"Allegiant"

Av Veronica Roth

Förlag: Modernista                                                  

Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2014 (Svenska)

Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 393 st 

Åldersgrupp (Enligt mig): 12+

Serie: Divergent-trilogin, Del 3

Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Allegiant
Andra delar i serien: Divergent, Insurgent, Four Filmer: Divergent, Insurgent, Allegiant, Ascendant

Annat:

OBS! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar

Handling: Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga upp ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen. Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar. Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Handling från Adlibris

Omdöme: Åh, herregud jag kan inte förstå att den här serien nu är slut. Den är klart den bästa serien jag läst på sistone. Jag tycker att Allegiant är väldigt bra, men den är helt klart väldigt annorlunda än vad jag tänkte mig. Jag gillar att ca vartannat kapitel är skrivet ur Tobias perspektiv och de andra ur Tris. Det gör att man lär känna Tobias ännu mer och jag gillar honom mer och mer som karaktär. Jag hade väldigt höga förväntningar på Allegiant och jag tycker att boken levde upp till dom.

Jag gillar de flesta karaktärerna, men min favorit är nog... *5 minuter senare*. Mina favoriter av karaktärerna är Tobias och Tris. Kanske för att det är de man lär känna bäst, men de är ändå så häftiga och annorlunda, och båda har en så stark vilja. De är tappra, osjälviska, ärliga, smarta och snälla. Jag älskar verkligen det här med falangerna och att Tris och Tobias vill vara både tappra, smarta och osjälviska etc. Jag gillar verkligen Christina i slutet av boken, för d är hon vekrligen en superbra förstående vän och verkar så "klok".

Språket i boken är verkligen bra. Det är lättläst, men ändå detaljerat och har ett bra flyt. Det känns som att det är lite text, men egentligen är det ganska mycket med en massa bra beskrivningar, vilket jag tycker är bra. Kapitlen i boken är i bra längd och när man får läsa ur både Tris och Tobias perspektiv blir man ännu mer insatt i storyn.

Slutet på boken är väldigt bra och jag älskar verkligen de sista raderna. Först tyckte jag inte om slutet alls, men sedan tänkte jag att om det hade slutat på något annat sätt, hade det känns så overkligt. Det var väldigt svårt att läsa de sista 60-70 sidorna, för det var så sorgligt. Jag läste några sidor, tog en paus och grät ut, och sedan läste jag lite till. :) Helt ärligt klarade jag inte av att läsa ut boken direkt. Jag ville inte läsa ut den på kvällen, för då skulle jag aldrig kunna sova, så det tog några dagar innan jag läste ut boken. 

Sammanfattningsvis skulle jag säga att det här är en av de bästa böckerna någonsin jag läst och rekommenderar den till alla över ca 12 år. Jag tycker även att vuxna kan läsa serien. Dock kan den vara lite svår att läsa för ovana läsare, men språket är ändå enkelt. Det är bara att man kanske tycker att boken är lite för komplicerad och seg om man inte är så van att läsa sådana här böcker. Men självklart kan man läsa den även fast man är en ovan läsare. Handlingen är intressant, annorlunda och spännande och karaktärerna är heeelt underbara.

Betyg:

★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★


Tankar om boken: Markera för att läsa (Läs bara om du har läst boken)
• Chicago känns så litet när Tris och de andra åker till ”Andra sidan av stängslet”, där det visar sig att Chicago bara är ett av experimenten ”Byrån" håller på med. Innan tyckte jag att Chicago kändes så stort. 
• Varför var Uriah tvungen att dö? Hans skämt och glädje saknades verkligen efter att han blev medvetslös. 
• Gud vad förbannad jag blev på David som sköt Tris. Hon hade överlevt dösserumet och sedan dog hon av en idiot som sköt henne!
• Varför, varför, varför dog Tris? I början tyckte jag att det var det värsta som kunnat hända, men sedan tänkte jag att om ingen av de karaktärer som man gillade mest hade dött, skulle man inte minnas boken lika mycket och den skulle inte kännas lika verklig. Så jag accepterade att Tris var död, och tänkte istället på att hon hade överlevt dödserumet.