fredag 24 juli 2015

"Pandemonium"

Av Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen                                            

Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 388 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Delirium-trilogin, del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Pandemonium
Andra delar i serien: Delirium, Rekviem, Delirium stories
Annat: Sista kapitlet måste vara det längsta någonsin (88 sidor)!

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Kärlek är en sjukdom. Kärlek är ett brott. Regeringen kontrollerar allt. Skulle du ge upp eller kämpa emot?

Lena flydde till vildmarken och blev en del av den växande motståndsrörelsen. Men hon känner sig inte som en av dem. Hon vill inte bli botad, men hon vill tillbaka till insidan av stängslet, för det är där hon hör hemma. Sakta men säkert lär sig Lena leva med den nya tillvaron i motståndsrörelsen, men oron finns kvar, för är verkligen motståndsrörelsen helt igenom goda? Kan man vara helt god med det hatet som finns på stängslets utsida?


Omdöme: Det var länge sedan jag läste del 1 i serien och därför hade jag den inte i minnet, vilket var lite jobbigt, men sedan kom jag in i boken. Jag tycker att den här boken är bättre än del 1. Den är mer spännande och kärleken känns trovärdigare. Från början tyckte jag att boken var sämre än del 1, men efter ca 150 sidor ändrade jag mig. Bokens är inte så händelserik, men på något sätt är den spännande ändå. Beror nog på den intressanta kärlekshistorien som utvecklas under bokens gång. Egentligen är boken ganska förutsägbar, men det stör mig inte.

Bokens språk är helt okej med ett bra flyt, men omärkvärdigt. Varannat kapitel är i dåtid och varannat i nutid och dåtiden är från när Lena kommer till motståndsrörelsen. Jag tyckte att det var rörigt i början, men sedan gillade jag det mer och mer, för då får man en bättre förståelse för saker och ting. En negativ sak med det är att man ibland kunde få reda på att en person i dåtiden skulle överleva, för att den fanns i nutid. T ex (spoiler) När Tack och Hunter var borta, så visste man att Tack levde, för han finns i nutiden. (Slut på spoiler)

Bokens karaktärer gillar jag inte så mycket. Lena tycker jag mer om i den här boken än förra. Då var hon så feg och påverkad av alla regler, medan hon nu är så tuff och mycket starkare. Dock fortfarande ingen favorit! Julian däremot, en underbar karaktär jag älskar. Han är modig och snäll, även om han från början var ganska feg så vågar han tillslut vara sig själv och det gillar jag. Det är också ganska roligt att läsa om honom, för ibland kan han kännas som ett litet barn när han frågar Lena om kärlek/deliria, han vet ju ingenting om det. Jag vet inte varför jag gillar honom så mycket, men han förändras så mycket. Jag gillar inte någon från motståndsrörelsen så mycket, de är okej men inte märkvärdiga.

Omslaget till boken är verkligen snyggt. Jag kom ihåg att omslaget till del 1 hade ett ansikte vid titeln, men jag såg inget på den här boken, så jag trodde inte att det var något här. Men sedan såg jag konturerna av en mun och såg att så var det visst. Väldigt vackra omslag där ansiktena verkligen döljs. Den här boken liknar Rör mig inte-trilogin lite tycker jag. (Spoiler) Julian = Warner, som blir god och egentligen inte var "ond". Alex = Adam, rebellen. Båda slåss om Lenas hjärta, men vem ska hon välja? Jag hoppas på Julian, för Alex känns som om han kommer blir lika tjurig som Adam, vilket jag inte gillade. (Slut på spoiler)


Betyg:




(På gränsen till 5/5 stjärnor)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)