måndag 31 oktober 2016

Höstlovsläsning

Idag börjar för min del höstlovet. Det ska verkligen bli skönt med en paus från skolan, men det lär bli mycket skolarbete ändå... Direkt efter lovet har jag en redovisning i spanska, och vi har även ett stort SO-arbete, som ska resultera i någon form av film, så där bör jag nog också lägga lite energi. Men förutom det är jag helt ledig!


Jag har helt ärligt ingenting planerat, men det är faktiskt riktigt skönt. Det behövs ju tid för att bara vila och... ja, läsa. Höstlov eller läslov? Det är ju så att man brukar kalla lovet numera. Då passar det ju bra att läsa och nu tänkte jag berätta lite om de böcker jag planerar att läsa. 




Här är de böcker jag planerar att välja mellan. Långt ifrån alla kommer bli utlästa. Först och främst ska jag läsa ut Glassvärdet, men sedan är det någon av dessa jag kommer välja. 

Vi har tre ganska nya böcker. Okej, från september. Sedan en som är ännu äldre... Men jag är riktigt sugen på att läsa alla de här böckerna. Jag tror dock att jag kommer välja något lättsamt, så Ingen normal står i regnet och sjunger ligger bra till. Sedan är jag också sugen på att läsa Ingenting och allting, men även Eliten vill jag läsa, helst så fort som möjligt. I och för sig blir ju väntan på nästa bok kortare om jag väntar, men nu har jag redan väntat så länge på den här...

Målet för lovet är att läsa ut Glassvärdet, och därefter helst två andra böcker. Vi får se hur det går med det... Har ni några läsplaner inför lovet?


fredag 28 oktober 2016

"Så har jag det nu"

Av Meg Rosoff

Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2004 (Engelska) 2005 (Svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 189 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How I Live Now
Annat: 

Handling: Femtonåriga Daisy skickas från New York till den engelska landsbygden för att tillbringa sommaren med en moster och fyra kusiner som hon aldrig har träffat. Mostern måste åka bort strax efter Daisys ankomst och de fem kusinerna blir ensamma i det stora huset. Nästa dag detonerar flera bomber i centrala London och England blir ockuperat av en okänd fiende.

Trots att läget trappas upp i omvärlden och kriget närmar sig, blir gården ett slags Edens Lustgård: en plats utan vuxna och regler att följa, en plats där Daisys gryende och förbjudna kärleksrelation med kusinen Edmond får växa fram ostört. Men kriget skonar ingen och kusinerna blir snart evakuerade åt olika håll. Det blir en sommar när barndomen får ett abrupt och plågsamt slut, men den får också Daisy att växa till en person hon aldrig trott att hon kunde vara. 

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Många förväntningar inför att läsa en ALMA-pristagare. Men först är känslan bara "Men-vad-är-det-här-nej-usch", för att sedan bli något annat. Det jag läser är verkligen äkta. Meg Rosoff har skrivet en bok som i sin enkelhet är unik. Inget känns framtvingat, utan allt är helt enkelt äkta. Saker sker inte sådär strukturet och vackert som de kan göra i böcker, och här har man tryckt på det och skrivit något som känns på riktigt. 

Jag tror inte det är handlingen som gett Meg Rosoff priset. Det låter nog konstigt, men den är helt ärligt inte så viktig i boken. Utan det är språket, karaktärerna, sättet att berätta en historia på som är speciellt och viktigt. Men samtidigt är handlingen intressant. Den går inte så djupt, utan håller sig på en trygg och skämtsam nivå, vilket är lite synd. Men dramatiken skippas, och det är... skönt, ovanligt. Det är verkligen intressant hur handling byggts upp. 

För att återgå till "Men-vad-är-det-här-nej-usch"-känslan infann den sig mest på grund av språket. Långa meningar, skrivna i talspråk, utan markeringar för dialog osv., bara radade upp sig på sidorna, och det var svårt att komma in i språket. Men när det lossnade ser man charmen i det hela, för språket är unikt, men också så äkta. Livet sker inte med punkt och kommatecken och det har Meg Rosoff insett. Det här språket inspirerar och jag gillar det!

