Snart kommer... #2

Hej, nu tänkte jag skriva upp lite böcker som kommer ut nästa år och som jag är sugen på att läsa. Böckerna är skrivna i ordningen de kommer ut, men de flesta har preliminära datum, så det kan komma att ändras. Jag har länkat till en sida om boken på alla böckerna, så att du kan läsa lite om dom om du vill. Klicka bara på bokens titel.

• "Som om jag vore fantastisk" av Sofia Nordin
Tredje och sista delen i serien "En sekund i taget". Jag har dock inte läst andra delen än, men jag ska försöka göra det.

• "Men finns ändå" av Petter Lidbeck
Låter spännande, men jag kanske är lite för stor för den.

• "Isbarnen" av Camilla Lagerqvist
Andra delen i en serie om andra världskriget, som jag definitivt vill läsa.

• "Han och dom" av Katarina von Bredow
Tredje delen i en trilogi. Jag har läst de två andra delarna och vill därför läsa ut serien.

• "Vit som snö" av Salla Simukka
Andra delen i en thrillertrilogi. Jag har inte läst första delen än, men det vill jag.

• "Lockwood & CO: Den viskande dödskallen" av Jonathan Stroud
Andra delen i en jättebra serie. Gud vad jag har väntat och lite till får jag vänta, för den kommer inte ut förrän i mars.

Det här var alltså några av de böckerna som kommer ut i början av nästa år, som jag är väldigt spänd på att läsa.

"Stjäla the show"

Av Emmy Abrahamson

Förlag: Rabén & Sjögren                                             

Utgivningsår: 2013

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 314 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: Filippa Karlsson, Del 2

Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Stjäla the show
Andra delar i serien: Only väg is upp, Make it stort

Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Filippa Karlsson har kommit in på på världens bästa scenskola. Allt borde ha varit frid och fröjd nu, men livet på scenskolan är inte alls som Filippa har tänkt sig. Det består av hänsynslösa lärare, som tar varje tillfälle att hacka på någon elev. Och när ska Filippa få en roll som gör något mer än att sitta bakom en trappa och säga en kort replik? Och är verkligen alla som dom verkar vara?

Omdöme: Det här är en rolig serie, med ett lättläst språk och lagom långa kapitel. Karaktärerna är roliga och Filippa är min favorit. Hon har så rolig attityd och så roliga tankar och så känns hon verklig och äkta.

Jag tycker att det är väldigt roligt att läsa om scenskolans övningar och sådär. Det är väldigt intressant och man kan nästan inte låta bli att le åt alla knäppa övningar de har. Boken har en bra handling, men ibland känns det lite "tomt", som att något saknades. Men jag vet inte vad det är som saknas...

En mindre bra sak med boken är att allt går så snabbt. Först är det första året på scenskolan, sedan andra och sedan tredje. Kunde det inte vara uppdelat i olika böcker istället, för nu går det så fort att man knappt hänger med och det känns inte alls verkligt.

Bokens titel passar verkligen till boken tycker jag. Jag tänker dock inte berätta varför, för då spoilar jag alldeles för mycket, men ni som har läst den kanske förstår. Det är något som händer under tredje året...

Betyg:
★ ★ ★ ★ ★ ★  ☆ ☆ ☆ ☆

Week 08 – Most overrated book

Hmmm, det här blir väldigt svårt. De flesta böcker som får mycket uppmärksamhet är ju väldigt bra, och känns inte överskattade. Men när en bok för mycket uppmärksamhet, får man ju höga förväntningar på den och då kanske man sedan tycker att den är överskattad. Men jag kan faktiskt inte komma på någon överskattad bok.

Det skulle kanske vara Jellicoe road, som jag började läsa för några dagar sedan. Jag har hört att den skulle vara väldigt bra och jag vet att den fått bra betyg och mycket uppmärksamhet. Men helt ärligt, den var bara så märklig och det kändes knappt som att den handlade om något. Jag brukar nästan aldrig sluta läsa en bok, utan jag brukar läsa ut de flesta böckerna även om de är sådär, men den här boken orkade jag inte läsa ut. Jag stannande efter kanske 50 sidor, lite mer, för att den bara var konstig och inte hade så mycket handling, enligt mig. Jag hade trott att den skulle vara mer spännande än den var och jag blev ganska besviken.

"Four"

Av Veroncia Roth

Förlag: Modernista                                               

Utgivningsår: 2014 (Engelska) 2014 (Svenska)

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 206 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: Divergent-trilogin, Novellsamling

Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Four: A Divergent Collection
Andra delar i serien: Divergent, Insurgent, Allegiant, Filmer: Divergent, Insurgent, Allegiant, Ascendant

Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Four är en novellsamling med 4 st noveller skrivna ur Fours perspektiv. I slutet finns det även 3 opublicerade scener från Divergent. Man får mer förståelse för varför Four valde falang som han gjorde, och varför han gör olika val. Man får följa honom från att han ska välja falang tills han är instruktör åt Tris.

