6 juli 2017

Flickan på hotellet

Flickan på hotellet är första boken i trilogin om sextonåriga Alex Skarp, skriven av den tidigare kriminalreportern Katarina Wennstam. När en tjej i Alex ålder hittas strypt på ett hotellrum inte långt ifrån Alex eget hem kan hon inte låta bli att börja nysta i fallet. Tjejens död påverkar Alex och tillsammans med kompisarna Bianca och Charlie börjar hon komma sanningen på spåret.

Bianca lyckas få fram mängder av information på sociala medier och det tar inte lång tid innan Alex själv tvingas söka jobb på hotellet där tjejen dog, för att de ska kunna ta sin utredning vidare. Vännerna får fram ny information lika snabbt som polisen, men samtidigt gnager en rädsla i Alex. För de har nått oväntad framgång och kommit mördaren farligt nära... Och är vad de gör egentligen okej, eller är det dags att lämna över fallet åt polisen? 

""Här", sa hon plötsligt och höll upp en bild. "Hon är det".
[...]
   "Olivia Fridh. Hennes klasskompis Lea har precis publicerat en bild på henne och taggat henne. Läs här: 'RIP, min bästa Olivia. Hur är det möjligt??? Jag saknar dig redan. Himlen har fått en ny ängel.'"
   Jag tittade på texten under Instagrambilden. Andra hade redan fyllt på med symboler, brustna hjärtan och tårar. Var hon död? Det kändes helt bisarrt, helt... ja, faktiskt omöjligt att förstå. Hon såg så levande ut.
   Olivia Fridh.
   Jag satte mig ner på Biancas obäddade säng. Vi tittade på varandra. Ruset från alldeles nyss, då vi hade drivits framåt av viljan att få veta mer var som bortblåst. Kvar fanns bara en unken känsla av äckel. Det var på riktigt. Hon var död. Sjutton år, och redan borta.
   Jag ville bara gråta. Över en tjej jag aldrig träffat, aldrig känt."
s. 42

* * *

Inte ens tio sidor in i boken visar Katarina Wennstam sitt utmärkta författarskap. Hon planterar det första frågetecknet, och det innan mordet ens har skett, och lyckas på så sätt få mig på kroken direkt. Sedan väntar jag bara på att få veta mer om Bianca och varför hon inte går i skolan, trots att det egentligen inte har så stor betydelse för boken. Men direkt när den frågan kommer upp börjar jag söka efter svaret och sidorna flyger förbi och jag kan inte lägga ifrån mig boken.

Sedan har Wennstam min fulla uppmärksamhet under resten av boken. Det är inte så att man kastas in i handlingen, utan tvärtom om börjar boken ganska lugnt och mordet kommer upp först senare. Men trots det, enbart tack vare en obetydlig kommentar på sida sex, är jag fast redan från början. Det är unikt och jag imponeras av sättet det görs på, för det vanlig är annars en seg inledning alternativt en abrupt början, men här bevisas det att inget av det är det optimala. 

Det första som händer är att Alex Skarp och de övriga tjejerna på hennes gymnasieskola kallas till aulan där en mycket korkad (förlåt, men ja) rektor förklarar för dem att de kanske skulle tänka lite mer på vilka kläder de har på sig, i och med ett problem kring sexuella trakasserier på skolan. Wennstam gör där både sin och Alexs ståndpunkt tydlig och den här alltid aktuella frågan löper sedan parallellt med resten av bokens handling.

Jag tycker om det inslaget, för det spelar en viktig roll i boken utan att ta över helt, och det är utmärkande. Det är inte bara kallblodigt mord och brutala mördare, utan samhällsaktuella frågor tas upp och handlingen känns därför modern. Saker som internet och hur lätt det är att dölja sin identitet och faran med att träffa människor där tas också upp som viktiga saker, vilket jag också gillar. Även sociala medier spelar en stor roll i Alex och hennes vänners utredning, och det blir tydligt hur mycket man kan få reda på där, vilket är bra och intressant. Det gör att boken känns modern och aktuell och som viktig läsning, helt enkelt. 