Det är troligen mest tack vare språket jag gillar Daisy så mycket. Meg Rosoff har verkligen gett henne en unik röst och jag kan till viss del känna igen mig i henne, för hon är väldigt "vanlig" och tänker och funderar så mycket. Sådana tankar som låter fåniga, men som nog alla har. Dock fattade jag aldrig grejen med att hon inte äter. Som någon konstig inriktning på ätstörningar...? Försvann lite i mängden och det förstörde lite. 

Så har jag det nu kom sig efter en stund och Meg Rosoff är helt klart värd ALMA-priset. Så har jag det nu är en metafor för livet. Det är simpelt, äkta och träffsäkert skrivet. Språket är unikt och först reagerade jag, men nu känns det så rätt. Livet sker inte rad för rad, och det har Meg Rosoff förstått. Det är det som gör Så har jag det nu unik. Den visar verkligheten som ingen annan bok. Tyvärr är handlingen ganska platt och det kan inte språket gottgöra.

Betyg:
    

tisdag 25 oktober 2016

Min läshög just nu...

Hej på er!



Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. En sådan här läshög gör mig både glad och... inte ledsen, men stressad, uppgiven... För det är så många böcker! Så många böcker jag vill läsa, och det helst nu. Men så inser man att det är 9 böcker. Mer än jag ens läser under en "bra" månad. Och då kommer frågan: Var ska man börja? Nu är det så att jag redan har minskat högen lite, fast sedan har någon annan bok lagts till osv... Det finns ingen ände på det hela. Får man kalla det här problem?!


Fun fact: Läser jag alla de här böckerna innan årsskiftet klarar jag mitt mål! 

Nu är frågan bara vilken bok jag ska börja med. Glassvärdet har jag redan börjat på, men den är seg... Så det lär ta sin tid. Men vilken bok som ska läsas efter det är ett svårt val. Vi har 3 st relativt aktuella böcker, och det är ju alltid kul att läsa dem först, men sedan har vi andra böcker jag också vill läsa, då de ju inte är så aktuella... De vill man ju bara läsa för att kunna fortsätta med de aktuella böckerna, om ni förstår. Allt är bokmässans fel - Innan den hade jag svårt att hitta böcker, men nu kom alla på samma gång... 

Jag hoppas väl i alla fall få tid till läsning under lovet, och då är målet att hinna läsa åtminstone tre av böckerna, men mer om det i ett kommande inlägg. Tills dess - Ha det bra i höstvädret!


lördag 22 oktober 2016

"Tårar i havet"

Av Ruta Sepetys

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2016 (Engelska & Svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 428 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Salt to the sea
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff - ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak - sin överlevnad.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: När en bok inte tar slut på sista sidan vet man att man håller i något unikt. Och Tårar i havet passar in precis på den beskrivningen. Boken berör mig på ett nytt plan, där fascination och intresse och det tragiska i att det skett på riktigt kopplas samman. Jag blir verkligen påverkad av boken på ett speciellt sätt. Den är både känslosam och informativ och det är en perfekt balans. Ruta Sepetys har verkligen lyckats med att skapa medvetenhet.

Det är intressant hur en sådan stor tragedi som den här är okänd för så många, och därför är boken extra viktig. Ruta Sepetys informerar på ett lagom faktabaserat och berörande sätt, och resultatet är en unik och fin skildring. Boken är både spännande, sorglig och vacker. Ruta Sepetys har gjort en fullträff. Hon skriver trovärdigt och varvar djup med konkreta skeenden. Att nåt ut med en viktig bok är svårt, men här är bevis på att det går. 

Språket är speciellt på många sätt. Det är vackert skrivet och berör på många olika sätt, samtidigt som det är informativt och väldigt enkelt. Att nå ut till många är viktigt med en sådan här bok, och där har man lyckats. Språket är en unik kombination mellan känslor, fakta och händelser, och det är imponerande. Det är ett väldigt lättsamt språk, vilket är bra för en sådan här typ av bok. Det sorgliga får ju inte ta över det viktiga...

Bokens karaktärer är intressanta. Man får välja fyra helt olika människor vars vägar korsas. De har alla sina hemligheter och anledningar till att välja just den här vägen, och det är intressant att man alltid är steget före. Det är även kul hur alla karaktärerna kör sina egna raceRelationerna som utvecklas är verkligen intressanta och speciella på många sätt, och de tillför mycket av den speciella känslan i boken. 

Tårar i havet är en fullträff. Ruta Sepetys har gått in med en förhoppning om att uppmärksamma en bortglömd tragedi, och hon lyckas, med råge. Tårar i havet är en unik och helt fantastisk bok. Språket är lagom enkelt och lättsamt, samtidigt som det berör och förmedlar verklighetstrogna känslor. Karaktärerna är speciella på många sätt, och det är intressant att följa dem alla. Och nu måste jag läsa om Wilhelm Gustloff!

Betyg: 
   

onsdag 19 oktober 2016

Wilhelm Gustloff, krig, sorg och film

Nyligen läste jag ut Ruta Sepetys Tårar i havet, och det är nog den mest intressanta bok jag någonsin läst. Den berör mig på ett helt nytt sätt, just för att den beskriver en verklig händelse. Det är så tragiskt, men samtidigt är det väldigt intressant att sätta sig in sådana här saker som faktiskt skett. För liksom Ruta Sepetys skriver är det få som hört talas om den största fartygskatastrofen någonsin.

Direkt efter att jag läst ut boken googlade jag direkt på Wilhelm Gustloff, som båten heter (hette). Och jag läste och läste (för att jag ville bli ledsen?!). Nej, men det är verkligen hemskt och jag tycker det är så bra gjort av Ruta Sepetys att skriva den här boken. Med den uppmärksammar hon den här förfärliga händelsen. Hon har lagt ner så mycket tid på boken, och resultatet är verkligen fantastisk. Det är en äkta skildring av år 1945 och hon har verkligen lyckats få balans mellan fakta och fiktion. 

Så efter att ha berörts och fascinerats av Wilhelm Gustloff och dess olycka började jag istället fördjupa mig i Ruta Sepetys. Det här är den första boken jag läst av henne, men jag känner även till en annan. Nämligen Strimmor av hopp, och nu inser jag att böckerna hänger delvis ihop. En av huvudpersonerna i Tårar i havet (Joana), har en kusin som heter Lina, och hon är huvudperson i Strimmor av hopp. Så nu är planen att läsa den så snart som möjligt!

Dessutom fick jag genom mina efterforskningar även reda på att Strimmor av hopp just nu filmatiseras och har premiär någon gång nästa år. Då under namnet Ashes in the snow, vilket dock inte är originaltiteln, så betyder det att det kommer bli annorlunda? Det får vi väl se, men först ska jag ju läsa boken. Men verkligen superbra att man väljer att filmatisera. Skulle vara väldigt intressant med en filmatisering av Tårar i havet också, men en sak i taget... 

Dock jätteroligt att fler böcker filmatiseras, och att jag lyckades hitta det bara av en slump! Och till er som inte läst Tårar i havet: Gör det! Eller läs om Wilhelm Gustloff, för det är intressant och viktigt! 


söndag 16 oktober 2016

"Stanna"

Av Flora Wiström

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 376 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Stanna
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Det är vinter i Stockholm när Ester ser honom för första gången. Han väljer en bok om Frida Kahlo och betalar utan att se Ester i ögonen. Utanför antikvariatet ligger snödrivorna som strandade valar och det är beckmörkt redan klockan tre. Ester vågar inte fråga om hans nummer, trots att bästa kompisen Hanins röst ekar i huvudet: go for it.

Det är tur att Ester har Hanin som tränger sig före i kön till klubbarna, klottrar "onanera mera" på husväggarna och trycker på skicka när Ester tvekar.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Stanna. Det är en fin och mysig historia man får uppleva, men inte så mycket mer. Det är en platt story och den är inte så unik, vilket är trist. Men jag tycker mycket om Ester som berättare. Hon ger mycket till boken. Hon har en stark röst och jag känner ofta igen mig i henne. Handlingen är fin och  intressant och kunde verkligen blivit bra, men tyvärr kommer budskapet inte riktigt fram. 

Hela storyn känns tyvärr ganska overklig och allt går lite för lätt. Ester träffar Eli en gång och sedan börjar deras historia direkt... Det är inte så trovärdigt, och det gör det så mycket svårare att relatera. Dock gillar jag alla vändningar som sker. Det är mycket upp och ner och budskapet i grunden är fint och viktigt. Sedan att boken inte riktigt får mig att känna så mycket förtar lite av det fina och det är svårt att se något speciellt hos Stanna. 

Man blir alltid så lurad av korta kapitel. När man ska sluta läsa kollar man hur långt nästa kapitel är och är det tio sidor väljer man nog att avsluta där och då. Om det däremot är tre sidor läser man nog det kapitlet också. Och så kommer nästa kapitel, även det på tre sidor. Och ytterligare tre sidor... Så har man slutligen läst sig förbi de där annars tio sidorna och känner sig ganska lurad. 

Därför gillar jag korta kapitel, liksom de i Stanna. Det ger ett bättre flyt och boken går snabbare att läsa, vilket är bra. Språket är enkelt och väldigt ungdomligt, vilket är något jag egentligen inte gillar så mycket, men här fungerar det. Det är ändå ganska utvecklat och speciellt, men tyvärr är det ganska platt. Det får mig inte att känna något. Jag berörs inte, varken av kärlek, glädje eller sorg. Allt som sker känns ganska långt borta...

Eli är urgullig, Hanin är en superkompis och Ester kunde nog inte haft det bättre. Det är det som förstör. För det känns inte verkligt. Samtidigt är det lite härligt att läsa om de här människornas lyckliga liv, för det är verkligen underbara personer. Hanin är så himla härlig och spontan och jag vill verkligen vara mer som henne. Och både Eli och Ester är så djupa och konstnärliga och riktigt fina tillsammans. Men något i det är bara så overkligt, tyvärr. 

Sedan måste jag säga att jag aldrig förstod Ester, särskilt inte i slutet. Hon gjorde dåliga val och ibland kunde jag relatera jättemycket till henne, medan vid andra tillfällen förstod jag henne inte alls. Kanske ska det vara lite så, men nu var jag verkligen inte överens med huvudpersonen alls. Jag undrar varför det blev så. Jag tyckte verkligen inte om valen hon gjorde som ledde till slutet, men på något sätt var det ganska fint ändå.


Stanna lämnar mig i funderingar. Jag kan fortfarande inte formulera vettiga tankar kring vad jag läst. Något i mig vill inte trycka ner den här boken, men helt ärligt finns det inte så mycket unikt i den. Allt som sker känns för lätt och overkligt och budskapet kommer inte riktigt fram. Det är fina, men platta och overkliga karaktärer. Språket är okej. Det flyter på bra, men samtidigt är det ganska platt och det får mig inte att känna något. 

Betyg: 
   

torsdag 13 oktober 2016

Låt böckerna beskriva ditt liv

God Morgon!

För ett tag sedan gjorde jag en slags tag som går ut på att man ska använda boktitlar för att svara på frågor. Och den var faktiskt så rolig att göra att jag nu tänker göra den igen. Den här gången har jag laddat upp med lite nya titlar, så vi får se hur galna svar det blir den här gången. Här är det förra inlägget. 

Reglerna är enkla - Jag ska besvara frågorna med boktitlar som finns i min bokhylla. Man får förbereda sig på helt galna och inte särskilt sanningsenliga svar! Nu kör vi!

1. Är du man eller kvinna? 


Girl online

2. Beskriv dig själv: 

Född fenomenal


3. Hur mår du? 

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med




4. Beskriv stället du bor på: 

Det oändliga havet


5. Vart skulle du vilja resa? 
Stanna

6. Beskriv din bästa vän: 


Fangirl



7. Favoritfärg: 
Svart gryning

8. Väder just nu: 
Den femte vågen

9. Favoritårstid: 


Skuggsommar



10. Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? 
Eliten

11. Vad betyder livet för dig? 
Djupa ro

12. Hur är ditt förhållande? 
Förlorad ängel

13. Vad är du rädd för? 
Ingenting och allting



14. Dagens aforism?

Den tredje rösten


15. Vilket råd skulle du vilja ge? 
Låt vargarna komma

16. Hur skulle du vilja dö? 
Släppa taget

17. Motto:

Sedan du försvann





Jag tänker inte tagga någon, men gör gärna taggen du med! 




måndag 10 oktober 2016

"Sophies historia"

Av Jojo Moyes

Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2014 (Svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 440 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): Vuxna, men även tonåringar
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Girl You Left Behind
Annat: 

Handling: Frankrike, 1916. Sophie Lefèvre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.

Sophies historia är berättelsen om två unga kvinnor, åtskilda av ett sekel, som förenas i sin beslutsamhet att slåss för det de älskar mest oberoende av vad det kostar...

-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag fortsätter imponeras av hur professionell Jojo Moyes är. Hon skriver skickligt och lyckas, varje gång. Hon täcker in ett brett spann med sina romaner, och just därför kan man gilla alla, nästan lika mycket. De är alla unika men med samma ton. Jojo Moyes skiner verkligen igenom, främst i karaktärerna. Livet efter dig är omöjlig att överträffa, men den går inte att jämföra med Sophies historia och därför kan jag se på den med helt andra ögon. 

Sophies historia är helt klart annorlunda. Det är en djupare historia, just för att den gräver sig ändå tillbaka till första världskriget. Jag förstår inte hur en människa kan förstå en ung kvinna på 2000-talets tankar så bra, men nu lyckas hon leva sig in i rollen som kvinna under första världskriget. Det är intressant läsning, och handlingen är så speciell. Den spinner mellan två tidsåldrar och skapar ett nytt sorts djup. Och drivet, spänningen och kärleken...

Jag trodde jag var färdig med att häpna efter Jojo Moyes språk efter att ha läst tre av hennes böcker, men icke. När jag läst det här inser jag att hon ligger på ytterligare en nivå. Att lägga upp en story i två olika tidsåldrar så här är skickligt. Berättelsen är uppbyggd med ett nytt sorts driv. Nya saker kring tavlan kommer hela tiden upp och berättelsen går fram och tillbaka på ett unikt sätt. Och Jojo Moyes skriver så känslosamt och fint!

Även om Sophie och Liv lever i två olika tider förenas de i sin personlighet, och det är snyggt gjort. De är båda färgstarka och unika karaktärer som jag verkligen beundrar. Jojo Moyes är inte rädd för att slänga in en pappa som helst går runt naken. Det gör bara hela situationen underhållande och unik och man kan inte låta bli att le. Även Paul, Mo och Kommendanten gör sitt till. Jojo Moyes lyckas så bra med personligheter och relationer. 

Jag skulle aldrig kalla det här för "deckare", men det är något likt i tonen. Det är mycket mystik kring tavlan och det sker en intressant utredning. Men istället för målet att sätta dit någon handlar det om förståelse. Och det är så fint! Man förenar en tid med en annan genom en tavla och en sorglig historia och det är vackert och unikt. Jag måste också säga att jag gillar slutet mycket. Det kändes så rätt och verkligen fulländat. 

Sophies historia visar ännu en gång hur professionell Jojo Moyes är. Här hittar hon ytterligare ett helt unikt fall att skriva om, och det gör att jag kan se på den här boken med helt nya ögon. Inget kan slå Livet efter dig, men jag kan inte jämföra Sophies historia med den. Sophies historia är intressant upplagd. En handling spinner genom två tider och förenar dem med en tavla som ger ett fint djup och ett underbart budskap. 


Betyg: 
   

fredag 7 oktober 2016

Läst i september

Antal böcker: 5 st
"Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med" av Johanna Nilsson
"Märkta för livet" av Emelie Schepp
"Ur askan" av Leigh Bardugo
"Vi är en" av Sarah Crossan
"Rosensällskapet" av Marie Lu

Antal sidor: 1784
Antal sidor/dag (genomsnitt): 59,5

Kommentar: Helt okej månad, men det märks att tiden försvinner mer och mer. Jag har inte alls lika mycket tid över när läxorna är gjorda. Men det har varit blev en blandning av genrer och både bra, och mindre bra böcker. Skönt att avsluta en serie, och att ta tag i Rosensällskapet.


Bäst  - "Minst bra":

1. Ur askan av Leigh Bardugo
2. Rosensällskapet av Marie Lu
3. Märkta för livet av Emelie Schepp
4. Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson
5. Vi är en av Sarah Crossan

Mest...
Överraskande: Märkta för livet
Sorglig: Vi är en, Rosensällskapet
Spännande: Ur askan, Rosensällskapet

Bästa...
Karaktär(er): Nikolai & Alina - Ur askan
Titel: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med
Citat: "When people say impossible, they usually mean improbable", "I want to kiss you... but I won't. Not until you're thinking of me instead of trying to forget him". 
-Ur askan

"The irony of life is that those who wear masks often tell us more truths than those with open faces"
-Rosensällskapet

Annat: Jag var på bokmässan!

tisdag 4 oktober 2016

"Rosensällskapet"

Av Marie Lu

Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015 (Engelska) 2016 (Svenska) 
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 320 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Den unga eliten, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Rose Society
Andra delar i serien: Den unga eliten, Midnattsstjärnan
Annat: 

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Adelina Amouteru har fått sitt hjärta djupt sargat av såväl familj som vänner. Något som fått henne att ge sig in på hämndens bittra väg.

Hon är nu känd som Vita Vargen, och hon och hennes syster flyr från Kenettra för att leta upp andra ur Den unga eliten, med förhoppningen att kunna bygga upp en egen armé av allierade. Hennes mål: att slå ner Inkvisationsmakterna, de soldater i vita uniformer som försökte döda henne och nästan lyckades.

Men Adelina är ingen hjälte. Hennes krafter, närda av rädsla, har börjat växa bortom hennes kontroll. Och hon litar inte på sina nyvunna Eliten-vänner. Teren Santoro, Inkvisationens ledare, vill se henne död. Och hennes tidigare vänner, Raffaele och Dolksällskapet, vill nu sätta stopp för hennes hämndlystnad. Adelina kämpar för att försöka klamra sig fast vid det goda inom sig. Men hur ska en människa kunna vara god, när hela hennes existens är så beroende av mörka krafter?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: "Äntligen". Så kände jag när jag slutligen fick slå igen den här boken. Jag började läsa den innan sommaren och tog nu upp den igen. Läsningen har tagit så lång tid, och det har varit tufft. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, för jag tycker verkligen om handlingen. Den är intressant och unik. Troligen är det allt det mörka och dystra som gör boken seg, vilket är lite synd.

Men det är på flera sätt också riktigt bra. För Marie Lu har verkligen lyckats med att få till den här mörka känslan. Det är verkligen skrämmande skildringar och jag blir verkligen påverkad. Det är en så dyster känsla boken igenom, vilket är både hemskt och häftigt. Unikt är det i alla fall. Handlingen är intressant och riktigt hemsk till viss del. Det är så mycket död, rädsla och makt, vilket är ganska hemskt att läsa om. Men det är ändå imponerande!

Bokens språk är även det så mörkt och dramatiskt. Det är dystert, brutalt, mycket död och annat hemskt, men på något sätt gillar jag det. Allt det mörka gör dem ljusa stunderna ännu ljusare, och det är verkligen en imponerande bedrift att skriva en så här mörk bok. Sedan är det ett ganska svårt språk och det flyter på lite sådär, troligen beroende på att det ju är så himla mörkt. Det är ändå så fascinerande och därför älskar jag det nog lite grann ändå...

Jag både fascineras av och avskyr Adelina. Det är faktiskt riktigt jobbigt att läsa boken, just för att den är skriven ur hennes perspektiv. Delvis tycker jag synd om henne, delvis beundrar jag henne, men ibland hatar jag av henne. Hon skrämmer och nästan äcklar mig. Hon är på många sätt riktigt hemsk, men samtidigt vill jag henne gott. Det är verkligen speciellt att läsa en bok ur en karaktär man inte riktigt gillars perspektiv. 

Samtidigt är det skickligt av Marie Lu att ens få mig att läsa boken. Jag läser inte för att jag vill veta hur det ska gå för Adelina. Även om hon "blir bättre" är det omöjligt att glömma allt hon gjort. Nu läser jag för Magianos, Violettas och de andras skull. För karaktärerna är välgjorda och intressanta och man fäster sig vid alla, även Adelina. Det är speciella relationer som bygger på både kärlek, fruktan och fascination, vilket är intressant och unikt.

Rosensällskapet är en sådan där bok som gör mig frustrerad. För jag avskyr den egentligen. Språket är tungt, handlingen dyster och Adelina är seriöst hemsk, men samtidigt är det något så fascinerande med allt. Jag blir imponerad av Marie Lu och hur hon lyckas bygga upp den här världen och de här känslorna, och därför gillar jag ändå boken. Den är unik och intressant och verkligen skickligt skriven. Och mörkret. Det skrämmer mig...

Betyg: 
   

söndag 2 oktober 2016

Böcker i oktober + Min läslista

Andra oktober, hörni. Redan? Nu får vi väl ändå säga att det är höst på riktigt. Det har varit några riktigt blåsiga och regniga dagar här, men lite mysigt är det ändå. Jag sover alltid så himla gott i sådant här väder! Nu när det är ny månad tänkte jag skriva lite om månadens bokutgivning. 

Tyvärr har jag bara hittat några böcker jag är uppriktigt intresserad av (då vissa kommer enbart på engelska...), men desto fler böcker finns det jag vill läsa just nu. Några följde med hem från mässan förra helgen, och jag har även köpt och lånat lite annat. Så i slutet av inlägget får ni de fem böcker som ligger högst upp på min läslista just nu. 

4 oktober: 


"Replica" av Lauren Oliver
En ny bok av Lauren Oliver, dock på engelska. Egentligen vet jag inte så mycket mer än att det är som en "dubbelbok". Man läser först till mitten och sedan vänder man och läser från andra hållet. Dock ges den bara ut på engelska än så länge... Men sjukt vackert omslag!

12 oktober:

"Högt spel" av Leigh Bardugo
Hur kan jag ha missat att Leigh Bardugos andra serie nu börjar översättas till svenska?! Jag är riktigt sugen på den här boken. Den låter riktigt spännande och speciell, och jag beundrar verkligen Leigh Bardugo som författare. Hon skriver så behagligt. Så roligt att Gilla Böcker väljer att ge ut den här serien också! Och sjukt fint omslag. 

13 oktober:

"Midnight star" av Marie Lu
Jag läste precis ut andra boken i trilogin, och nu känner jag mest för att avsluta serien. Men med tanke på de nästan två veckor det tog att läsa ut tvåan på svenska ska jag nog vänta på översättningen. 

17 oktober:

"Let it snow" av John Green, Maureen Johnson, Lauren Myracle
Jag har länge funderat på att läsa den här boken på engelska, men nu kommer den faktiskt på svenska. Den kommer nog passa riktigt bra i jul, för den låter verkigen mysig. Men vi får se om jag väljer att läsa på svenska eller engelska.

18 oktober:

"The twelve days of Dash and Lily" av Rachel Cohn & David Levithan
Springer jag någon gång på den här boken ska den helt klart läsas. Jag tyckte boken innan var så himla mysig att läsa, och jag verkligen älskar både Dash och Lily. Så vi får se om jag hinner med den här! 

25 oktober:

"Maze runner: Dödlig kod" av James Dashner
Femte boken i Maze runner-serien. Ibland blir det lite för mycket med dessa böcker, men de är samtidigt riktigt bra. Så smarta och utvecklade, och det ligger verkligen mycket jobb bakom allt, vilket jag beundrar författaren för.







Topp 5 - Böcker på min läslista just nu 

5. Sedan du försvann av Morgan Mattson 

4. Tårar i havet av Ruta Sepetys

3. Stanna av Flora Wiström

2. Eliten av Kiera Cass

1. Ingenting och allting av Nicola Yoon