8 juni 2017

"Chloe Snows dagbok: Mitt värsta år"

Av Emma Chastain

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2017/2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 315 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 14-18
Serie: ?
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Chloe Snow
Annat: 

Handling: Fjortonåriga Chloe Snow står inför det läskigaste året i sitt liv. Hon har precis börjat high school, hennes mamma har fått för sig att flytta till Mexiko, och hennes största informationskälla till hur killar egentligen funkar är Google. 

Men hon får snart mycket värre saker än så att oroa sig för. Det visar sig att hennes nya flirt, Mac, redan har en flickvän: superpopulära Sienna som är så snygg att hon inte ens behöver eyeliner. Så när deras flirt läcker ut är katastrofen ett faktum, och hennes mamma som brukar ge så bra råd verkar inte kunna prata om annat än den heta mexikanska tjurfäktaren hon träffat. Om inte Chloe på egen hand lyckas stoppa den här utvecklingen, kommer det här året garanterat att bli det värsta någonsin.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Tänk er Dagbok för alla mina fans. Lägg till några år på målgruppen, samt några år på karaktärerna. Byt ut Greg - en pojke som har en tendens att hamna i trubbel - mot en tjej även hon med vissa tendenser att röra till sitt liv. Byt ut den klumpige, töntige kompisen Greg drar runt på till en religiös tjej som använder stor bokstav och skiljetecken i sms. Och där, mina vänner, har ni Chloe Snows dagbok. Så mycket mer är det faktiskt inte. 

Men det räcker. "Dagboks-böcker" börjar ju bli ett slitet tema, men jag tilltalas av Chloe Snows dagbok, då den riktar sig till äldre läsare, är extremt härlig i och med en klockren berättarröst och ger hopp kring att allt löser sig, oberoende av hur hopplös en situation är. För det är verkligen ett lyckopiller i bokformat och trots/enbart tack vare en stereotyp huvudperson, ett slitet tema och förutsägbara händelser blir jag för en stund förtrollad. 

Lite så känns det. Sanningen är att det är en tråkig, vanlig, platt och simpel bok, men jag blir så fascinerad och uppslukad av berättelsen om Chloes liv ändå. Jag älskar High school-temat, teatergruppen, kören... Ja, allt! Allt förutom dessa evinnerliga fester och all denna alkohol, för någon måtta på slitenhet får det väl vara. Fast det är högst personligt - jag bara avskyr att läsa om sådant! Det är en högst ordinär bok, men språket gör den unik.

Dagbokskonceptet är intressant. Boken utspelar sig ganska precis under ett års tid (observera - ingen dag utelämnas!) och det är alltifrån meningskorta noteringar till flera sidor av noggranna utläggningar om händelser. Det fungerar, även om det i slutändan blir lite jobbigt och trist att läsa så här. Men det jag älskar med dagbokskonceptet är hur personlig och äkta det gör boken. Det är inte Emma Chastain, utan Chloe Snow som är berättaren. 

Och Chloe, alltså. Hon är en stereotyp fjorton-(senare femton)-åring och det är ju ganska tråkigt och fegt av författaren. Fast samtidigt gillar jag det. För Chloe är så äkta och verklig och det är så lätt att känna igen sig i henne, vilket gör läsningen rolig. Visst, hon är ingen vidare förebild. Hon älskar böcker, men behåller det sig för själv för sin popularitets skull, men helt ärligt kan man ju ibland få nog av de fantastiska, modiga förebilderna. 

Då behövs sådana som Chloe. Äkta, vanliga tonåringar. Chloe har inget glamoröst liv och hennes dagbok är den nakna sanningen om ett tonårsliv och jag kan inte låta bli att tycka om det. Man känner aldrig att något är för bra för att vara sant, och boken är realistisk och alldaglig, men det är också det som gör att den tilltalar mig och det gör den även till viss del unik. Ibland är det simpla och självklara faktiskt även det bästa och här är ett av de fallen. 

Chloe är en underbar berättarröst. Okej, hon är delvis ytlig och gör allt för att passa in, men hon har även andra sidor. Hon skriver så äkta och roligt och hon får mig att skratta. Hon gör mig även rörd till tårar och jag rycks med i hennes livshistoria på ett sätt jag inte var beredd på. Något som dock stör mig är alla stavfel. Det är en dåligt korrekturläst bok. Och ibland tappar Chastain den röda tråden och boken känns inte helt genomtänkt och välskriven. 

Okej, så Emma Chastain har lyckats bra med sin framställning av en alldaglig, urhärlig, ytlig, vanlig men ändå ovanlig high school-tjej. Det är en ganska platt och tråkig bok, men det som lyfter den är äktheten och den höga igenkänningsfaktorn. Något annat som lyfter den är slutet. För slutet har ett budskap. Jag ville länge att Chloe skulle få X och när det inte blev så blev jag lite besviken, fast sedan insåg jag att det här var det rätta. Det var djupt och fint!

Chloe Snows dagbok: Mitt värsta år är en ordinär historia om livet som tonåring första året på high school. Men det är också det som gör att den sticker ut. Det är ingen djup historia jag kommer bära med mig livet ut, utan det är bara den simpla, nakna versionen av ett tonårsliv, och jag älskar det! Det är så lätt att känna igen sig och jag älskar Chloe som berättarröst. Dagbokskonceptet fungerar och i i sin enkelhet är det en unik och utmärkt bok! 

Betyg: 
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Kul att du vill kommentera på min blogg. Kommentera gärna om du har några boktips, bloggtips eller något helt annat på hjärtat! Alla kommentarer är lika roliga att få. Jag svarar på allt!
//Lexie