Omdöme: Jag tycker att det var väldigt intressant att läsa den här novellsamlingen. Jag läste den efter att jag läst Allegiant och de här novellerna utspelar sig innan alla böckerna, förutom den sista som utspelar sig under Divergent. När man har läst den här novellsamlingen har man lärt känna Tobias ännu mer och man får veta hur rädd han egentligen är för sin pappa. Jag visste egentligen inte hur bra vän Tobias var med Shauna och Zeke innan jag läste de här novellerna. En annan bra sak med den här novellsamlingen är att man ser Tris istället för att vara hon (om ni förstår). Då beskrivs hon mer än i de andra böckerna och man ser på henne på ett annat sätt.

Jag gillar Tobias mycket som karaktär för han är så klok och spännande.


Betyg:
★ ★ ★ ★ ★ ★  ★ ★ ☆ ☆



Tankar om boken: Markera för att läsa (Läs bara om du har läst boken)

• Jag är glad att jag läste den efter att jag läst Allegiant för då fick jag "träffa" Tris lite mer och fick ett bra och lyckligt avslut på serien.

Det finns inte så mycket att säga om den här novellsamlingen, men jag har skrivit mer om de andra böckerna i serien om karaktärer, språk och liknande.

"De utvalda: Hemligheternas rike"

Av Kristin Cashore

Förlag: Semic                                               

Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2013 (Svenska)

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 622 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: De utvalda, Del 3

Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Bitterblue
Andra delar i serien: Tankeläsaren, Monstrets dotter

Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Monsea och Bitterblue city (Tidigare Leck city) är äntligen fria från kung Leck. Nu tvingas drottning Bitterblue kämpa för sitt folks förtroende för att kunna få kungadömet på fötter igen. Samtidigt försöker hon ta reda på vad Leck egentligen gjorde och hitta alla sanningar om honom. Men det finns de som inte vill få sanningen om Leck avslöjad och som ständigt saboterar jakten på sanningen. Men varför vill de inte avslöja sanningen? Hur hemsk kan den vara? Men det visar sig snart att sanningen faktiskt är värre än någon kunnat ana.

Omdöme: Det här är en riktigt bra fantasybok med en spännande och lättförståelig handling. Karaktärerna är väl beskrivna och det är svårt att låta bli att gilla de flesta karaktärerna. Den här boken binder ihop handlingen i de två andra böckerna som gjordes innan, och böckerna är ändå fristående. Men jag rekommenderar att man läser böckerna i ordning. Alla böckerna handlar om olika personer, men de hör ändå ihop och binds som sagt ihop i slutet.

Jag tycker att det var kul att läsa om chiffer, för boken handlade lite om chiffer och det visades även hur man kunde göra ett chiffer. Det var ganska intressant och spännande och eftersom att det var en bild av en chifferkod som användes när Bitterblue skickade meddelanden, tycker jag att det borde ha varit något chiffer som man skulle lösa i slutet av boken, med något spännande meddelande.

Boken är ganska lång och egentligen så tycker jag att alla böckerna i serien varit lite onödigt långa, för ibland är det som om det är en massa betydelselösa saker i boken, bara för att fylla ut den. Men om böckerna inte varit så långa hade nog serien nått ut till de ovana läsarna mer än nu. Bokens språk är ganska lättläst och väldigt beskrivande. Kapitlen är något långa och det gör att man ibland inte hinner läsa ut ett kapitel och då blir det svårt att hänga med sedan.

Och jag måste bara säga att jag gillar böckernas omslag väldigt mycket, för de är riktigt häftiga bilder på dom.

Week 07 – Most underrated book

En underskattad bok? Hmm... Jag har verkligen ingen underskattad bok som jag kommer på just nu, men en bok som enigt mig inte fick så mycket uppmärksamhet när den var ny, är Legend av Marie Lu. Jag tror att många inte läste den för att den skulle likna Hungerspelen för mycket och då ville man inte läsa den. Men jag som inte hade fått nog av Hungerspelen plockade den direkt från hyllan när jag läste på baksidan där det stod "Om du gillade Hungerspelen, kommer du att älska Legend". Den liknade verkligen inte Hungerspelen utan var väldigt annorlunda. Om du ännu inte har läst den och gillar dystopier, borde du göra det nu!

Dock så är ju Legend inte så underskattad längre, men den fick inte så mycket uppmärksamhet när den var ny, som jag tyckte att den förtjänade.

Förlåt...

...För väldigt dålig uppdatering på bloggen. Jag har helt enkelt inte haft tid. Förra veckan hade vi SO-prov, den här veckan Ma-prov och nästa vecka har vi NO-prov och dessutom har vi haft en massa andra läxor hela tiden. Men nu när det är helg tar jag det lite lugnt och bloggar lite. Jag vill inte känna någon press att blogga, så därför det kanske blir lite pauser ibland, utan jag bloggar för att det är kul. Men under min paus har jag åtminstone hunnit läsa ut några böcker, så det kommer nog lite recensioner snart.

Jag vet att jag skulle gjort ett 30 days-inlägg i söndags, men jag hann inte och hade inte tid förrän igår, och då kände jag att jag väntar med det till nästa söndag istället, så i morgon kommer det ett
30 days-inlägg!

"Allegiant"

Av Veronica Roth

Förlag: Modernista                                                  

Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2014 (Svenska)

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 393 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: Divergent-trilogin, Del 3

Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Allegiant
Andra delar i serien: Divergent, Insurgent, Four Filmer: Divergent, Insurgent, Allegiant, Ascendant

Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga upp ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen. Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar. Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Handling från Adlibris

Omdöme: Åh, herregud jag kan inte förstå att den här serien nu är slut. Den är klart den bästa serien jag läst på sistone. Jag tycker att Allegiant är väldigt bra, men den är helt klart väldigt annorlunda än vad jag tänkte mig. Jag gillar att ca vartannat kapitel är skrivet ur Tobias perspektiv och de andra ur Tris. Det gör att man lär känna Tobias ännu mer och jag gillar honom mer och mer som karaktär. Jag hade väldigt höga förväntningar på Allegiant och jag tycker att boken levde upp till dom.

Jag gillar de flesta karaktärerna, men min favorit är nog... *5 minuter senare*. Mina favoriter av karaktärerna är Tobias och Tris. Kanske för att det är de man lär känna bäst, men de är ändå så häftiga och annorlunda, och båda har en så stark vilja. De är tappra, osjälviska, ärliga, smarta och snälla. Jag älskar verkligen det här med falangerna och att Tris och Tobias vill vara både tappra, smarta och osjälviska etc. Jag gillar verkligen Christina i slutet av boken, för d är hon vekrligen en superbra förstående vän och verkar så "klok".

Språket i boken är verkligen bra. Det är lättläst, men ändå detaljerat och har ett bra flyt. Det känns som att det är lite text, men egentligen är det ganska mycket med en massa bra beskrivningar, vilket jag tycker är bra. Kapitlen i boken är i bra längd och när man får läsa ur både Tris och Tobias perspektiv blir man ännu mer insatt i storyn.

Slutet på boken är väldigt bra och jag älskar verkligen de sista raderna. Först tyckte jag inte om slutet alls, men sedan tänkte jag att om det hade slutat på något annat sätt, hade det känns så overkligt. Det var väldigt svårt att läsa de sista 60-70 sidorna, för det var så sorgligt. Jag läste några sidor, tog en paus och grät ut, och sedan läste jag lite till. :) Helt ärligt klarade jag inte av att läsa ut boken direkt. Jag ville inte läsa ut den på kvällen, för då skulle jag aldrig kunna sova, så det tog några dagar innan jag läste ut boken. 

Sammanfattningsvis skulle jag säga att det här är en av de bästa böckerna någonsin jag läst och rekommenderar den till alla över ca 12 år. Jag tycker även att vuxna kan läsa serien. Dock kan den vara lite svår att läsa för ovana läsare, men språket är ändå enkelt. Det är bara att man kanske tycker att boken är lite för komplicerad och seg om man inte är så van att läsa sådana här böcker. Men självklart kan man läsa den även fast man är en ovan läsare. Handlingen är intressant, annorlunda och spännande och karaktärerna är heeelt underbara.

Betyg:

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★


Tankar om boken: Markera för att läsa (Läs bara om du har läst boken)
• Chicago känns så litet när Tris och de andra åker till ”Andra sidan av stängslet”, där det visar sig att Chicago bara är ett av experimenten ”Byrån" håller på med. Innan tyckte jag att Chicago kändes så stort. 
• Varför var Uriah tvungen att dö? Hans skämt och glädje saknades verkligen efter att han blev medvetslös. 
• Gud vad förbannad jag blev på David som sköt Tris. Hon hade överlevt dösserumet och sedan dog hon av en idiot som sköt henne!
• Varför, varför, varför dog Tris? I början tyckte jag att det var det värsta som kunnat hända, men sedan tänkte jag att om ingen av de karaktärer som man gillade mest hade dött, skulle man inte minnas boken lika mycket och den skulle inte kännas lika verklig. Så jag accepterade att Tris var död, och tänkte istället på att hon hade överlevt dödserumet. 

Week 06 – A book that makes you sad

En bok som är väldigt sorglig som jag grät flera gånger i är "Förr eller senare exploderar jag" av Johan Green. Den var grymt sorglig, men också väldigt bra. Jag blev ledsen lite då och då i den, men många gånger blev jag också väldigt glad. Boken har ju som de flesta känner till filmatiserats och jag har inte sätt filmen än. Men jag vill jättegärna se den, så jag ska nog köpa den snart.

En annan sorglig bok är "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl. Det var väldigt länge sedan jag läste den, men jag minst att jag tycker att den var väldigt sorglig.

Gymnasten som lärde sig gå

Igår såg jag en superbra dokumentär på svt1. Den handlade om en kille som var med om en gymnastikolycka och bröt nacken. Den var väldigt sorglig, men man blev också glad av att se hur han aldrig gav upp. Den är ganska lång, ca 1h och 20 min, men den är ändå värd att titta på.
Här är en länk: Dokumentär - Gymnasten som lärde sig gå

Dokumentären finns på Svt play.