söndag 3 juli 2016

"I solstormens spår"

Av James Dashner

Förlag: Semic
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 346 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Maze runner, Del 4 (Bakgrundshistoria)
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The kill order
Andra delar i serien: I dödens labyrint,  I vansinnets ökenI dödens stad, The fever code Filmer: The maze runnerThe scorch trials
Annat:

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar 

Handling: När Thomas hamnar i labyrinten är världen utanför i ruiner. Solstormar har bränt jorden och ett fruktansvärt virus härjar. Men hur blev världen sådan? Ingen av dem vet. Deras minnen har raderats och det förflutna är förlorat.

Mark och Trina var där när det hände, de såg världen brinna. De flydde från ett översvämmat New York och har startat ett nytt liv när något ännu värre drabbar världen.

Viruset.

En sjukdom som förstör människors hjärnor och tar bort allt som gör dem mänskliga. Ingen går säker. Ingen, utom en övergiven femårig flicka. Vem är hon? Kan hon vara nyckeln till mänsklighetens överlevnad?
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Till att börja med måste jag säga att det var skönt att läsa om någon än Thomas. Visst, han är en person att beundra, men ibland är han lite väl självgod. De tidigare böckerna har jag ogillat just på grund av honom, men nu får man ju allt utan honom. Super! Sedan vill jag tacka James Dashner för att han skrivit den här boken. Hela serien har varit väldigt invecklad, men nu fick man större förståelse för det hela. Boken är riktigt spännande och det mesta känns trovärdigt. Ibland tycker jag det blir för mycket våld, och det är även lite mycket om Stormsjukan. De här är dock saker jag varit negativ till genom hela serien...


Språket är för det mesta bra. Det är ingen tunn bok, och man pumpas hela tiden med information. Ändå lyckas språket skapa ett bra flyt och ett driv, och man kommer snabbt igenom boken. Något särskilt jag tänkte på, som minskade flytet lite, är att det är alldeles för ingående beskrivningar. T ex kan en scen när de slåss mot någon bli för komplicerad. T ex om de springer runt i ett hus, och det står precis var de är osv. Då orkar man inte riktigt hänga med och försöka föreställa sig situationerna, vilket är synd. Något som bidrar till ett bra flyt trots bokens tyngd är kapitlens längd - oftast ca 5 sidor.

Jag gillar verkligen idéen med en bakgrundshistoria som handlar om andra personer. På så sätt tar man med sig författarens stil, men får träffa nya karaktärer. För jag är helt ärligt lite trött på Thomas, Theresa och de andra. Dessa nya karaktärer gillar jag dessutom mycket. Speciellt Alec! Han är är stencool, modig och så snäll, men han har sina brister, som bara får mig att gilla honom ännu mer. Och jag gillar den respekt de andra hyser för honom. Mäktigt. Mark och Trina gillar jag också, men de är inte riktigt lika färgstarka. De gör dock sjävklart sitt till berättelsens gång.

Slutet tyckte jag mycket om. Dels var epilogen väldigt intressant och den förändrar mycket. Äntligen fick man veta mer om hur saker börjar. Även innan var det riktigt spännande, och ja, något hjärtekrossande. Det som hände i slutet var alltför sorgligt. Nu vet jag inget om hur det gick för alla, vilket är irriterande, samtidigt som det känns så rätt. If that makes sense..?! Nu vet jag att det kommer en fortsättning på bakgrundshistorian, om hur Thomas byggde labyrinten. Kanske får man veta hur det gick för alla då. 

I solstormens spår har tagit med sig alla underbara saker från de tidigare böckerna, bortsett från karaktärerna. Det är dock lite skönt, och kul att möta massor av nya. Som jag dessutom gillar! Handlingen är spännande och bra upplagd, och det är bra att James Dashner skrev den här boken, så man får lite klarhet i allt! Språket är så bra som det kan vara i en sådan här bok, men ibland är det lite för tungt. Och några våldsscener kunde man ha tagit bort. Annars en imponerande bok - det kan inte vara lätt att skriva bakgrundshistorian efteråt, men James Dashner lyckas.


Betyg:


2 kommentarer:

  1. Hej! Är på s. 146 (har läst ca. en tredjedel) och tycker den är riktigt tråkig. Karaktärerna är tråkiga och allt känns orimligt. Den är inte heller lika bra skriven som de andra böckerna, enligt mig.
    Tyckte du också att det var trögt i början? Själv vet jag allvarligt talat om det ens är värt att läsa klart den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Det var nästan tre år sedan jag läste den här boken, så jag minns inte alls vad jag tyckte om början. Baserat på min recension verkar jag ju ha gillat boken. Jag vill dock dra mig till minnes att alla böckerna i serien har varit sega i början för mig, så har du tur kommer du snart in i boken!

      Jag själv försöker alltid att läsa klart en bok som jag redan kommit så långt i, men vet också att jag också tröttnat lite på den här serien och inte läst alla böckerna. Det är dock en serie jag någon gång skulle vilja läsa om, då backstoryn ju är enorm och så väl genomtänkt!

      Hur som helst: lycka till hur du än väljer att göra!

      Radera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)