Av Chris Weitz
Förlag: B. Wahlströms
Handling: Ett mystiskt virus har utplånat världens alla vuxna och barn.
Kvar finns bara tonåringarna och det är ett mysterium. Det bildas klaner och ungdomarna ställs mot varandra. Jefferson, som tvingas ta ledarrollen i sin klan, vill mer än att bara leva vidare så här. Han vill kämpa för en riktig framtid, men det är inte så många som vill det samma.
En dag hittar en kompis till Jefferson ett spår till en plats som kan vara den enda chansen till ett botemedel mot sjukdomen. Jefferson och Donna, som han alltid varit hemligt förälskad i, ger sig tillsammans med några andra ut på deras livs farligaste resa i hopp om att kunna finna svaret på sjukdomens mysterium, så att de kan få en riktig framtid.
Omdöme: Den här boken sprang min pappa på av en slump på biblioteket och jag var lite tveksam först, för jag trodde att den skulle vara tråkig och likna alla dystopier som jag läst. Men jag blev verkligen positivt överraskad. Boken är spännande och man kommer snabbt in i den. Dock är det lite för mycket fantasy för mig, men det är ju en smaksak.
Karaktärerna är helt okej beskrivna och känns ganska verkliga. Boken är skriven på så sätt att varannat kapitel är skrivet ur Jeffersons perspektiv och varannat ur Donnas. Författaren har verkligen lyckats med att få de två karaktärerna att framstå som väldigt olika. Man märker det på sättet som de olika kapitlen är skrivna på. Av någon underlig anledning tyckte jag bäst om att läsa ur Jeffersons perspektiv. Jag vet inte riktigt varför, han liknar nog mig mer än Donna. När jag läste Donnas kapitel kändes boken mer trögläst och det gick långsamt att läsa. Det känns som att Jeffersons kapitel var mer välskrivna än Donnas, kanske för att han är en väldigt noggrann person, medan Donna är lite tvärtom.
Den här boken är spännande och kapitlen slutar mitt i händelser. Språket är hyfsat lättläst, men jag gillar som sagt mest att läsa ur Jeffersons perspektiv. Boken går snabbt att läsa ut och slutar väldigt tvärt. Den här boken är som en blandning av dystopi och fantasy och den blandningen funkar bra enligt mig.
Sammanfattningsvis skulle jag säga att det är här är en bra bok, men kanske inte riktigt min stil. Den passar från 13 år, till de som gillar lite "svårare" böcker där man måste tänka lite själv.
Och nu till sista frågan; Kommer jag att läsa nästa bok i serien? Ja, det tror jag. Både för att det är en riktigt bra bok, men också för att jag bara måste få veta vad som händer... :)
Betyg:
★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ☆ ☆ ☆
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2014 (Engelska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 381 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: The young world, Del 1
Annat:
Handling: Ett mystiskt virus har utplånat världens alla vuxna och barn.
Kvar finns bara tonåringarna och det är ett mysterium. Det bildas klaner och ungdomarna ställs mot varandra. Jefferson, som tvingas ta ledarrollen i sin klan, vill mer än att bara leva vidare så här. Han vill kämpa för en riktig framtid, men det är inte så många som vill det samma.
En dag hittar en kompis till Jefferson ett spår till en plats som kan vara den enda chansen till ett botemedel mot sjukdomen. Jefferson och Donna, som han alltid varit hemligt förälskad i, ger sig tillsammans med några andra ut på deras livs farligaste resa i hopp om att kunna finna svaret på sjukdomens mysterium, så att de kan få en riktig framtid.
Omdöme: Den här boken sprang min pappa på av en slump på biblioteket och jag var lite tveksam först, för jag trodde att den skulle vara tråkig och likna alla dystopier som jag läst. Men jag blev verkligen positivt överraskad. Boken är spännande och man kommer snabbt in i den. Dock är det lite för mycket fantasy för mig, men det är ju en smaksak.
Karaktärerna är helt okej beskrivna och känns ganska verkliga. Boken är skriven på så sätt att varannat kapitel är skrivet ur Jeffersons perspektiv och varannat ur Donnas. Författaren har verkligen lyckats med att få de två karaktärerna att framstå som väldigt olika. Man märker det på sättet som de olika kapitlen är skrivna på. Av någon underlig anledning tyckte jag bäst om att läsa ur Jeffersons perspektiv. Jag vet inte riktigt varför, han liknar nog mig mer än Donna. När jag läste Donnas kapitel kändes boken mer trögläst och det gick långsamt att läsa. Det känns som att Jeffersons kapitel var mer välskrivna än Donnas, kanske för att han är en väldigt noggrann person, medan Donna är lite tvärtom.
Den här boken är spännande och kapitlen slutar mitt i händelser. Språket är hyfsat lättläst, men jag gillar som sagt mest att läsa ur Jeffersons perspektiv. Boken går snabbt att läsa ut och slutar väldigt tvärt. Den här boken är som en blandning av dystopi och fantasy och den blandningen funkar bra enligt mig.
Sammanfattningsvis skulle jag säga att det är här är en bra bok, men kanske inte riktigt min stil. Den passar från 13 år, till de som gillar lite "svårare" böcker där man måste tänka lite själv.
Och nu till sista frågan; Kommer jag att läsa nästa bok i serien? Ja, det tror jag. Både för att det är en riktigt bra bok, men också för att jag bara måste få veta vad som händer... :)
Betyg:
★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ☆ ☆ ☆
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)