21 juni 2017

"Ni kommer sakna mig"

Av Moa Herngren

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 304 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Ni kommer sakna mig
Annat: 

Handling: Jag är sjutton år. Det har gåttt mindre än 24 timmar sen jag bestämde mig för att bli vuxen och jag är redan kriminell. Nu är jag på rymmen från polisen i skogen. 

När mamma åker till Dalarna med sin nya kärlek och pappa flyger till Mallorca med sin nya familj blir My ensam kvar i stan på sommarlovet. Båda föräldrarna tror att My är med den andra. Istället för att avslöja misstaget bestämmer hon sig för att dra och klara sig på egen hand. Om hon inte är önskvärd så ska de slippa henne.

Det blir startskottet på några turbulenta månader där My får lära sig allt om att överleva utan jobb och utan pengar. Hon bryter sig in i huset hon bodde i som liten i ett desperat försök att hitta tillbaka till en tryggare tillvaro. Hon bosätter sig i ett läger i skogen, befolkat av människor som vill leva utanför samhället, hamnar i händerna på knarklangare och andra som vet att utnyttja unga utsatta tjejer - men aldrig någonsin ser hon sig själv som ett offer.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Det största problemet är My. Vi kommer verkligen inte överens och jag kan inte känna igen mig i henne på något plan och vi delar inga värderingar eller någonting. Och om man inte kommer överens med den person en bok kretsar kring från början till slut, är det väldigt svårt att fatta tycke för den boken. Och det är synd, för det är egentligen en väldigt intressant och viktig bok, som jag faktiskt tror är riktigt nyttig att läsa och fundera kring.

För budskapet är bra. Det är inget jag läst om tidigare och det gör boken extra viktig - den har något unikt och viktigt att berätta. Boken handlar om att hamna i fel kretsar och desperationen som kan leda dit, och jag tror att det är viktigt att förstå hur det kan ske. Tidigare förstod jag inte hur sådant skedde, men Moa Herngren har gett mig en förståelse för hur det kan gå till och det är riktigt imponerande när en bok lyckas med något sånt. 

Men ett välformulerat budskap räcker inte långt. Det är en väldigt seg och deppig bok och jag har svårt att leva mig in i världen, trots att My befinner sig i dagens Sverige. Boken känns delvis overklig och tidsperspektivet är ganska luddigt. Ibland tycks de ha gått overkligt lång tid, men sedan är det som att det bara är en natt emellan. Handlingen är intressant, men väldigt overklig och för drastisk. My har ofta lite för mycket tur och otur och det stör.

Även om inslagen med saker som de utstötta i samhället i skogen och alla andra My möter är intressanta, är de inte helt verkliga på sättet de framförs. Och att My om och om igen träffar en viss person och råkar skapa drama hos "de utstötta" nästan direkt är inte heller så realistiskt och det gör att en bok som ska kännas väldigt jordnära snabbt svävar iväg, uppåt. Och där går lite av budskapet i kras. Men boken är ändå intressant, unik och viktig. 

Jag har svårt för språket, då det är segt och svårläst på något sätt, trots att det är så enkelt. My som berättare gör boken väldigt deppig, för hon är så himla anti. En bok om det här ämnet kanske inte ska vara ljus och eufori, men jag klarar inte av den ständiga "Ååh, det är så synd om mig"-känslan som My genomsyrar boken med. Visst, det är synd om henne, men hon tar många korkade beslut, trots att hon kunde gjort på helt andra saker. 

En sådan här bok behöver ingen deppig huvudperson, för då kan den inte leda till något. Istället behövs en positiv person som kan ge hopp till andra som befinner sig i liknande situationer. Samhällets mörka sidor får vi ändå se så mycket av, och en bra twist sådär efter halva boken hade varit att My klarade sig galant i sitt nya liv. Nu bor hon på ett vandrarhem med en skum föreståndare och sjunger på gatan, utan något som helst syfte. 

Det jag saknar allra mest i Ni kommer sakna mig är just det - glädje och lite hoppfullhet. Slutet är ju inte bara mörker, men det är alltför klassiskt för att bli ihågkommet och därför kommer jag inte minnas den här boken som något annat är en anti, självupptagen tonårings berättelse om sitt deppiga liv som ju trots allt slutade bra. Det är en alltför förutsägbar bok när allt kommer omkring. Det hade behövts något mer nytänkande, även om idén är god. 

Ni kommer sakna mig bygger på en intressant idé kring ett viktigt budskap. Jag lär mig något och får en tankeställare, men läsupplevelsen är inte positiv. Det är en alltför mörk och deppig bok och redan från sida ett är jag och My oense, och sedan går det bara utför. Även om boken är intressant och viktig är den alltför overklig och istället för att kännas nära blir den avlägsen och märklig. En god idé hade behövt mer glädje, hopp och unika drag. 

Betyg: 
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie