söndag 31 maj 2015

"Katherine-teorin"

Av John Green

Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2006 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 304 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: An abundance of Katherines
Annat:

Handling: Colin Singleton har varit ihop med 18 tjejer, alla vid namn Katherine. Han har blivit dumpad 19 gånger och är som hans själv skulle utrycka det en dumpad. När Katherine XIX dumpat honom dagen efter skolavslutningen går han med på att följa med Hassan, enda vännen, på en långresa som tar dem till Gutshot, Tennessee = världens ände, där alla känner alla. Colin börjar fundera på varför det alltid är han som blir dumpad och han hittar mönster i de olika förhållandena. Han anser att förhållanden är väldigt förutsägbara och bestämmer sig för att gå till historien med att vara den som kom på formeln för när ett förhållande ska ta slut. Men är det verkligen så enkelt som han trott? 

Omdöme: Det här är verkligen en riktigt intressant bok. Den är så smart skriven och jag gillar verkligen sensmoralen. (Läs så får du veta). Boken innehåller en del matte och det var intressant, men så himla komplicerat så jag gav tillslut upp mina försök att förstå alla formler och diagram. Boken är riktigt underhållande, lärorik, den har ett bra språk, härliga karaktärer och en så himla speciell handling som jag aldrig skulle kunna komma på. Handlingen är egentligen väldigt overklig, men det gör den också bättre, men ändå så lyckas Green få den att kännas trovärdig, vilket är skickligt.

Boken har ett så himla härligt språk, men det är ju klart - Det är ju John Green! Jag tycker att en lite rolig grej är de små faktainslagen som återkommer som fotnoter då och då. Ibland är det bara konstiga fakta, ibland översättningar mm, men det känns verkligen typiskt för Colin Singelton som den språk- och kunskaps-nörd han är. En annan sak som gör boken extra bra enligt mig är de olika smeknamn Hassan har på Colin. Det är så rolig humor, även fast det egentligen inte är roligt alls... På något sätt låter "Sitzpinkler", tysk slang för "mes", så himla roligt när Hassan säger det... Boken har också många andra roliga uttryck i dialoger och det är speciellt Hassan som ger en mycket att skratta åt när det gäller dialogerna.

Bokens karaktärer tillför verkligen mycket till boken. Colin Singleton är en så total språk- och kunskaps-nörd, och författaren drar det verkligen till nytta genom att låta Hassan skämta om allt vad det nu är kring det hela tiden. Colin själv kan också vara riktigt rolig och han är faktiskt riktigt charmig. Hassan, jag han är ju en sort för sig. Han kan ofta verka taskig mot Colin, men egentligen är de verkligen riktigt bra vänner. Man märker att Hassan faktiskt är stolt över att vara vän med Colin. Hassan är en så skön person och jag gillar hans smeknamn på Colin och hur han sedan även ger sig själv smeknamnet "Farsan"... Hassan verkar inte så målinriktad efter att han hoppat av skola och sitter hemma och nördar ett TV-program dagarna ut, men egentligen tycks han ha ganska klara planer för livet och han är nöjd som det är och det är ett mirakel att författaren får allt att kännas så himla trovärdigt.

Jag kan inte låta bli att tänka på allt jobb författaren lagt ner på att skriva den här boken. Jag tänker på alla anagram, konstiga arabiska och tyska uttryck, samt alla dessa matematiska uttryck och formler. Och även översättaren måste ju haft ett tufft jobb med att lyckas översätta alla anagram. Egentligen tror jag att det bästa är att läsa den här boken på engelska, originalspråk, för då är nog alla anagram mm ännu roligare. Jag tycker att idén med en sådan här bok är rent genialisk. Det här är något jag aldrig för mitt liv skulle komma på att skriva. Boken låter kanske trist och nördig efter att du läst den här recensionen, men jag lovar att du kommer att skratta om du ändå ger den en chans.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att det här är en riktigt bra bok.
Språket, karaktärerna, alla extra saker som tillför mycket till bokens "personlighet" och handlingen. Handlingen är så stor och det händer alltid något och därför rekommenderar jag boken till de läsare som inte gillar tröga böcker, för här är det aldrig en sida där det inte händer något. Boken passar enligt mig både killar och tjejer från 12 och även vuxna, då boken har en så bred handling och ett fantastiskt språk, som nog kan uppskattas av vuxna och ungdomar. Boken är väldigt annorlunda och utstickande och det är det jag tycker är det bästa med boken. 

Betyg:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)