söndag 5 mars 2017

"Om du såg mig nu"

Av Sofia Nordin

Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 181 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: En sekund i taget, Del 4
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Om du såg mig nu
Andra delar i serien: En sekund i taget, Spring så fort du kan, Som om jag vore fantastisk
Annat: Alla böcker är fristående

Handling: Vad kan jag säga? 
Det var skolfest. Alla dog.

Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas.
Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel?

Bara precis allt.

Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.


En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Egentligen är det här faktiskt inte så illa. Det är bara det att den här sortens bok inte riktigt passar mig. Mina förväntningar på Om du såg mig nu var därför låga, vilket ledde till att boken blev en positiv överraskning. Faktum är att det dessutom är en av seriens bästa böcker. Den rymmer så mycket på sina inte ens 200 sidor, och den är skickligt skriven, och kan nog ses som riktigt bra av de som inte läst de amerikanska bästsäljarna.

Även om det är seriens förmodligen bästa bok saknar jag något. Jag väntar mig hela tiden något mer, men det kommer ingenting. Visst, det är ett postapokalyptiskt samhälle, men det spelar egentligen ingen roll. Jag hoppas hela tiden att något ska hända med det, men det gör det inte. Allt bara är och inget som förändrar något händer. Budskapet är ändå fint och viktigt, men boken är tråkig och inte ensam i sitt slag, trots postapokalypsen.

Språket är bra och passar boken, men jag uppskattar det ändå inte riktigt. Det är platt och tråkigt och känns inte levande alls. Samtidigt flyter boken på snabbt, vilket också kan vara tacksamt ibland. Lite mer djup och känsla i språket skulle dock inte skada, men samtidigt tror jag andra tilltalas av enkelheten, och att det finns djupa och viktiga böcker på under 200 sidor är ju faktiskt bra. Men boken hade kunnat bli så mycket mer med ett annat språk. 

Karaktärerna är en stor del av boken, och även en stor del av budskapet. Därför blir det jobbigt när jag inte gillar dem. Det beror dels på språket, som inte ger mycket utrymme till att lära känna dem (bortsett från Esmael) på djupet. Karaktärerna känns även ganska stereotypa, vilket faktiskt gör mig lite besviken. Relationerna är tråkiga och overkliga, men samtidigt gillar jag all igenkänning Nordin skapar. Det är lätt att relatera, vilket är bra. 

Om du såg mig nu hade alla förutsättningar för att bli en dystopisk bästsäljare, men Sofia Nordin valde en helt annan väg. Budskapet är viktigt och fint, men jag saknar spänning och något som för handlingen framåt. Språket är platt och tråkigt, men samtidigt lättläst och passande för den typ av bok Nordin velat skriva. Boken är inget för mig, men den är skickligt skriven sett till dem Nordin vill nå fram till och därför kan jag inte döma den för hårt. 

Betyg: 
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)