagerar mig som läsare finns det dåligt om. Det gör att jag inte kan ta in något, för det är helt enkelt fel typ av språk för mig. Men kanske är det perfekt för någon annan, så låt inte det avskräcka dig!
Jag gillar handlingen, vilket dels har att göra med att det är en svensk bok, och de flesta dystopier jag läst är amerikanska. Och jag älskar trilogin om Systemet lite grann, för den är svensk och det gör den speciell. Jag gillar dock allra mest att den känns nytänkande i jämförelse med den "klassiska" dystopin. Den känns lite modernare och alldagligare, utan att bli tråkig, och det är ganska lätt att känna igen sig och känna sig mer nära än i andra dystopier, vilket är ett stort plus.
Det här är en sådan där bok där det inte är så viktigt huruvida man gillar karaktärerna eller inte, och jag tycker att det är väldigt skickligt av en författare att skapa en sådan bok. För i vissa böcker är det kört om man inte klickar med huvudpersonerna, men här kan man ändå njuta av berättelsen, utan att vara bästa kompis med alla. För jag tycker sådär om karaktärerna, utan att det är något problem.
Jag tycker att karaktärerna är proffsigt gjorda och de är alla väldigt intressanta och välutvecklade både i sin bakgrund och sina relationer. Samtidigt känns det inte riktigt som att man kommer någon karaktär nära. Men det är nog inte så lätt när någon jobbar som dubbelagent och en annan är en före detta missbrukare. Det blir mest så att dessa saker blir deras identiteter, och så mycket utrymme finns inte kvar för några personligheter då.
Aldrig ensamma är kanske en fantastisk bok egentligen, så ta inte mina ord på för stort allvar. För det var alldeles för länge jag läste boken innan, så det här var som att introduceras till hela världen på nytt. Om man måste läsa nästa bok inom några månader för att få en bra upplevelse kanske det dock är något som är tokigt, eller så är det helt enkelt jag och boken som klickade dåligt. Jag gillar karaktärerna, men lär inte riktigt känna dem, och språket är för formellt och tråkigt. Men det finns något unikt med boken som jag gillar!
Men om det nu är så tycker jag det är lite synd, för en serie ska ju kunna läsas med lite uppehåll mellan böckerna utan att man tappar allt. Här fungerar det dock inte, men vad det beror på är svårt att säga. Ganska är det helt enkelt en för informativ text och för mycket fakta och karaktärer och lojaliteter hit och dit att det faktiskt inte går och inte är intressant att lägga allt på minnet. För det jag känner när jag läser är att jag faktiskt inte är riktigt intresserad av att förstå, för det blir lite för "formellt" alltsammans.
Och det är det jag har att säga om språket. Det är ganska tråkigt och väldigt mycket information och förklaringar, och de där målande beskrivningarna som engagerar mig som läsare finns det dåligt om. Det gör att jag inte kan ta in något, för det är helt enkelt fel typ av språk för mig. Men kanske är det perfekt för någon annan, så låt inte det avskräcka dig!
Jag gillar handlingen, vilket dels har att göra med att det är en svensk bok, och de flesta dystopier jag läst är amerikanska. Och jag älskar trilogin om Systemet lite grann, för den är svensk och det gör den speciell. Jag gillar dock allra mest att den känns nytänkande i jämförelse med den "klassiska" dystopin. Den känns lite modernare och alldagligare, utan att bli tråkig, och det är ganska lätt att känna igen sig och känna sig mer nära än i andra dystopier, vilket är ett stort plus.
Det här är en sådan där bok där det inte är så viktigt huruvida man gillar karaktärerna eller inte, och jag tycker att det är väldigt skickligt av en författare att skapa en sådan bok. För i vissa böcker är det kört om man inte klickar med huvudpersonerna, men här kan man ändå njuta av berättelsen, utan att vara bästa kompis med alla. För jag tycker sådär om karaktärerna, utan att det är något problem.
Jag tycker att karaktärerna är proffsigt gjorda och de är alla väldigt intressanta och välutvecklade både i sin bakgrund och sina relationer. Samtidigt känns det inte riktigt som att man kommer någon karaktär nära. Men det är nog inte så lätt när någon jobbar som dubbelagent och en annan är en före detta missbrukare. Det blir mest så att dessa saker blir deras identiteter, och så mycket utrymme finns inte kvar för några personligheter då.
Aldrig ensamma är kanske en fantastisk bok egentligen, så ta inte mina ord på för stort allvar. För det var alldeles för länge jag läste boken innan, så det här var som att introduceras till hela världen på nytt. Om man måste läsa nästa bok inom några månader för att få en bra upplevelse kanske det dock är något som är tokigt, eller så är det helt enkelt jag och boken som klickade dåligt. Jag gillar karaktärerna, men lär inte riktigt känna dem, och språket är för formellt och tråkigt. Men det finns något unikt med boken som jag gillar!
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Anna Jakobsson Lund
Förlag: Annorlunda förlag
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 361 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Systemet, Del 2
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Aldrig ensamma
Andra delar i serien: Tredje principen, Enda vägen
Annat:
Länkar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)