måndag 13 juni 2016

"Ceremonin"

Av Kiera Cass

Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 302 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Selection
Andra delar i serien: Eliten, Den utvalda, Kronprinsessan, Drottningen, The Selection Stories: The Prince & The Guard
Annat:

Handling: För trettiofem tjejer är The Selection deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och den kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.

America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?
-Handling från bokus.se

Omdöme: Herregud! Det är ungefär vad jag känner när jag har läst ut Ceremonin. Det finns så mycket jag vill skriva och jag vill bara berätta exakt hur bra boken är, men samtidigt vet jag inte vad jag tycker om boken. Egentligen. Alla känslor tar över, vilket ju inte är fel, men samtidigt vill jag kunna rättvist bedöma boken. Till att börja med är boken mycket annorlunda, även om man ju känner igen samhällen med kungadömen och stora klyftor mellan folket. Det är ett dystopiskt samhälle som beskrivs, men ändå skiljer det sig mycket från andra dystopier. Det är mer verkligt och nutida på något sätt, fast ändå så hemskt. Dock älskar jag verkligen att läsa om kungadömen numera.

Handlingen är väldigt intressant och genomtänkt. Kiera Cass har funderat ut allt in i minsta detalj. Det finns inga oklarheter eller frågetecken, eller saker utan förklaring. T ex fick man en bra och trovärdig redogörelse till varför man har "Urvalet". Det är inte bara något som är, utan det fanns en förklaring. Verkligen bra! Annars har jag lite svårt att köpa sådant här, men nu känns det logisk och rätt. Handlingen är som sagt väldigt intressant och jag blir verkligen deltagande i allt kring tävlingen och relationer. Dessutom vet man i princip aldrig vad som ska hända (bortsett från det "stora"), så det är riktigt spännande. Handlingen är väldigt detaljerad, men ändå blev det aldrig trist att läsa.

Språket är även det riktigt bra och genomtänkt. De flesta dystopier har helt fantastiska språk, men oftast blir det lite för tungt och komplicerat. Här däremot, används ett språk som är underbart i sin enkelhet. Det är härliga och livliga beskrivningar, och lagom komplicerat allt kring t ex rebeller och landets styre. Det gillar jag att det kommer fram. Det är både romantik och lite "fånighet" kring Urvalet, men sedan blir det allvar och invecklat kring rebeller och samhället. För att återgå till språket är det alltså riktigt bra, just för att det är så enkelt. Det är bra flyt och ofta roliga dialoger, och jag gillar även Americas tankar mycket.

Jag älskar relationen mellan America och Maxon, som är i ständig förändring. Den känns så äkta och gör mig så glad. Och ja, avundsjuk. Maxon är verkligen en drömprins. Han är också så intressant. Ena stunden kan han vara så seriös och avstängd, och nästa stund öppnar hann upp sig om känslor, eller är riktigt humoristisk. Det känns äkta, och jag älskar det! America är inte som andra, utan vågar stå för den hon är, och hon säger vad hon tycker. Hon är inte ute efter att bli gillad för den hon utger sig för att vara, utan hon är sig själv. Bra förebild! Aspen gillar jag inte alls. Dels för vad han gjorde i början och sedan har mage att komma tillbaka, men också för att hann bara är tråkig. Jag tycker America borde släppa honom.

Angående åldersgruppen - min lillasyster läste faktiskt också boken och hon är elva år. Det fungerade, men samtidigt tror jag att det kommer bli mer kring samhället och lite dystopisk inriktning i följande böcker. Då kan det bli svårare att förstå, men språket i sig är väldigt lättläst. Jag tror dock att det kommer bli en mer komplicerad handling senare, därav min rekommendation.

Ceremonin är en bok helt unik i sitt slag, och jag är helt fast. Den sticker ut i dystopi-genren. Annars skulle jag nog inte fallit lika hårt, men nu är den verkligen speciell. Den är genomtänkt och trovärdig, och språket är magiskt. Det är enkelt, men ändå berör det så mycket. Det är livliga beskrivningar, härliga dialoger, och intressanta tankar. Karaktärerna är även dem underbara. Jag är så avundsjuk på att jag inte får vara där med dem. De är alla speciella och intressanta, men utan att det känns overkligt. Enkelt uttryckt - Kiera Cass har skrivit ett mästerverk, utan att komplicera!

Betyg: 
    

Citat:

Hela scenen på sid. 129-131 älskar jag, men den var lite lång för att lägga här tycker jag. Den får ni istället kolla på när ni läser boken.


Sid. 112:














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)