Boken är i grunden en deckare och en skickligt skriven sådan. Takten är bra och trovärdig och boken är ständigt spännande, då Alex och de andra får nya ledtrådar och uppslag hela tiden. Alla ledtrådar känns även väldigt trovärdiga och genomtänkta. Vad jag dock saknar är att själv få delta. Man har inte en chans att själv vara med och lista ut vem mördaren är, då det inte finns någon bakgrund som möjliggör det. Det gör läsningen ganska passiv, men det fungerar ändå. 

För det är en på många sätt unik bok. Sociala medier spelar en stor roll i ungdomarnas mordutredning och den känns unik och nytänkande på flera sätt, i och med de moderna och aktuella inslagen. Liksom många andra deckare är lite fokus även på helt andra saker, såsom relationer, och mixen blir bra. Jag förundras dock över hur så mycket ryms på de dryga 250 sidorna. Boken kunde gått varit 100 sidor längre, även om det inte riktigt kändes knappt nu, utan jag skulle bara vilja ha... mer. Mer detaljer, mer spänning!

För språket är ganska enkelt och alldagligt. Det är inte så detaljrikt och ganska tråkigt egentligen, men det gör inte så mycket när boken är så händelserik och drivande. Språket spelar mindre roll, helt enkelt, och ett simpelt språk gör boken lättläst, vilket är skönt och passande. Men trots ett ganska enkelt språk blir jag flera gånger berörd och påverkad, för ämnet en ung, mördad tjej väcker känslor, inte bara hos Alex, utan även hos mig.

Att Alex blir så berörd och påverkad av mordet gillar jag. Hon är inte bara en kallblodig, okänslig hobby-detektiv, utan hon är en riktig människa med riktiga känslor. Det är något som andra deckarförfattare ofta tycks glömma bort, men det misstaget görs inte här. Det är inte bara en rå deckare. Tvärtom blir boken aldrig riktigt obehaglig eller läskig, utan bara på distans. Det är ganska skönt som omväxling från andra riktigt brutala deckare och jag gillar den lite vågade, och nytänkande idén.

Något annat som gör Flickan på hotellet unik är rättssystemets roll. Perspektiv ges på hur Sveriges rättssystem fungerar och det ifrågasätts och ses med tvekan på, vilket är väldigt intressant och lärorikt. Det ger även en trovärdig och verklighetstrogen bild när mördaren inte bara döms och fängslas, utan det är annat som först ska till för att det ska lyckas. Wennstam tar inte den enkla vägen ut och säger "och så levde de lyckliga i alla sina dar", utan hon drar fallet till sin spets, just som i verkligheten och det är proffsigt och ovanligt. 

Lite små oklarheter smyger sig dock in mellan varven. Boken känns delvis ogenomtänkt och det är som att vissa saker hade behövt läsas om ytterligare en gång, för att korrigeras så att de stämmer med boken i övrigt. Men det är bara detaljer! Något jag dock reagerade starkt på är trovärdigheten i Alex relation med en person i slutet. Den känns ganska overklig och krystad. Som att det behövdes något sådant och det bara fick "slängas in". Det kunde ha gjorts snyggare, för nu känns det inte så verkligt. Detaljer, som sagt, bara detaljer.

Flickan på hotellet är unik och nytänkande på många sätt. Det är en modern deckare med aktuella frågor satta i intressanta perspektiv och den är på många sätt vågad. Det är en deckare, men inte en stereotyp sådan. Wennstam låter Alex ifrågasätta kvinnosyn och Sveriges rättssystem och framställer henne som människa och inte en kallblodig detektiv, och det är välbehövligt i genren. Boken är verklighetstrogen och det är lätt att känna igen sig i den aktuella samhällssituationen, som man får intressanta, nya och vågade perspektiv på.

Betyg: 
    

Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 255 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Alex Skarp, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Flickan på hotellet
Andra delar i serien: *Untitled*, *Untitled*
Annat: -

Länkar:
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON

Boken i E-boksformat finns på Adlibris och Bokus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie