torsdag 11 augusti 2016

"Svart gryning"

Av Cilla & Rolf Börjlind

Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 424 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+ (Egentligen för vuxna)
Serie: Rönning Stilton, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Svart gryning
Andra delar i serien: Springfloden, Den tredje rösten, Sov du lilla videung, Kallbrand
Annat: Läst som pocket. Första utgåva 2014

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.

Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

-Handling från Bokus.se

Omdöme: När jag tänker efter tror jag att den främsta anledningen till att jag gillar den här boken är att jag inte gillade seriens förra bok så mycket. Och det känns det ju inte som ett så rättvist sätt att bedöma en bok på. Mina förväntningar var låga jämfört till förra boken, och då överträffades de mycket. Kallt vatten känns kallare på en varm hand. Därför vet jag inte om jag verkligen gillar den här boken, eller om den bara är bättre än sin företrädande. 

Jag kan dock säga direkt att handlingen är riktigt bra. Det som gör tv-serien Springfloden unik är handlingen som löper genom nutid och dåtid, och så är Svart gryning också uppbyggd. Jag älskar det! Allt blir ännu rörigare, mer spännande och intressant och de lösa trådarna blir fler och kopplingarna blir mer och mer oförutsägbara, och läsningen blir ett riktigt äventyr. Aktuella ämnen tas upp, och det är intressant och gör det lätt att relatera. 

Dessvärre finns det ett men. Den här bokens men är språket. Jag har riktigt svårt att uppskatta det, men även här har en förbättring skett från förra boken. Fortfarande känns språket tarvligt och det läses med svårhet och känns aldrig naturligt. Det beror dock inte på att det är en vuxenbok - en eloge till författarna som skriver passande för alla. De har den rätta känslan för detaljer och känslor. Dock har de inte riktigt hittat hem i det språkliga än. 

En före detta polis och uteliggare, en ung kvinna som försöker hitta sig själv och mördare på sitt egna sätt och en äldre kvinna som lever för polisarbetet. Helt ärligt är det inte mycket för mig att relatera till. Ändå finner jag mycket inspiration hos dessa tre, samt andra personer i boken. Olivia vågar gå sin egen väg och är otroligt smart, Tom har på ett makalöst sätt klättrat från polis till uteliggare och tillbaka. Och Mette är en urhärlig och rejäl personlighet.

Så trots svårigheten att relatera fastnar jag för karaktärerna. Deras personligheter och relationer är intressanta och har mycket att ge mig och alla andra. Det är invecklat och mycket upp och ner, men på något sätt är det helt rätt. Jag ser verkligen upp till personerna, även om jag ibland inte förstår dem alls. Då undrar jag hur jag kan känna mig så nära dem ena stunden och nästa vara flera mil därifrån... Det förstår tyvärr lite av min upplevelse.

Gång på gång förundras jag över det fantastiska författarparets förmåga att få ihop dessa för mig omöjliga historier. De lyckas binda ihop händelser för femtio år sedan med något som hände 2007 och något annat nyss. De är så skickliga, men en sak fick jag inte riktigt grepp om. (Spoiler) Alla "skyldiga" från kollektivet hade barnbarn med utländska rötter. Så man misstänkte rasistiska motiv. Men det var ju bara en slump? Ologiskt. (Slut på spoiler)

Svart gryning hade relativt låga förväntningar på sig från mig, vilket gjorde mitt gillande oförtjänt stort. Men när jag nu ser på boken kan jag utan att vara orättvis säga att den når långt. Jag förundras över författarparets förmåga att binda ihop de mest osannolika historierna på ett sätt som jag faktiskt köper. Språket är svagheten och jag finner inte någon riktig melodi, men Börjlind skriver intressant om polisarbetet. Och det är fantastiskt hur lurad man känner sig varje gång, när mördaren var precis framför en! 

Betyg:
   

2 kommentarer:

  1. Tjejen som läser11 augusti, 2016 20:10

    Hej, din blogg är verkligen jättebra. Jag har fått jättemånga bra boktips! ❤️ Hoppas du fortsätter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Gud vad kul att höra att du gillar min blogg. Det är verkligen superroligt att höra att jag har gett dig boktips, för det är ju precis det jag vill uppnå! Just nu har jag verkligen inga planer på att sluta blogga, men jag vet ju inte hur mycket tid jag kommer ha i framtiden... Men just nu tycker jag det är jätteroligt, och än så länge har jag tid!

      Kramar till dig!

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)